Det var en ren slump som jag kom i kontakt med rasen, jag har ägt Perser sedan 1982 och min svåger och svägerska hade en Ragdoll som fick ungar. När vi såg dessa blev vi helfrälsta på dem. Jag köpte en mittedhona och jag har inte ångrat detta, deär sällskapssjuka, vill vara nära och med sin matte/husse hela tiden sen likanr de ju en hund i sättet =) som att apportera mm. Efter ett år så köpte vi även Ragdoll nr 2 en sköldpaddshona och fler blir det nog  som sagt var en härlig kattras.

Jag läste på om olika kattraser och tyckte Ragdollens egenskaper lät perfekta för vår familj. Och det var de! Våra katter överträffade våra förväntningar med råge. Det är verkligen en fantastisk ras. Det är det sociala och orädda som gör dem mest fantastiska tycker jag. Men beroendeframkallande, man vill ha många!

Jag och sambon ville ha en storväxt familje-katt som passar bra att bo i lägenhet i stan. Ett lugnt och stabilt temperament ville främst jag ha eftersom jag tycker att lynniga katter är läskiga. Då blev det Ragdoll.

En rätt stor slump till att börja med, och egentligen är det denna sajt och framförallt sajtvärden (Yataz) fel! . Var när jag blev Medarbetare här som jag började läsa på om rasen, och efter lite kattungegos, där en nuvarande familjemedlem somnade i mitt knä så var jag helt såld… Var egentligen inne på maine coon, men ja, det blev Ragdoll istället, och jag ångrar mig inte ett dugg. (även om det kanske i framtiden kommer en mco som sällskapskatt, vem vet)

Det var min kära kattälskare till faster som alltid haft katter men som sedan skaffade sig en ragdollhona. Har aldrig varit en kattmänniska då jag inte gillat detta lite "ego" och självständiga djur. Men denna lurviga söta lilla varelse fick mig på total fall! Så jag började läsa om rasen och kikade in på diverse uppfödaresidor och blev kär! Tillslut hittade jag S*addictions som precis fått en kull och jag slog till och fick min livskamrat Douglas :) ångrar mig inte en sekund! Underbart temperament då de som
sagt är mer hundlika. Ligga nära nära, gosa, pussa, buffa! Jag säger alltid att jag inte är en kattmänniska utan en ragdollmänniska! ;) kommer bli fler i framtiden!

Vi säg i hallandsposten (vår lokaltidning) för några veckor sedan att ragdollen idag var den populäraste kattrasen i sverige. Och jag hade aldrig sett eller hört talas om den rasen innan. Vi googlade och läste. Stor, blå ögon och lugnt temperament. Precis perfekt ju! Jag kollade på ragdolluppfödare och hittade en i Göteborg som hade färgkombinationen brun colorpoint som jag isf ville ha. Vi åkte upp och gosade och blev total förälskade, nu två veckor senare sitter jag här med en sovande kille på 12 veckor i knäet.

När jag efter att hållit på med hundar i 10-15 år ville köpa en raskatt läste jag på om alla raser. Jag valde ut fem som jag tyckte stämde överens med mig och mina barn och en ras var Ragdoll. Sen åkte vi på utställningar och pratade med uppfödare för de olika raserna. En efter annan åkte de andra raserna bort från min lista.

Som hundmänniska ville jag gärna ha en social, tillgiven, modig, gillade förändringar och resor och var lärorik kattras som också trivdes inne och tillsammans med barn, stor familj och många vänner och hundar. Jag ville ha en semilånghårig, lättskött päls (då jag inte uppskattar hundarna med päls som kräver pälsvård, varje dag i flera timmar).

Eftersom jag inte säkert visste vart detta nya intresse skulle ta mig ville jag köpa en hona. "Tänk om jag ville föda upp katter nu efter alla år med hund". Det blev inte så, en hona alltså…Det blev en hane, Malde, och inte heller i den färg jag tänkt! Dessutom (som är en parantes i sammanhanget) köpte jag inte bara en hane utan fick också en bästa vän på köpet (uppfödaren). Inget blev som jag tänkt, men Malde och hans uppfödare kom att berika mitt liv på sätt som jag aldrig skulle kunnat ana.

Idag flera år senare har vi ett gäng Ragdolls hemma hos oss. Malde bor hos min mans mamma och hans uppfödare och jag är bästa vänner.

Att komma hem och de ligger utspridda på golvet med benen vitt spretande isär och tittar upp lite halvslött och blinkar kärleksfullt med ögonen och säger "välkommen hem matte" för att sedan följa mig hack i häl tills jag tar mig tid att slänga mig på golvet och bli överhopad av Ragdolls och hundar i en salig kram-röra är helt OSLAGBART! En katt men ändå en liten hund, perfekt!

Åh vilka underbara historier.. blir helt till mig. Längtar som bara den efter en egen ragdollpojk!

Vi hade en huskatt hona och var sugen på en till katt och då en raskatt. Vi ville ha en stor katt så en maine coon funderade vi på. En kompis till mig som har både katter och hundar sa att "Om jag  ska ha en raskatt någon gång så ska det vara en ragdoll!". Jag hade aldrig hört talas om rasen och började söka på nätet och läsa om rasen… och ju mer jag läste ju mer ville jag ha en ragdoll.

Så, på den vägen är det… efter några år insåg vi att en ragdoll är för lite och idag har vi två raggisar… två hanar en som är 4 år och 9 månader (Wille) och en på drygt 1½ år (Colin)  Ragdoll är en helt underbar ras… och är så sociala och med överallt, går i sele på promenad osv.

Skickar med bilder på våra två killar… först ut är Wille  Vår supergóa och supersnälla kille… som är "min" kille dvs. han hänger efter mig vart jag än är  En snällare kille går inte att hitta… han är också lite försiktig men otroligt social.

Sen kommer vår andra kille, Colin  Som är vårt lilla yrväder… full i bus och jag har aldrig stött på någon mer envis katt  Han är också väldigt social och är en mera tuff kille som gillar äventyr och är inte sen på att hitta på lite hyss…   Han också väldigt gó och är mycket för att prata… speciellt då han vill ha "godis" ett ord som han har lärt sig vad de betyder…

När jag varit på jobbet och parkerar utanför så sitter det varje dag en Ragdoll i fönstret och väntar på mig. Ännu fler som springer och möter mig när jag öppnar dörren. När jag går ner i tvättstugan har jag tre med mig som också vill tvätta.

När jag lägger mig så kommer det några som vill gosa godnatt. Jag skulle inte klara mig utan mina vänner:))

Dessutom är de väldigt vackra med sina blå ögon. Lättskötta pälsar.

AnnaCarin

De är helt ljuvliga katter, allas våra Ragdolls! Ett supertemperament, otroooligt vackra, lättskötta, lugna, harmoniska, tillgivna och … ja jag finner inte ord som räcker till! En gång Ragdoll, alltid Ragdoll är nog ingen underdrift.

Började med en sällskapshane som tyvärr blev sjuk väldigt ung. Därefter köpte jag Ymer och Erox år 2002 av Mirjam på S*Migörs varav min avelshistoria började i och med att Erox användes i avel. Köpte min andra hane Sethos sommaren 2004, och 2005 kom jag i kontakt med en uppfödare som ville låna honom till sin hona. Det blev så att honan stannade för parning (+omparning *s*) och 9v senare även fick kullen hos mig (en av dem var Kickis Malde #7 ), och stannade till 10 veckors ålder då de åkte hem med sin ägare och mamma katt upp till Umeå. Ur denna historia kom även en otroligt nära vän, eller två egentligen!! kram på er!

Här vaknade mina uppfödartankar på allvar och jag började plugga på genetik och allt om uppfödning om kvällarna :) Jag fick mitt stamnamn registrerat 2007. Jag har idag 3 ragdolls + 1 ute på foder och föder upp Ragdolls i liten skala.

Har ju även en Sphynxhona, men det är en helt annan historia! *S*

# 12 Ja precis, två nära vänner gav Malde mig! Kram på dig Carro!

#13