Men vad sorgligt att han bara gav upp sådär? Och att inget hittades :(. Trots detta så får man ju som du säger tänka positivt. Om SVA inte hittade någon anledning, då kanske det inte finns någon helt enkelt.

Gulla sönder Sarafina och fokusera för den nya kullen som väntar, då får tankarna någon annanstans att vandra.

Oj, vilket antiklimax. *kramar* Men det positiva är ju att han inte hade någon ärftlig defekt i alla fall, så att du inte behöver vara orolig för den skull.

Antiklimax är helt rätt ord!
Och svaret rätade ut många frågetecken, men skapade några nya….
Det finns ju naturliga orsaker…men vad är naturligt när en sån liten dör? Hög ålder är det enda jag kommer på…

Tänkte nästan fråga om ni har nån idé om vad, men jag låter bli….
Eftersom jag inte får reda på mer så är det ju meningslöst att spekulera mera

Nej, fokus på bebisar som kommer, och på den här lilla trasan
Jo-Jo, syster till Jocke…
Den tuffaste lilla vildtrasan….

Skönt att det inte var genetiskt! Ibland har livet jobbiga spratt för sig, och man kan bara undra VARFÖR!?

Men nu håller vi alla tummar att allt kommer bli kanonbra med nästa bebiskull!!!

Kraaaaaaaaaam Monica

plötslig spädbarnsdöd kanske? kan inte det drabba djur också? att de helt enkelt glömmer bort att andas?

eller-kan inte dykreflexen slå till på de också? de har ju också legat i fostervatten menar jag? men det kanske hade synts på obduktionen förstås?

vi får tyvärr acceptera att våra djur dör ifrån oss, det är hemskt men ibland blir det bara så..och ibland utan någon som helst förklaring..

(Gods heaven must be beautiful, he only takes the best)

lycka till

#5
Tyvärr somnade han inte bara in…det hade varit mycket bättre…
Jag vaknade 5.20 av att han satt på soffan och pep och pep och pep..
Först fick jag inte hålla honom utan han skulle "kravla" fram på golvet, men efter ett par minuter var han så slut att jag fick ta upp honom och hålla, pussa och prata med honom…medans livet bara rann ur honom…
En kvart efter att jag vaknade var han död….
Jag önskar att INGEN ska behöva uppleva det..mitt hjärta brast på 100 ställen den morronen….

Usch och fy…nej, blicka framåt var det ju….
Njuta av de som är här…och de som kommer…

Ush, jag känner så med dig, får tårarna i halsen när jag läser då jag också varit med om att min älskling gått bort ifrån mig.

Usch, stackar dig, vilken hemsk upplevelse.

kram AC