Ragdoll är helt underbara katter! Sociala, trevliga o runt fötterna hela tiden. En del är mycket keliga o vill ligga knä o gosa för jämnan (som min Frosty Louise o Napoleon). Andra gillar att ligga alldeles intill o bli kliade o gullade (som min Sigismund o Enya Frost). Det finns sådana som lägger sig på bordet o uppmanande jamar att de vill bli kliade bakom öronen o borstade en stund (som min Sibylla). Det finns kissar som kommer någon gång då o då för gull o gos (som min Sickan).

Men kärlek, omsorg o kontakt vill de alla ha! Och er tjej också vad jag förstår… Ha lite tålamod!

Jag håller med, alla katter är ju olika personligheter och gillar olika saker, precis som vi människor gör : ) hon kanske har annat hon njuter av?

Vi har tre katter, en huskatt (10½ år) och två raggisar ( en på snart 6 år och en på drygt 2½ år). Och alla tre är helt olika. Vår huskatt hona hon kommer då hon vill mysa och då är det MYSA för hela slanten. Vår äldsta raggis gillar inte att sitta i famnen men vill gärna ligga mycket nära eller ligga på magen om vi ligger ner.  Han gillar att bli kliad på magen och älskar att mysa nära. Vår andra raggis han vilar och myser lite mer på håll, men är alltid i samma rum som oss. Han är en väldigt aktiv raggis som är otroligt nyfiken och då han var yngre fanns det inte en chans att han skulle ha tid att mysa det var full ruller eller sova. Nu då han har blivit äldre vill han då och då komma upp i famnen och mysa en stund…. och då får man passa på. Han har lugnat ner sig en hel del nu då han blivit äldre.

Så, jag som som de andra alla katter har sina egna personligheter. Sen är er raggis bara 1 år och då är det full rulle som gäller… ;-)

Av våra fyra raggisar är 1 otroligt kelsjuk, ska vara med överallt. 1 är så där lagom kelsju, gillar att ligga i knä men vill ibland vara själv, 1 kommer enbart när hon vill och den sista är inte alls så kelsjuk, gosar ibland men gillar mest att få vara ostörd, alla har olika personligheter och olika mysbehov.

Jag håller med ovanstående kommentarer. Jag har 2 raggisar och de är som dag och natt. Den äldste på snart 3 år är inte den keliga eller sociala typen. Han är väldig lojal och är alltid med. Han sover brevid min kudde och följer med överallt men han gosar bara när han känner för det och det varar inte långa stunder.  När jag vill gosa mera brukar han gå. Min yngste (1 år) är väldig kelig, han vill alltid vara med och kräver kontakt hela tiden. Det passar mig perfekt. Tycker synd om min yngste när han vill gosa och leka men min äldste. Den äldste bara går och vill vara ifred. Men det är som det är. De har tydligen olika personligheter och olika mysbehov.

När jag köpte min äldste sa uppfödaren till mig att han var inte så kelig eller social men han kunde ändra sig med tiden (han var då 12 veckor). Tydligen blev det ingen ändring. Tror att uppfödarna kan se hur individens karaktär kommer att bli och det är väldig bra att de råder en vid köp som de gjorde med mig. Då vet man vad man ge sig in på.

För det första behöver er katt en kattkompis som hon kan leka med. Då kommer hon sluta anfalla era ben pga av understimulans och överskottsenergi.

När det gäller bristen på kelighet kan den bero på flera saker: Anlag, ålder (en ung katt är oftast mindre kelig) och socialiseringen under den tidiga uppväxten, men också hur mycket tid man själv som kattägare ägnar åt att stärka relationen med sin katt.

En del katter behöver extra mycket tid och positiva erfarenheter av sin ägare innan relationen blir helt tillitsfull. Positiva erfarenheter kan man ge genom att ta ut katten på promenad (som de flesta katter älskar när de vant sig), leka dagligen med särskilda leksaker där även du är delaktig, kamma pälsen (som de flesta katter älskar när de vant sig).

Att uppmuntra katten att kommunicera med dig genom att prata med och svara katten när hon jamar är viktigt, gärna i samband med att du ger katten mat eftersom mat är något positivt som då förknippas med dig som ägare.

Jag har själv en ragdoll som inte var sådär jätteförtjust i gos när jag köpte honom, men nu när han är 3 år har han t.o.m. börjat komma och ligga på min arm när jag ska sova!

Håller med nr 6…. En kattkompis skulle kanske vara en lösning. Behöver ju inte vara en ragdoll. Katter har otroligt mycket glädje av en kompis att busa med o sova intill.

Den här unga honan påminner om en av våra tjejer. En skillnad är dock att vår hona aldrig hoppade på oss. Hon tycker  inte om vi tar upp henne utan vi får lirka lite… o då går det så bra!

Idag är vår tjej en mogen dam på 6 år. Hon är trygg o harmonisk, men inte i lika stort behov av gos o kel som övriga. Hon är vår första ragdoll och vi älskar henne för den katt hon är. Som liten behövde hon mycket stimulans och lekstunderna var många o långa.

Min hona på +4 år blev inte kelig förens i vintras, innan ville hon bara följa efter mig och ligga brevid och gick iväg om man ville ex klappa henne, men nu ligger hon gärna på en och är hur gosig som hellst, och blir lite sur om man inte gosar med henne tillräckligt mycket  och såklart ska hon slicka en över hela halsen, i öronen och på ansiktet.

Vi har två raggisar, en kille på lite över 1 år och en liten tjej på ca 7 månader. Hon är jättekelen när hon är trött och vill då ofta ligga i knät och bli kliad. Killen är inte alls någon knäkatt utan mer en "stångare" och skall följa med överallt. De sista två dagarna har han dock hoppat upp i knät och velat bli kliad och började spinna, blev väldigt förvånad men väldigt glad, han vill nu också bli kliad på magen. Kanske har han blivit avundsjuk på Smilla som är mer kelen. Ragdollen är ju inte en speciell knäkatt har jag förstått men alla är olika och tur är väl det.