Om jag nu skulle ställas inför det läget så nej, det skulle jag inte. Ser jag att barnen springer runt i mitt hem och petar och sliter i mina katter och föräldrarna rycker på axlarna så absolut inte.

nu ryst inte föräldrarna på axlarna, men han lyssnade överhuvudtaget inte, kastade saker på katterna slog efter dem

det slutade med att pappan gick ut med barnet!

men hur blir det hemma, det kan de ju inte göra hela tiden??

#2. Den gången jag blir uppfödare skulle jag tacka nej till den spekulanten.

Skulle det kännas det allra minsta fel i magen skulle jag tacka nej. Hellre tacka nej en gång förmycket och sova gott på nätterna, än en gång för lite.

Jag har sålt till småbarnsfamiljer flera gånger, men i ett sådant fall som du beskriver skulle jag nog säga att de skulle vänta ett tag med att skaffa ett djur tills barnet blivit lite äldre och mer sansad.

Skulle absolut inte få köpa något djur av mig!

Jag har nekat en familj på två vuxna och ett barn som var ca 5-6år då barnet drog mammakatt i svansen(hårt) och föräldrarna tog så lätt på det och bara sa med mjuk röst att så får man inte göra och så var det bra med det!

Jag fick en känsla av att de saknade respekt för djuren så det blev ingen kisse ifrån mig iaf..

Jag har precis mailat och sagt att de ingen katt får från oss

Det som hjälpte till att ta detta beslut var vår hane, han har ALDRIG nekat att gå till någon, men här kröp han så nära mig han någonsin kunde, hade han kunnat komma under mitt skin så hade han gjort det

Jag blev väldigt förvånad att han gjorde på detta vis

men det säger egentligen mer än ord

bra att du tog upp det,,,,,,,,,,

#2 Ok. Hade nog ändå inte sålt en katt i en sån situation. Skulle kännas helt fel.

Jag hade bestämt sagt ifrån och inte sålt katten

Jag skulle inte heller sålt katten till de på en sån situation!

# 2 Med den situationen skulle jag också ha sagt ifrån.

Vi är själva en småbarnsfamilj och har uppfödning. För oss funkar det jättebra, både för barnen och katterna. Kattungarna hittar man oftast i pojkarnas rum där det leks med småbilar och byggs järnvägar osv… Sociala och orädda kattungar och barn som lär sig respektera och ta hand om djur.

Vi har dock regler för barnen och djuren, tex  får inget barn bära /lyfta upp kattungar eller vuxna katter, men om de sitter på golvet eller i soffan och katten/kattungen kommer upp själv, så får de självklart ha dem i famnen. Våra katter är jättekeliga och närgångna med barn och vuxet folk, tror det är ett bra tips att man inte får lyfta katter när man är barn…

Säljer gärna till en barnfamilj med vettiga värderingar, tex att man inte får väcka katten när den sover, inte plocka fram den om den lagt sig högt på en ställning osv… Om katten själv har möjlighet att gå undan / klätta upp så tror jag att katt och barn i de flesta fall är en mkt god kombination. I allafall här. En småbarnsfamilj är det ju rätt mkt rörelse och liv i, och man är hemma nästan alltid på kvällar och helger iallafall. Om man jämför med hur mkt ensam-tid katten kanske får i en annan situation.

Jag säljer inte en unge till ett hem som ensamkatt om den inte har sällskap största delen av dygnet.

Jag skulle gjort, och HAR gjort, precis som du, Lisbeth!!
Jag säljer gärna till småbarnsfamiljer, om föräldrarna har rätt "tänk", dvs visar barnen hur och vad de får och inte får med kattungen

(Fia skickar en stooor, blöt nospuss till "gammelmatte" och undrar om hon inte ska ta sig en tur till Värmland för att beskåda de nio barnbarnen??)

Bra tråd Lisbeth! Jag tycker att #12 och #13 har fått med vad jag tycker också!

Jag blir glad när jag läser om hur ni tänker - katterna förtjänar ett tryggt hem där de blir respekterade! Vi har vänner med småbarn som vi numera ogärna bjuder hem eftersom deras barn (som är stora nog att förstå när man förklarar för dem) inte är snälla mot våra Ragdolls utan skriker högt, jagar dem etc. Eftersom jag är förskollärare känns det dessutom tröttsamt att behöva vara "fröken" hemma också, men behövs det så tar jag tag i situationen.

jag instämmer.. det finns faktiskt familjer med en mycket underlig syn på djur och är det så att de inte visar respekt eller kärlek så skulle jag heller aldrig sälja till dom..

Det är samma föräldrar som låter sina barn kasta sten på fåglarna eller sparka efter dom..

Jag skulle också sagt nej.. absolut..

mina barn får gärna bära mina katter, men den yngste är ju nio år och de vet att man aldrig får ta upp en sovande katt eller störa dom när dom tex äter..

och eftersom de är så vana med djur så blir det ju inte så ofta som de gör det…. däremot söker katterna ofta upp deras knän i soffan och de ligger hos nån av oss i sängarna på nätterna..

jag gillar inte heller att en del tror att katter ska lyftas i nackskinnet… det känns för mig inte rätt alls..

men som svar på din fråga Lissbeth.. absolut nej..

att bära en katt i nackskinnet är ingen fara visst det kan verka obehagligt och kännas konstigt men kattmamman bär sina ungar på samma sätt..

#17 Det behövs nog en definiering…
Mamma katt bär möjligtvis sina kattungar i nackskinnet när de är små, upp till ca 3-4 veckors ålder, men aldrig när de är så stora så att de är flyttfärdiga…….
Håller med Unni….det är helt fel…(lika dumt som att man kan lyfta en kanin i öronen )
Vi har två händer, så låt oss bära kattungar så de känner sig trygga!! Med en hand under rumpan och nära kroppen

DET har jag lärt baren som varit här……(som är gamla nog, förstås)

Jag är ingen uppfödare, men jag har barnbarn varav det yngsta är strax över 2 år och sjövild, lyssnar inte på sina föräldrar öht. Han slår efter katterna med allt han får i händerna, jagar dom och tycker det är jättekul.

Det är en pärs för våra två ragkillar varje gång de kommer på besök. Föräldrarna försöker nog hålla efter honom men det hjälper inte, han lyssnar/lyder inte. Sade åt min man efter senaste besök att de inte kan skaffa djur förrän han rycker in i armén. Vet inte om man kalla det tur men hans mamma är pälsdjursallergiker. Vore jag uppfödare skulle jag definitivt inte sälja en kattunge till dom eller andra som har barn som inte kan behandla dom som man skall. Så jag tycker ni gör helt rätt.