Hej,

Nu var det ett tag sedan, har tidigare skrivit om min ragdoll kille på dryga året, som jag tog han om för ett par månader sedan. Han var med en gång mycket svår att komma in på livet och verkade vissa ggr rädd för mig. Har följt era råd, gett honom tid och utrymme och vissa dagar/stunder verkar han mindre nervös och vilja ha närhet, men nästa stund är han jätterädd. Det är så konstigt. Han sover tätt intill om nätterna, han springer till dörren när jag kommer hem och stryker sig runt benen. Gillar dock inte alls att man håller i honom och går undan om man kelar med honom (blir vissa ggr arg). Har köpt en feliway adapter och ser ingen som helst skillnad (använt den i ca 2 mån). Det är så svårt att beskriva hans beteende, det är som om han ser spöken. Finns ett hörn som han jamar mot ofta, som om någon stod där och ibland skriker han till och springer iväg som om någon/något jagade honom och han blir ibland jätte anfådd vid dessa tillfällen. Börjar helt seriöst undra om det spökar i huset! Har ni sett ett sådant beteende?? Har ni några råd om vad jag kan göra? Tror ni att en katt kompis skulle göra honom gott och i sådana fall, bör jag skaffa en till hane eller en hona? Känner mig lite hjälplös, vill att han ska känna sig trygg hos mig. Han blir SÅ rädd för något som jag inte kan se. Han blev kastrerad för 3 mån sedan, kan det ha något med hormoner att göra? Alla råd är varmt välkomna!