Jag läste också Annettes rader i Våra Katter och håller med helt och fullt.

Många säger sig jobba för rasen, men sätter olika avelsrestriktioner och gör på så sätt vad de kan för att jobba mot rasen. (Man sätter ju t.o.m. restriktioner för uppfödare i andra länder, restriktioner som säger att de inte får sälja katter till oss i Sverige.)

Många pratar om "sina" linjer. Var börjar och slutar de linjerna? Det är ju alltid någon som avlat i tidigare led, och alltid kommer någon efter i senare led. När blir linjerna ens egna och hur långt framåt tror man att man ska kunna kalla dem sina egna? Och varför är det viktigare att ha "sina egna" linjer än att jobba för rasens bästa?

Tyvärr är det nog så att så länge en del uppfödare ställer upp och köper katter med diverse restriktioner så kommer detta med restriktioner att fortsätta och fortsätta.

Om man säljer till köpare man känner att man kan lita på när det gäller fortsatt avel med de linjer man har, så behöver man inte alla restriktioner. Som uppfödare kan man ju välja vem man vill sälja kattunge till och vilka, och hur många, katter man säljer till avel och på så sätt styra över de linjer man jobbar med.

Den enda restriktion jag kan tänka mig att ställa upp på, och själv tillämpa, är "inga hanar säljs till avel i den här kombinationen"

Det är svårt det där med restriktioner. Jag förstår tanken bakom dem och jag förstår varför man vill begränsa spridandet av linjer man kanske har lagt ner mycket pengar på att få tag i. Fast samtidigt tycker jag man måste tänka på problemen som uppstår i detta.

I dagsläget är det väldigt svårt att överhuvudtaget får tag på en hane att använda till sina honor. De riktigt fina hanarna lånas inte ut, och deras "manliga avkommor" får inte säljas till avel.

De få hankatter som faktiskt finns att låna, lånas såklart av många och finns i flera stamtavlor. Vilket heller inte är det ultimata.

Så för en uppfödare idag verkar det som om det enda att göra att är skaffa en egen hane. Men även här är det svårt. Det finns ju ingen som säljer hanar man får använda. ???

Och hittar jag nu efter mycket om och men en hane jag får använda så får jag bara använda honom på mina egna honor och jag får i min tur inte sälja några hanar till avel. Så då är vi tillbaka till problemets början igen. Jag får inte sälja mina avkommor (hanar) till avel och genbasen kan i detta fall gå miste om riktigt fina katter.

En annan del i det hela är att vid köp av katt idag så kan det till och med vara så pass illa att det finns restriktioner som hindrar mig från att låta mina kattungeköpare att sälja sina avkommor till avel. Alltså om jag säljer en hona till dem efter min inköpta hane så måste jag sätta restriktioner på hans "kvinnliga avkommor" att deras söner inte får gå i avel.

Jag kan tycka att det är helt ok att i vissa kombinationer säga: inga hanar/honor till avel. Att inte sälja det man inte tycker är bra nog till avel etc. Allting ska heller inte spridas för fort och man vill säkert se hur kullarna utvecklas innan man tar steget att sälja till avel. Och nu är det inte den typen av begränsingar jag syftar till, men ni kanske förstår vad jag menar.

Jag vet faktikst inte riktigt vart det hela håller på att gå.

Är det utställningsdrömmarna som gör att man inte vill dela med sig? Att man själv vill vara den som får "äran" vid en eventuell vinst?

Kanske är jag bara gnällig, men det blir lätt så när man är på jakt efter hane för köp eller lån…

Erika-S*Amun Ra's

Har vid flertal tillfällen hört det påtalas just det här som nämns i Våra Katter, att det finns "ingen juridisk rätt att begränsa avelsbasen". Ändå fortsätter flertalet uppfödare använda sig av dom mest underliga restriktioner. Hur kan man bromsa den utvecklingen? Ja, först måste det ju till vilja. Men tyvärr så verkar den viljan vara tämligen begränsad, man tänker uppenbarligen kortsiktigt. Att tro att man ska få köpa eller låna en avelshane utan en massa om och men är, som tidigare nämnts, ganska svårt och i princip helt utsiktslöst. Måste ändå påstå att det är ganska förmätet av  uppfödare att tillskriva sig rätten att styra avelsutvecklingen och inte ge den enskilde eget ansvar. Om man nu tycker att man lagt ut mycket jobb och pengar på att exempelvis importera så är det väl bättre att sätta ett högre pris vid försäljning av ungar och avstå från restriktioner. Dessutom väljer man ju faktiskt själv vem man vill sälja avelsdjuren till. Någon man känner förtroende för och jobbar mot samma mål som man själv. Min bestämda uppfattning är att vi ska avstå helt från alla former av restriktioner och i stället försöka få till stånd ett brett samarbete till gagn för rasens positiva utveckling.

Ni hann citera ledaren innan mig.

Efter vad jag läst här så var den klockren! (kunde inte lägga ut den här innan numret hade kommit ut dock)

Det man kanske vill åt när man kastrerar tidigt är att katten används i blandrasavel. Hur ska man få bort det på annat sätt? (även om man får förtroende för folk så finns det bedrägare, annars hade det inte kryllat av huskatts"ragdolls" överallt (alltså katter med ragdoll i sig, inte renrasiga.)

Vore intressant att få höra kommentarer  från de uppfödare som använder sig av restriktioner mm

Och vad är "Norm-gruppen" ?

#6
Jag tolkar det som att man inte har några bra argument att komma med  ?

SVS står för Sveriges Veterinärmedicinska Sällskap och sorterar under Sveriges Veterinärförbund. Så här står det om Normgruppen på Sveriges Veterinärförbunds sida:

"SVS Smådjursektions Normgrupps uppgift är att utforma rådgivande normer i etiska och veterinärmedicinska frågor som rör svensk veterinär smådjurspraktik…"

Jag står någonstans mittemellan. Jag har aldrig sålt en avelskatt med restriktioner (och kommer troligen inte att göra det heller), men jag kastrerar mina sällskapskattungar innan de flyttar. Att jag gör det är framför allt för att förhindra blandrasavel och förhindra avel på kattindivider som jag tycker vore helt fel i avel pga typ eller temperament. 

Något annat som störde mig är att man tydligen är förbunden att använda SVERAKs blanketter om man är av SVERAK diplomerad uppfödare? Jag tycker att det är ganska mycket som saknas i dem, så jag vill absolut använda mina egna!

Jovisst är det lite grann ett "aber" detta med restriktioner…  men ibland har man egna som man måste följa, och ibland finns det andra anledningar..

Jag tycker väl att det är upp till var och en egentligen, att "tycka och tänka" om hur man vill göra.

Det finns ju fördelar och nackdelar med allt.

Men visst är det jobbigt om man sitter med en hane med restriktioner och en hona som också har restriktioner.. man blir ju lite låst.

Men OM man har de restriktionerna så har man ju vetat om dom innan menar jag så då är det ju ingen vits att klaga,

Och om man inte vill ha en katt med restriktioner, så är det ju en ganska bra ide´att inte köpa någon med restriktioner…

För de finns ju också…

Så det är ju en toppen ide´
Att de som kan tänka sig en katt med restriktioner köper en katt med restriktioner, Och de som absolut inte kan tänka sig en katt med restriktioner köper sig då en katt utan restriktioner…

Så är alla nöjda och glada…. Fast så tycker ju jag i det mesta… att alla måste få vara och tycka olika, för annars skulle världen bli så enformig och tråkig.

Men självklart skulle avelsbasen må bäst av mindre restriktioner HELT KLART!

Jag kan absolut förstå att det finns restriktioner och vissa av dem tycker jag är bra också. För man vill ju heller inte att samma linjer ska gå och finnas med i varenda stamtavla. Och självklart ska det finnas en balans mellan hur många avkommor efter en viss hona/hane som ska gå i avel och hur många katter det totalt finns i avel.

Jag strävar heller inte efter att det är fritt för alla att göra som de vill. Och visst kan jag både tänka mig att köpa katt med restriktioner och även sätta egna.

Men någonstans tycker jag att det idag har gått lite för långt kanske. Kanske man borde öppna upp lite mer, göra det lite lättare om man så vill.

Jag tycker kanske att istället för att säga "du får inte sälja några hanar till avel" så kanske man kan gå med på att man i samråd med uppfödaren av föräldrakatten kan säga ok till att sälja en fin hane till avel i vissa fall. Att det kan finnas gånger då man kan göra undantag.

Jag tycker att man kanske kan försöka förstå svårigheterna som finns hos mindre uppfödare som kanske inte kan hålla egna hanar och måste låna. Jag söker ett större utbud bland hanar som får lånas ut. Jag vill inte att det ska sluta med att samma hanar används om och om igen när det idag finns så otroligt mycket fina katter därute.

Jag förstår fullt ut svårigheterna från uppfödarens sida, men samtidigt förstår jag också problemen som kommer från de stränga restriktionerna som finns många gånger nu.

Och bara för att jag är för färre restriktioner och mer "dela med sig-anda" så betyder ju detta absolut inte att jag är för att släppa allting helt fritt och låta alla göra precis vad de vill. Samtidigt anser jag ju att uppfödare har ett ansvar att se till att spridningen av linjerna inte blir för stor osv. Men jag tycker också att det borde finnas ett större intresse i att inte begränsa så pass mycket att rasen/avelsbasen i sig blir lidande av det.

Blev visst långt igen det här

Erika-S*Amun Ra's

Där håller jag med dig precis… det är ju jättebra om man kan i samråd med uppfödaren sälja avkommor… som man är överens om håller och bör gå i avel..

och självklart är det jättesynd om man stenhårt bara inte får för att bara inte få… och det kanske gås miste om en jättefin avelskatt tex…

angående att låna ut sina hanar så är det ju ett väldigt stort risktagande också att låna ut sin hane till flera olika katterier, då det finns mycket osynliga smittor som kan spridas mellan katterna och varje gång man lånar ut så tar man ju en sån risk och sen måste man ha sin hane i karantän igen för att "ifall" .. så att man inte får in det i hele sitt katteri…man kanske har bebisar hemma och allting.. samma med utställningar.. det är juockså en väldig risk egentligen varje gång..men nu kom jag visst från ämnet lite här..

men… Ofta har man ju ett kontaktnär av uppfödare som man håller sig inom.. Där man vet att man kan vara öppen med varandra om allt möjligt… som man kan lita på..

Det är nog det som begränsar många i sitt utlånande också.. tror jag.

Men jag tycker också att man måste vara öppnare och generösare mot varandra.. bäst jag slutar så inte detta blir lika långt.. hi hi

Jag tycker också att vi ska vara mer försiktiga med att sätta restriktioner om det inte är för att gynna aveln.
Vissa restriktioner kan ibland vara befogade tycker jag.

Jag tycker det är synd att oftast när man köper en hane utomlands så får den bara användas på egna honor.
Särskilt om man inte har så många honor själv och de honor man har kanske inte passar att paras med just denna hane.
Då vore det ju bra om man kunde byta parning med någon annan eller sälja en parning och köpa av någon annan.
Då skulle det blir fler olika kombinationer.

Nu blir det kanske onödigt många kullar med samma kombinationer just för att man betalat mycket för sin hane och det finns inte så många andra hanar att låna.

Tycker det är bättre att man tex får tillåtelse att låna ut sin hane ett par gånger. Som Unni och jag fick tillåtelse att göra med Mio och Leo.

#7 Tack för hjälpen.

Men det här med restriktioner är alltså inte juridiskt bindande eller ???

#13 Jag tror det är så här, om en uppfödare köpt en katt av en uppfödare så är det man skrivit i ett kontrakt juridiskt bindande.

"vi har ingen juridisk rätt att begränsa avelsbasen för våra raskatter och därmed riskerar vi begränsningar i vår hobby!"

Man kanske inte kan få rätt i en tvist, med vilka kontrakt som helst

Nej egentligen så gäller inte ens våra skrivna restruiktioner Juridiskt, MEN

har man köpt en katt med restriktioner och skiter i att följa dom, så tror jag inte att man har en chans att få köpa nån avelskatt av nån annan efter det.. för ett löfte är ett löfte och ett avtal är ett avtal tycker jag…

juridiskt bindande eller ej.. skit samma. det är en hederssak..
DET tycker i allafall jag…

Ja, det håller jag definitivt med om ett avtal eller löfte är till för att hållas. Muntligt så väl som skriftligt. MEN….problemet är ju att vi förirrar oss in i dessa avtal, det tycker jag är prioritet ett, sluta med alla avtalsrestriktioner. Sen är det ju tyvärr så att allt som oftast blir det schismer och då kan det ju bli väldiga problem.

Alla kontrakt som skrivs mellan två näringsidkare (dvs i vårt fall registrerade uppfödare) är juridiskt bindande enlig Köplagen.

# 16 så sant, håller med dig fullständigt om det! Antingen köper man katten och följer avtalen eller låter man bli och ser sig om efter en annan katt utan restriktioner!  Den som går emot skriftliga el muntliga avtal gör ju bort sig bland uppfödarna/kattfolk och kan nog lägga ner tanken om att få köpa avelskatt igen isof, iaf här hemma i Sverige!

Men sen tycker jag att det kan vara lite överdrivet, restriktioner på katter som är rätt vanliga i tavlorna här hemma, ibland känns det som om man sätter de bara för att andra gör så med sina katter!

Om man har restriktioner på tex importer  och inte får sälja hanar hur som helst(tillbaka i hemlandet) kan jag förstå

Avtal(ang. kastrering) och restriktioner kan ju faktiskt vara bra också, så vi undviker blandrasavel  nu när vår ras blivit så populär.

Jag tycker att de restriktioner man sätter ska vara rimliga och syfta till en bättre avel. Tex om man vill att inga hanar ska säljas till avel i Sverige, så kan det ju bero på att det har sålts en del hanar redan och uppfödaren själv kanske har sparat en eller flera hanar och sätter restriktionen för att få jämnvikt mellan hanar och honor som går i avel.

Jag försöker också tänka på att sprida avelddjur geografiskt när jag säljer dom så inte flera avelshanar finns i närheten av varandra. För trots allt så lånar vi oftast dom hanar som finns i närheten. 

Och har man skrivit på ett kontrakt så tycker jag man ska följa det.

#18. Vet du om ett kontakt mellan två katterier har prövats i domstol? (vore jätteintressant att begära ut de handlingarna ifrån tingsrätten).

# 22

jag gillade speciellt detta inlägg

Man kan inte låta bli att må lite dåligt när man vill det bästa för sina katter. Man importerar nytt blod och kastrerar individer man bedömer inte håller måttet för att undvika BYB och pengakåta tokdårar.

Sphynxen är en ras under utveckling här i Sverige och det finns få som känner allt som döjer sig i linjerna.
Visst har vi HCMstaus i många led nu men det finns ju så mycket annat att ta hänsyn till. Bara för det finns ett ok hjärta så innebär ju inte det att det inte finns något annat.

Men vad många nog inte vet är at vi serösa svenska uppfödare fortfarande brottas mot matadorer som sedan visat sig HCM positiva.
Vi har behövt förnya genpoolen genom testade importer. Och med dessa följer restriktioner! Oxå bra hjärtan mebn vad mera?

Så om det är som jag misstänker så inavlas det ganska duktigt på våra vanligaste HCM linjer bland dom oreggade kattungarna  Vi seriösa uppfödare gråter floder när vi får höra att vi föder upp i burar mm från oreggade annonser

Sedan till råga på allt detta uttalande för att begrava rasen.
Det mesta som jag läser i artikeln är mest larv. Vadå inte ställa för viss domare (snacka om att förstöra för andra) Lägg ner genast säger jag!!
Vi sphynxuppfödare får ofta med ett kontrakt men våra importkatter. Ska vi då skita i att importera och hänvisa till SVERAK. En piss i Nilen i vad gäller kattvärlden.
Om jag köper in en katt med nya friska linjer till Sverige och får som kontrakt att inget i första genertion får gå vidare i avel annat än hos mig eller att jag får låna ut mitt nya friska blod till mina vänner utan måste skicka med ett kontrakt där inga hanar får gå vidare i avel. Är det då fel? ska jag behöva tacka nej till nytt blod eller ska jag låta bli att låna ut för att SVERAK säger att jag inte får fullfölja mindel av kontraktet. Alltså låsa alla importer inom katteriet för att inte bryta mot något?

Herragud! En generation är ett år!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Och kan vi inte ha tålamod med våra impoter ens den tiden då kan vi skrota allt avelsarbete för mitt tänk går iaf länge en till nästa genaration!!

eller detta..

Jag är övertygad om att nästan alla tillämpar restriktioner, men inte skriver ned dem. Sedan sitter de och ondgör sig över andra människors avelsval.
När de själva sedan får ett brutet löfte så ondgörs det över det också. Skillnaden i att ha sina överenskommelser på pränt är just att det inte är lika enkelt att bara skita i det. En muntlig överenskommelse kan "glömmas" väldigt snabbt.

eller denna till sist

Suck… Jag har läst ledaren nu och blir såå trött. . Enligt köplagen som gäller vid försäljning uppfödare emellan är det fullt lagligt. Om SVERAK nu tagit fram egna regler om att detta inte är tillåtet för certifierade uppfödare att skriva tydliga avtal vid försäljning av avelskatter uppfödare emellan kommer jag att be om att få bli avcertifierad.

Jag har inga problem med att använda SVERAKs blanketter då jag säljer kattungar till sällskap men tycker inte att det räcker vid försäljning av avelskatter till andra uppfödare. Jag har villkor som jag vill ha nerskrivna för att undvika att missämja uppstår framöver. Tillit är bra och grunden för allt, men att tillsammans med köparen resonera om hur linjerna ska förvaltas för att på bästa sätt gynna rasen långsiktigt och sedan skriva ned det man kommer överens om är den väg jag tror på. På så sätt undviker man missförstånd och framtida oenigheter och skitsnack. Bättre att tänka efter före. Om jag och den potentielle köpare inte har samma tankar runt kattavel och rasens utveckling och därför inte kan komma överens om villkoren är det ju mycket bättre för alla parter att det inte blir ett köp.

Exemplen på restriktioner som ges i ledaren är ju rent paranoida tycker jag och hade själv aldrig accepterat liknande villkor. Det är ju bara att säga nej om villkoren är helgalna.

Exempel på villkor som jag vill ha när jag säljer avelskatt är att katten inte får säljas vidare/omplaceras fertil och att antalet kullar/antal kattungar begränsas efter en hankatt (20 avkommor tycker jag är mer än nog). Vill inte heller att första generationen säljs till avelsändamål utom i undantagsfall, däremot får ju köparen behålla det den vill i egen avel. På så sätt sprids linjerna i lugn takt utan att överanvändas. Kan inte förstå att detta ska vara så fult eller fel? Jag ser mina katters linjer som ett arv som jag vill förvalta väl och att de uppfödare som köper avelskatter av mig ska fortsätta detta arbete framöver.

Ja det var väldigt välskrivna ord tycker jag.

Och kanske inte så orimliga… Ja detta tål att stötas och blötas i all evighet.

Jag känner mig ganska kluven faktiskt. Själv är jag lite både för och emot.

Jag har ju en förmåga att tro lite för gott om folk och har kanske blivit lite bränd genom åren. Ibland tror man att man fått jättebra kontakt med någon och känner tillit, och sen inser man att vid minsta gruff sen så bubblar det fram en helt ny sida av personen som man inte visste fanns.

Eller så är det ibland tvärsom.. att man först tycker att en person är en riktig "skata" men sen visar det sig att när man lär känna varandra att det verkligen är en underbar människa man har att göra med.

Och efter några år i branchen så har man ju säkert lite mer koll på "folket" men man kan ändå "gå i en fälla" emellanåt. Äsch nu vet jag knappt vad det var som jag höll på att säga.. det blev lite invecklat det här…
Vad jag ville säga i allafall är att vi nog säljer lite för lite katter till avel. I allafall jag. Jag tror att jag är väldigt rädd för att inte katten ska uppfylla de förväntningar som uppfödaren har. Då är det ju enklast att sälja till sällskap bara. Och då behöver man heller ingen massa avtal.

Men i helgen i Nyköping pratade jag med en väldigt erfaren och garvad uppfödare; jag nämner inga namn, men hon ansåg att man egentligen var lite för försiktig med att släppa kattungar till avel…

För hennes erfarenhet var att knappt hälften av de man säljer till avel.. som sen av olika anledningar BLIR avelsdjur.. Och när jag tänker efter så stämmer det nog ganska bra med mina egna erfarenheter.. för mycket kan ju hända på vägen…

Men hoppsan jag tror jag kom av mig om ämnet lite, men nu kommer frågan som jag har;
Hur många hanar respektive honor borde varje avelsdjur egentligen lämna efter sig?? I förhållande till den genpol vi har idag??
För egentligen är det ju inte bara antalet avkommor som räknas utan snarare, hur många som gått till avel??

Är det nån som vet eller har nån åsikt om detta..?
Det är ju ofta oenigheten omkring detta faktum som gör att Vi vill sätta restriktioner särskilt om vi säljer till nån som vi inte känner så väl.

Vad kan vara anledningen till att inte ens hälften av katter sålda till avel, går i avel? Är det för att dom inte uppfyller kraven som man ställer på en avelskatt?

Nej det kan väl vara massor av olika anledningar från allt från allergier eller händelser i familjen så att det inte blir någon avel av, eller att nån katt börrjar skela eller kanske en familj som av olika anledningar inte tar nån kull.. eller katt som inte får ner testiklar eller precis vad som helst..

I mitt fall har det varit en svansknick, en familj som skilde sig så inget blev av och en som var bärare av hcm, som då var precis i skarven av dessa dna tester..

Men det kanske är lite överdrivet med hälften men vem vet.. mycket kan ju hända… katt som inte blir dräktig etc etc..

Så man kanske skulle vara lite vaken på allt som kan hända och gardera sig lite…

Jag vill ha mer hankatter på avelshanar…..

Min bön är att alla som kan tänka sig att låna ut sin hane sätta ut den där.

Sen är det upp till ägare osv att avråda eller att komma överens.

MEN som det varit när min hane stod med där så har det ringt massor och jag känner mig själv som amatör och har ringt runt till andra uppfödare för att få råd.

Att en hane står på listan över avelshanar är ingen garanti för att han lånas ut.

men är det fortfarande ingen som törs ge sig in i att spekulera hur många honor/hanar vi bör släppa för att hålla genpoolen stark och frisk.

Det finns nån % siffra nånstans som jag har hört, men jag kommer inte ihåg vart det var ifrån…

någon annan som vet??

#30 Jag ska kolla efter Unni, har bara inte hunnit. Jag vet att vi fick ett häfte om sånt av Ulrika Olson på avelskursen jag gick, som för övrigt var jättebra.

Jag har för mig att hon sa att det var bra om en av fyra avelskatter var en hane. Och då tror jag det var på en stor ras som Ragdoll eller Main Coon. Men jag ska gensast leta efter papprena.

Man kunde räkna ut avelspopulationen vet jag…återkommer..

AC

Nu har jag hittat kompendiet.

Ulrika har med en massa matematiska uträkningar som jag inte fattar ett jota av men det står så här att antalet hanar i avel måste vara allra minst en fjärdedel av den effektiva populationen som eftersträvas.

Om vi har 100 Ragdolls i avel bör minst 25 av dom vara hanar.

Fast jag vet faktiskt inte hur många Ragdoll det finns i avel i Sverige?? Eller hur många av dom som är honor resp. hanar. Det vore intressant att veta.

Om jag förstår innehållet rätt så är det också bättre att använda fler katter i avel.

Ulrika menar att det är bättre att vi använder 2 av hanarna i samma kull än att vi ska överanvända en hane..men det där har det diskuteras om tidigare på forumet..

men kompendiet är riktigt bra

Ja, jag tycker också hon hade mycket bra att lära oss.

Har inte läst hela tråden men min mening är att för mycket restriktioner gör ingen nytta alls medans vissa kan göra lite nytta. Alla avlar inte supersmart. Finns vissa som är oseriösa och har hur många kullar som helst på sina hanar. Det blir matadoravel över det. Kan dock tycka att många har alldeles för hårda restriktioner på sina hanar.

Alla hankatter jag har lånat utom en har haft restriktioner inga hanar till avle. Själv har jag dock nåstan alltid få behålla en hane om jag velat.

Har nu köpt en egen hane med ganska många restriktioner men visste ju om detta när jag köpte honom och tyckte det var värt det då det är ovanliga linijer och en riktigt fin katt. Får låna ut honom men i väldigt liten skala. Kommer nog behålla minst ett par avkommor efter honom själv och avla vidare på. Så han kommer att få bidra med flera avkommor. Har själv flera olika honor som är obesläktade. Men självklart hade det kanske varit bättre för aveln med färre restriktioner.

Men detta var ett beslut jag tog och bara att leva efter det. Har även en hona med lite ovanligare linijer och inga restriktioner dära.

Kommer hålla mig til mina restriktioner vare sig dom skulle vara juridiskt bindande eller ej. Tycker man håller det man lovat. Passar inte skon är det bara att leta vidare.