Nu kan jag inget om Birma så det lämnar jag åt andra att tycka.

För mig var ragdollen en omedelbar förälskelse. Såg en på en annonssida och bara kände att sådan MÅSTE jag ha:-) Inte blev det  mindre begär efter att läst om denna underbara ras. För det som står det stämmer.

Sociala, goa, keliga, kloka, lugna, personliga,stora, lätt skötta ….. ja jag kan fortsätta läänge till. Så sist så vackra.

Nu har jag 5 stycken för man vill ha många:-)

Ja jag har förstått att man nästan börjar samla på dem… :) I alla fall om jag ska tolka det jag läst hitintills…

Hur funkar det med pälsen, är det borsta, borsta varje dag - eller sköter de det själva mer eller mindre med lite hjälp ibland?

jag kom i kontakt med ragdoll förstagången på gymnasiet då vi skulle skriva fakta/uppsats om en kattras.

Jag blev bla tilldelad ragdoll och jag kände bara att detta är den perfekta katten för mig.
Och när jag senare åkte och besökte en uppfödare och fick träffa dom IRL så kunde det inte sluta på annat sätt än att det flyttade in ragdolls hemma hos mig.

Jag älskar deras personlighet, att de är oftast väldigt tillgivna och gosiga även om det nu är på en katts vis. Men även det att de flesta är ganska busiga även i vuxen ålder.

Vet inte riktigt var du bor men bor du nere i skåne området får du gärna komma hem till mig och hälsa på och träffa dom IRL du med=)

Ååååh, jag skulle jättegärna komma, men slänger jag mig på cykeln nu tar det…en stund! :) Bor i Kärrgruvan utanför Norberg i norra Västmanland på gränsen till Dalarna. Lite långt för en snabbvisit tyvärr… :(

Jag har en ragdoll kille som jag älskar, men han är absolut inte social, eller kelig. Gillar inte alls att gosa, utan går undan. Han är min ögonsten och jag älskar honom som han är, men att ragdollen ska vara så social och kelig stämmer inte alla ggr. Tror det har mer att göra med indivden än rasen. Har sedan jag skaffade min kille hälsat på ett flertal människor med ragdoll och upplever helt ärligt rasen som mindre social än en huskatt. Det är min erfarenhet och jag menar inte att på något sätt tala "illa" om rasen. Av de 20-tal ragdolls jag träffat har jag endast upplevt 1 ragdoll som social. Visst gillar jag rasen, men vill man ha en social katt så skulle jag inte kunna rekommendera ragdoll efter de erfarenheter jag fått. Jag är såååå fäst vid min grabb, men det är bara jag som får hålla honom och bara en liten stund, kommer det främmande håller han sig sig under sängen. Han är inte aggressiv, men mycket mycket tillbakadragen. Trodde länge att han kanske bara var ett undantag, men har som sagt upplevt att de flesta ragdolls har den personligheten.

Birman har jag tyvärr inte någon erfarenhet av, men mitt råd är att du ser till att personligen på träffa på rasen och verkligen uppleva den innan du bestämmer dig. Jag läste om rasen och föll för den precis som du och bestämde mig innan jag upplevt den. Nu ångrar jag självklart inte min lilla prins, han hör till mig. Hade jag vetat INNAN att rasen inte alls är som jag läst i böcker och på nätet, så skulle jag nog ha tänkt mig för en och två ggr till innan jag bestämde mig. Självklart har vi olika syn på detta, jag kan bara dela med mig det jag upplevt efter att ha träffat drygt 20 ragdolls. Har en ragdoll och en huskatt och båda är ljuvliga på sitt sätt. Huskatten är dock den som passar in på beskrivningen av rasen ragdoll, så jag tror helt klart att det har mer med individen att göra än vilken ras.

Lycka till!

Självklart har det med individen att göra. Men över lag så är och ska ragdollen vara precis så som man läser och hör. Jag har tvärt emot dig #5 inte träffat på någon sådan ragdoll som du beskriver.

De ragdolls jag träffat har varit helt underbara och coola

Dock tror jag mycket på hur katterna är uppfödda, hur mycket tid som lagts ner under uppväxten samt hur den trivs och behandlas i hemmet påverkar en hel del.

Nu inte sagt att du #5 behandlar din katt dåligt, kanske just haft oturen att ha fått en kanske osäker individ.

Ville bara understryka att Ragdolls ÄR underbara, hade ju varit tråkigt om Linda blev bortskrämd. Håller med Erina dock att det kan vara bra att träffa några IRL innan du gör ditt val, då känner du ju mer om det klaffar med dina förväntningar.

Fortsatt lycka till med ditt val!

Tycker inte att jag sagt något som kan "skrämma" Linda, jag var helt enkelt ärlig. Min ragdoll kille ÄR underbar, jag älskar honom och mina katter är mitt allt. Jag överöser dem med kärlek och ger dem så mycket av min tid. Kanske har jag haft otur som fått en skygg katt, men jag skulle inte välja bort honom för något.

Min veterinär upplever det precis som mig, att ragdollen är en försiktig katt och att det är väldigt sällan hon stött på en ragdoll som inte varit skygg. Jag säger inget "illa" om rasen, bara att det inte alltid stämmer det man läser. Många bekanta till mig har nämnt att de ragdolls de träffat betett sig precis som min katt. Gått undan och gömt sig vid besök.

Säger inte att Ragdollen inte är underbar, det skulle aldrig falla mig in. Jag är helt enkelt ärlig och delar med mig av mina upplevelser. Min kille är snäll, men vääääldigt försiktig. Han tycker onekligen om mig, men är inte någon katt som gillar mys. Att bli kliad under hakan eller bakom örat kan vara poppis, men bara en liten stund. Att sitta i knäet är inget vidare, men ragdollen är ju över lag ingen knä katt, det visste jag innan jag köpte honom. Han är UNDERBAR, men han stämmer inte in på det man läser om ragdollen och jag har som sagt träffat många ragdolls efter att jag skaffade min och bara upplevt en som stämt in på det som skrivs.

Jag har inte så stor erfarenhet av ragdoll då jag i mars köpte min första men jag kan berätta om hur hon är!

En tjej som älskar att vara med mej där jag och hundarna är. Sitter jag vid datorn så ska hon ligga på min axel eller på datorn, alltid var i centrum! Hon är helt underbar, snäll och go. Sover i sängen med mej varje natt och innan hon somnar ska hon helst ha legat en liten stund på mitt ansikte, kanske både på gott och ont. När jag får främmande kommer hon rusande fram för att kolla och hälsa, precis som en hund! Om nån som hälsar på inte bryr sej om henne så klättrar hon upp i knät för att bli klappad.

Allt detta underbara har gjort att jag nästa vecka hämtar hem min andra ragdolltjej som jag hoppas är lika snäll, go och mysig!

Jag har två Ragdollpojkar, Mao och Castro. De är väldigt olika varann till personligheten - Mao är försiktig medan Castro är social, kelig och vill hälsa på allt och alla. Det jag tror spelar roll är hur katten haft det som unge. Mao var ensam i sin kull och Castro hade tio andra ungar att leka med (två kullar föddes samtidigt). När det kan bli aktuellt för en tredje katt (för det blir det när man har Ragdolls!) kommer vi att vara noga med att katten är aktiv och social som unge för att komma närmare det vi är ute efter - en kramgo kisse.

Från början ville vi, jag och sambon, ha en stor och snäll katt. Att den var lugn var viktigt eftersom jag tidigare varit väldigt rädd för de flesta djur och tycker fortfarande att intensiva djur är obehagliga. Att den skulle passa bra i en barnfamilj var också viktigt. Allt det har en Ragdoll, generellt.

#4

Jag kommer också från Norberg men bor sedan 2006 i Norrköping… Bodde i kärrgruvan jag med..

I korsningen in till Bålsjön och flygfältet  :-)

//Lotta

#4 Vi bor i Avesta, har både ragdoll och Birma, gillar båda raserna. Tror inte det är särskilt stor skillnad i lynne på de båda raserna faktiskt. Men däremot så skiljer ju sig alla katter åt individerna emellan.  Inte så långt till oss, men vi planerar inte Ragdollkull förrän nästa vår, birmakull har vi nu däremot.

#10  Samma korsning där man åker in för att komma till Jarnhesturs bana, där jag brukar tävla emellanåt. :)

#10 Och jag har jobbat en väldigt kort stund i Fagersta :))

våran ragdoll är en riktig knäkatt och vill alltid mysa och alltid vara med! älskar allt och alla

Åh vad härligt!

STORT tack till alla för att ni delar med er - och nej, jag blir inte ett dugg bortskrämd, tvärt om blir jag nog mer nyfiken för jag vill verkligen lära mig ALLT! Att det handlar om individer och hur de är uppväxta m.m. är jag fullt medveten om - jag har själv en katt hemma som inte förrän de senaste åren fattat att hon är katt, hon trodde länge hon var hund… :P

Erina: Tack för att du delar med dig av dina upplevelser! jag är inte ett dugg avskräckt av det du berättar, jag "hör" ju hur mycket kärlek det ligger bakom! :)

Lotta/Elvans: Kul att du kommer från Norberg/Kärrgruvan, själv är jag inflyttad (hösten 2004) och tänker bo här resten av mitt liv som det känns nu! :) Vi flyttade hit hela familjen från Västerås - och har inte ångrat det en sekund! kanske kommer vi inte bo i vårt lilla hus alltid, men på den här platsen har jag rotat mig nu! Älskar friheten och närheten till naturen…

Litlamins: Men vad PERFEKT att du bor så nära och har bägge raserna - får man då tränga sig på för ett studiebesök? Jag är inte ute efter nån kisse precis nu (även om jag bra gärna skulle vilja) så är det så har jag inget emot att vänta på "vårt" sockergryn, vilken ras det nu än blir. Vi har valt "fel" tidigare när vi var för snabba att välja hundras för en massa år sedan nu, och det blev inte bra för någon och det misstaget gör jag inte om igen! Vi ägnade lååååååång research innan vi skaffade vår Goldentjej Semlan för två år sedan - och det kommer vi aldrig ångra!

Det känns jätteviktigt att vår nya familjemedlem passar in, jag vill aldrig mer tvingas lämna tillbaka en levande varelse för att man är snabb och kanske inte tänker efter tillräckligt före - då låter jag hellre bli! Jag var ung då och kan skylla på okunskap, men jag kan inte gömma mig bakom sånt längre. Därför får ni väl stå ut med att jag kommer med lite skumma frågor, men jag vill veta precis allt det som kanske inte står på hemsidorna eller i böckerna! :)

Linda,

TACK för ditt svar och för att du förstod vad jag menade med mitt inlägg . Mina katter betyder så mycket för mig och jag älskar dem båda precis lika mycket. Jag ser så många fantastiska egenskaper hos dem båda, ville bara göra dig medveten om att en ragdoll inte alltid är den sociala krabaten man läser om. Tycker att det är viktigt att du får höra den biten. Tror helt ärligt att det är lika stor chans att du får en katt med det "typiska" ragdoll beteendet du läst om, om du köper en huskatt. Ragdollen är lätt att falla för, då den är så bedårande vacker och dessutom är den så väl omskriven. Jag har aldrig ångrat att jag skaffade mig en ragdoll, men de kvalitéer jag föll för hos rasen fann jag senare i huskatten jag skaffade. De är varandras motsatser, men rivs så bra tillsammans . Min ragdoll kille är MIN katt, det är mig han tyr sig till och andra blir han rädd för. Huskatten är öppen för ALLA, så länge någon SER honom är han nöjd. Tror dock inte att detta har med RASERNA att göra, utan att de helt enkelt är olika individer .

Åhhh! en Golden tös! Det är min dröm! Är uppvuxen med Golden och hon var helt underbar!

Trevlig helg!

Jag har inte så stor erfarenhet av ragdoll heller då min kisse är min första och han är inte så gammal. Men han är precis som de man läser om! Älskar allt och alla, möter mig alltid jamandes när jag kommer hem. Följer mig där jag är. Toa, dusch, när jag lagar mat eller diskar, när jag sitter vid datorn eller tvn och när jag sover ligger han tätt intill eller bakom huvudet på kudden. Pussar får jag i överflöd varje dag, helst i ansiktet :) och det med en tass "klappandes" på kinden :) han är mitt lille hjärta och de bästa som finns. Och då är jag en människa som aldrig gillat katter någonsin, men föll som en fura för denna ras bara några månader innan jag hittade min Douglas :)

Jag tycker att jag har träffat på en hel del ragdolls, och de allra flesta har varit väldigt sociala och inte det minsta skygg.

Hade en veterinär som påstod då min hona stretade emot under blodprovs tagning, att det var ingenting om man jämför med birmornas temperament.

Nu har jag aldrig träffat på en birma mer än på utställning så jag säger inget om deras temperament, det jag menar är att det är väääääldigt olika.

Kort och gott så tror jag att det beror på katternas uppväxt.

"# 14 Välkommen som spekulant på framtida kullar. Håll utkika på hemsidan.

Det är utställning i surahammar nu i helgen, det är ju inte så långt från Norberg.

Ett bra ställe att träffa raskatter och deras entusiastiska ägare är ju på utställning också tycker jag! Många vill gärna berätta mera om sin katt, sin uppfödning eller rasen!
Lycka till med framtida planer.

#18 - Tack för tipset! :)

Jag har tyvärr inte möjlighet att ta mig dit i helgen, men jag ska definitivt  ta rådet och besöka en utställning framöver!

Tack än en gång för åsikter och personliga upplevelser!

Hej!

Jag har både en birma och en ragdoll och jag älskar dem båda…MEN…mitt hjärta klappar alltid lite extra för min ragdoll. Hon är bara sååå go'.

Hon följer mig överallt, men se upp, man måste se sig för, för helt plötsligt ligger hon precis bakom mig på golvet. Jag vet inte hur många gånger jag snubblat över min lilla skrutta som bara lägger sig helt avslappnat mitt på golvet som om ingen fara i hela världen existerar. ;-)

Hon kommer alltid och möter mig i hallen när jag kommer hem, går jag ner i tvättstugan går hon efter, går jag på toa så krafsar det på dörren, går jag och lägger mig kommer hon direkt och ska gosa…helst under täcket. Hon pratar och svarar när jag pratar med henne.

Min birma är helt annorlunda. Hon håller sig helst för sig själv och ligger oftast på min sons säng. Hon kommer när HON behagar och absout inte när någon annan ropar på henne och lockar. Är väldigt dominerande och gör som det passar henne. MEN, när HON vill är hon världens gosigaste katt och då gosar hon nästan till överdrift.

Bådas pälsar är relativt lättskötta även om min birmas päls håller sig finast hur mycket jag än jobbar med ragdollens päls. Ja, vad ska jag mer säga. Jo förresten, det är helt otroligt klumpiga katter och speciellt min ragdoll. Helt osmidig och klumpig. Vi brukar skratta över skillnaden mot syrrans bondkatt som hoppar och skuttar och smidigt tar sig mellan blomkrukorna i fönstret. Men det är två helt underbara raser och jag är glad att jag har en av varje så jag slipper välja.

Majoriteten av de Ragdolls jag träffat stämmer med beskrivningen av rasen, social och kelig, men kelig innebär inte alltid knä katt utan detta kan lika gärna vara sitta bredvid katt. Mina katter tävlar t.ex. om att ligga på skrivbordet så snart jag sitter där. Vid ett tillfälle hade jag fyra hårbollar som tog upp det mesta av skrivbordsytan… ;-) Inte så lätt att få något gjort alla gånger. Sedan är några av mina katter sådana som ska sitta i knät eller ligga ovanpå en och mysa och trampa, medan de andra gillar att komma och kura ihop sig bredvid mig, spinna och mysa.

De veterinärer jag träffat har bara gett beröm för hur snälla, lugna och medgörliga mina katter har varit hos dem. Inte en enda har sagt något negativt om rasens temperament.

Beskrivningen av rasen Ragdolls temperament är en generell beskrivning, men det är fortfarande unika individer som ibland kan vara annorlunda. Miljö och uppväxt är även påverkande faktorer som kan verka både för gott och ont.

Jag fick t.ex. köpa tillbaka en hankatt som flyttat till ett par därför att han var för asocial och konstig, och jag är SUPERGLAD för att ha fått hem honom igen därför han är precis motsatsen han är den underbaraste ragdoll jag träffat med ett SUPER temperament! Med detta vill jag bara säga att personkemi mellan katt och människa inte alltid stämmer överens, precis som det kan vara mellan oss människor. Han trivdes helt enkelt inte med dem och de trivdes inte med honom. Här och nu trivs både han och vi SUPER!

#20 - Det där med att slänga sig på golvet är inget problem här hemma, vi har ju hund och är härdade! Av nån anledning ligger hundar ALLTID (i alla fall vår) där man tänker gå, sedan spelar det ingen roll om det är i beckmörka natten, eller när man ska ta ett steg tillbaka när man diskar med famnen full av glas som ska upp i skåpet - eller att man utövar nåt annat spännande balansnummer med saker man helst inte vill ha utspritt över golvet… Så en pälsboll mer eller mindre som ligger i vägen spelar mindre roll, man kanske till och med blir atletisk på kuppen! ;)

#21 - Knäkatt är inget krav heller, bara den gillar att gosa lite ibland och vill vara lite social och en del av familjen! Vår katt ligger aldrig i knät. Däremot ligger hon gärna bredvid, eller på ryggstödet bakom nacken i soffan, eller rentav ligger på armen under täcket när man ska sova - men ALDRIG att hon ligger i knät…

Ja, personkemi är viktig även med djur! Det håller jag med om helt och fullt, stämmer det inte så kan man sällan tvinga fram nåt även om man kanske lär sig fungera tillsammans med tiden…

Tack för era reflektioner! :) Jag blir mer och mer övertygad om att det kommer bli en Ragdoll för oss så småningom!