en till bild på sötnosen..

mer

sista…

Förresten…hittade en till lite äldre bild som man ser skelningen lite mer på …

jag hade väntat…Raphael skelade också ett tag när han var ung men det gick över…det är någon muskel som kan göra detta på kattern som de kan växa ifrån

men det är ju inte alltid de gör det..växer ifrån alltså..

dessutom kan det se ut om de skelar ibland när man fotar om man har någon leksak som de fäster blicken på ..

jag tycker inte hon skelar precis, men det är kanske jag som har synfel

Tusen tack för ditt svar Ulla

Det är så sant…kanske det var ett hårt ord att säga att hon skelar, eftersom det är så lite. Men en antydan till skelning har hon emellanåt… och det är mest när hon är trött eller ska fokusera på en sak. Kanske jag ser med extra kritiska ögon på en katt jag själv fött upp…

Jag blev i alla fall lättad av ditt inlägg…då kanske jag inte behöver ha så bråttom att bestämma mej här och nu hur hennes framtid ska bli. Hon är ju ändock endast 6 månader och har sååå otroligt fina kvaliteér (enligt mej i alla fall)

Kramizzar

Hon är bedårande vacker och precis som Ulla säger det kan gå över.

Jag tycker inte heller det syns så mycket.

Jag hade oxå en kattunge som jag hade tänkt behålla men sålde då hon skelade, men idag då hon är 9 månader, syns det inte ett dugg.

Jag tycker du ska ha is i magen för den lilla skatten är nog värd att vänta på.

Fina bilder oxå.

Jag kan inget om skelning… men jisses vad fin hon är Annica!!  Jag håller tummarna att det kommer att ordna sig… för hon är något extra!

Ja vad kan jag säga, annat än att jag har alldeles för stor erfarenhet av samma sak. *suck* Sparade en hona från min andra kull, Leica, som började skela först efter 12 veckors ålder. Blev helt förkrossad då hon verkligen var kullens stjärna och min ögonsten, och jag kunde inte tänka mig att skiljas ifrån henne. Jag behöll henne och levde på hoppet länge, länge. Men vid 1½ års ålder var det fortfarande kvar och jag beslöt mig för att kastrera henne. Jag ångrar det inte, hennes skelning är inte stor och hon har ställts ut ett flertal gånger (hon är Champion) utan att någon domare sagt något. Nu syns det nästan aldrig och det stör mig absolut inte men det finns där, och det är inget jag vill avla på.

Jag har även tingat bort en kattunge från min förra kull som började skela lika sent. Hon såldes istället till sällskap och hennes skelning har inte gått bort. Jag har också följt flertalet skelande katter och har bara hört om någon enstaka där det faktiskt vuxit bort, så att det växer bort är nog inget man ska hoppas på.

Jag håller med om att din tjej är fin, men nog skelar hon i mina ögon i alla fall. Huruvida du ändå ska avla på henne eller inte är dock helt upp till dig, jag har fått väldigt olika råd själv och dessutom vet jag flera som avlar på katter som skelar - huruvida de själva ser detta eller inte vet jag inte. Jag dömer dock ingen!

Huruvida du ska sälja henne eller inte bestämmer du ju förstås själv, min Leica är min underbaraste katt och hon stannar för evigt.

Jättefin katt!Jättesynd med ögonen!

Jag hade själv en hona som började skela vid några månaders ålder, bara litegrann, och det skulle aldig ha synts på en utställning, då de spänner upp sig lite. Det här var iochförsig en birma, jättefin stamtavla, och underbar typ, men jag valde ändå att placera om och kastrera henne. Hon skelade på sin höjd lika mkt som din hona gör på bilderna.  Jag tycker absolut det syns på bilderna att hon "bryter" din hona, skelögdhet är ju inte lika grovt som vindögd, och jag tror att vi människor har olika lätt eller svårt att se skelögdhet, själv är jag himla känslig.  När man får en kattunge som tänker börja skela, brukar det börja med en känsla av att man inte kan fånga blicken, titta varann i ögonen, innan man ser en tydlig brytning.

Förr i tiden, på typ 80 talet, hade man stora problem med att det var vanligt att katterna (läs birmorna) skelade lite titt och tätt i olika kullar. Men genom selektiv avel har man fått bort det, även om det dyker upp nån enstaka.

Skelningen kommer ju med mask-anlaget i alla maskade raser. Det är inte helt ovanligt. Tyvärr ser man fler och fler skelande birmor igen, eftersom en del väljer att avla på tveksamma/skelögda katter igen. Själv väljer jag att inte göra det, eftersom vi har en så pass stor avelsbas att gå vidare på. Finns det nåt kullsyskon kanske, som skulle kunna gå vidare? Likaså resonerar jag vid svansknick, skelning och andra defekter, ska bra mkt till, innan jag väljer en sån i min avel, särskilt när man vet så lite om nedärvningen.

Hoppas att det växer bort på din tjej och att du kan använda henne som planerat. Har det inte försvunnit runt 9-10 månader, får du nog räkna med att det blir kvar… Såna bebis-skelningar tror jag brukar vara borta runt halvåret, och "riktig" skelning, kommer vid 3-4 månaders ålder och är där för att stanna…

Men jag håller verkligen tummarna att din växer bort!

Om du vill se en skelande kisse så får du en bild här på min alfonz (kastrat)

En av dom snyggaste kattunge jag fött upp och tänkte behålla är Rikki-Lee. Han började skela vid ca: 4,5 månads ålder och jag/och andra såg det första gången när jag var på utställning med honom och han spännde sig. Sen efter det så såg jag det mest när jag hade vippa som han skulle titta på, förmodligen för att han spände ögonen lite då, då åkte pupillerna ihop.

Jag tog det svåra beslutet vid 6 månaders ålder att kastrera honom och sälja honom till vänner. Jag tyckte att skelningen syntes mer ibland och ibland inte, men kände ändå att det fanns där som ett oros moment.

Ibland ångrar jag mig, ibland tycker jag att jag tog rätt beslut…man får själv avgöra tycker jag.

Här kommer en bild på honom

# 12 Vilken läckerbit!

Åh gud vad snygg han är.

Tack så otroligt mycket för era svar. Det var väldigt intressant att få ta del av olika erfarenheter när det gäller skelning.

Jag kommer att ha is i magen och vänta in henne, kanske det ändå rätar till sig om några månader. Man ska aldrig sluta leva på hoppet för jag hoppas…hoppas…hoppas verkligen

Men jag har ändå i bakhuvet och förbereder mej mentalt på att skelningen kan hålla i sig. Om så är fallet så ska jag hitta världens bästa hem till henne som sällskapskatt…hon är ju mitt lilla hjärtegull

Usch…detta är verkligen baksidan av att vara uppfödare. Få se hur länge jag känslomässigt orkar vara uppfödare, jag fäster mej sååå otroligt mycket vid mina älsklingar…och har såå svårt att tänka mej att omplacera dom…

Ja, ja…jag ska inte gå händelserna i förväg

Tack återigen för alla intressanta svar!

Kramizzar

En skönhet!

Jag hade en kattunge i min Midsommarkull som jag tyckte skelade… Och det tyckte även veterinären vid besiktningen 12 veckor. Så det stod i besiktningsprotokollet o jag informerade köparen om skelning samt sänkte priset. Nu är den katten över ett år och skelar inte!

Så kan det också gå! Så skelning är lurigt…

vad det gäller Agria har jag svårt att tänka mig att du skulle få ersättning. Jag hade själv en hona som var besiktad och sen när hon ultraljudade hjärtat hade hon ett medfött hjärtfel. Har Doldafel försäkring i 3 år på kattungarna men Nej, fick inte ett öre!!  Så fort mina försäkringar löper ut är det jag som byter försäkringsbolag

Du kan nog tyvärr inte räkna med att få ut på agrias avelsförsäkring. Jag fick det inte på min unga hona som jag valde att kastrera och placera om… Jag försökte yrka avelshygieniska  skäl eller vad det hette, men det var tvärstopp… Hon skelade ungefär som din hona gör på bilderna, kanske något mindre. Sen visade det sig att det kom flera halvsyskon med skelning, så på nåt sätt så gick det i linjen, kan man ana.

Hoppas det växer bort. Men det är nog vanligt att det stannar kvar när det kommer så långt fram i utvecklingen, till skillnad från ungar som skelar redan som 8-12 veckors bebisar, det verkar ofta räta till sig.

Lycka till, och du har ju inget att förlora på att ha is i magen och vänta tills hon växer på sig.