tass

Jag har funderat lite på det du berättat, men har inget bra svar att ge. Hade han varit äldre så hade jag svarat att han börjar bli könsmogen och det är hormonerna. Men i och för sig så är det väldigt olika. Det kanske är hormoner som spökar. Det händer ju att honor börjar löpa vid 4-5 månaders ålder så det är ju inte omöjligt att hanar också blir könsmogna?

Är det en sällskapskatt så är mitt råd att kastrera honom nu och se om det hjälper. Han är inte för liten för att kastrera. Är det en blivande avelskatt så är ju kastrering inte en bra lösning:)

Kanske någon annan erfaren uppfödare vet vad det beror på men jag har inte träffat på någon som gör så.

Det allra första du ska göra är att kontakta uppfödaren till katten och fråga. Hon kanske föstår och kan ge dig råd.

Lycka till!

//AC

Man funderar lite på om det hänt något överraskande…Bor ni i lägenhet? Det kanske har varit något plötsligt ljud från nån annan lägenhet som skrämt han när han varit ensam en stund?

Eller kan ju va att han blir könsmogen snabbt.

Eller så kan han ha nån slags trotsålder på gång men det låter inte så troligt när han verkar så nervös.Mina katter har haft trotsålder runt 5-6 mån ålder och då härjas det på nätterna och kryps under täckerna just under nattetid när man vill sova.

Kolla gärna upp med uppfödaren om föräldrarna haft samma beteende ungefär i samma ålder!

Klurigt det där.Hoppas det löser sig:)

Hej igen. Tack för svaren.

Han är en sällskapskatt och uppfödaren har sagt att jag ska kastrera vid 6 månader. Går det verkligen att göra det nu?

Ja, vi bor i lägenhet. Dock är mina grannar väldigt tysta av sig, det kan ju dock ha hänt något när jag inte varit hemma.  

Jag ska prata med uppfödaren och se vad hon säger.. :)

Angående katten så tog jag med honom till en kattkompis i fredags, sedan brottades de i 2 timmar. Han blir alltid fruktansvärt trött av det så han har mest sovit hela helgen nu.

Får se om han har lugnat ner sig nu när tröttheten börjat släppa, han verkar inte ha uppvisat något nervöst beteende sen vi kom hem iallafall..

Man kan kastrera katter fran 12 veckor utan problem… 

Jag brukar rekommendera mina kattungeköpare att kastrera hanar vid 4-5 månaders ålder och honor kan man vänta tills 6 månader.
Det finns dom som kastrerar tidigare både honor och hanar vid 12 veckors ålder och det går säkert bra också. Men där jag bor (jönköpings trakten) finns ingen veterinär som gör det tidigt på honor.

glömde säga,,,prata med din uppfödare först och se vad hon tycker…

Tycker alltid man ska ha öppen dialog med sin uppfödare..vi har ju lite olika åsikter, vilket är naturligt. Vi har olika erfarenheter osv..

Att katter får tokryck är absolut att vänta sig, men att den ligger och "surar" och sticker när du kommer i närheten verkar nästan som att den har ont på något sätt? Eller leker den bara och vill att du ska jaga den kanske? Tycker du ska ringa veterinär och fråga, och då kan du ju nämna att du tänkt kastrera snart så att det kan ske samtidigt.

Går katten på lådan som vanligt? Får den ett bra foder?

Spontant tycker jag det låter lite som bus ändå och inte att han är rädd eller sur på dig, svårt att säga utan att se själva beteendet?! Vår ena katt gör gärna som du beskriver, kallar på uppmäsksamhet och sen blir det eld i baken gör roliga ljud osv..då ska husse leka jage. Det kan hålla på en stund sen är hon nöjd och kan koppla av sen. Man kan se att hon fösöker få igång dom andra katterna på sin jagelek också, men husse är roligast :)

Dock låter det ju lite konstigt om han är så hela tiden?! Det skulle ju kunna vara hormonerna som spökar även om det låter lite tidigt. Jag vet dock en hane som lyckades para vid 5månader så kanske kan det vara det ändå.

Ska du som sagt inte ha honom i avel kan det ju vara lägligt att kastrera honom nu och se om det lugnar ner sig. Men rådgör gärna med uppfödaren också innan som AC sa så ingen blir trampad på tårna, vi har ju som sagt alla olika åsikter och erfarenheter.

En annan tanke..är han ensamkatt och kanske hade många katter omkring sig hos uppfödaren. Då kanske det börjar visa sig nu att han saknar en kompis att leka av sig med osv. Även om ni leker mkt med honom och så kan det ju vara andra saker han saknar som inte blir samma sak med en människa.

Men det kan ju vara en idé som andra föreslagit att kolla med en veterinär med så att inget annat ligger bakom beteendet innan ni även börjar funderar över att skaffa en kompis.

Lycka till!

/ Emelie

Hej! Tack för alla fantastiska svar.

Han har slutat sura nu, jag vet inte om det var något speciellt fel den veckan eller vad det var. Kanske hade han ont någonstans och att det har gått över nu.. Han har varit helt underbar och precis som vanligt nu de senaste dagarna!

Den stora skillnaden nu är mitt sätt att leka med honom. Jag tänkte ganska mycket på det, han älskar ju sina fiskespö och fjäderpinnar.. Han skuttade efter dem som en tok, och jag tyckte ju att han var så rolig att titta på så jag bara körde på och rörde dem fort fram och tillbaka i oändlighet. Han verkade tycka det var roligt. Sen började jag reflektera över att han verkade så uppstressad, och tänkte på hur vi lekte. Jag blev jätterädd att mitt leksätt kanske stressade upp honom. Så jag ändrade helt enkelt på leket. Började leka lugnare, han leker oftast i sängen så jag började bygga "berg" med täckena så att han istället smyger mer på leksakerna än att han kastar sig efter dem.

Det kan vara vilda spekulationer men sedan dess har han blivit lugnare och beter sig inte alls sådär längre. Ja, förutom lite kattfnatt om kvällarna och tidigt på morgonen men inget konstigt beteende jag reagerar på.

Han var som sagt skogstokig i en hel vecka och jag var riktigt orolig för honom, det är verkligen skönt att det har lugnat ner sig. Men det kanske kommer tillbaka, vad vet jag. :)

Ja, han är ensamkatt och jag tycker det fungerar väldigt bra. Jag har inte märkt att han skulle vara olycklig för att han inte har en kattkompis här hemma. Har många kompisar med katt och mina föräldrar har både katt och hund så han träffar ofta någon av deras katter iallafall en gång i veckan. Han verkar tycka det är urskönt att bara så komma hem och vara ifred efteråt, och få all uppmärksamheten igen. ;) Jag är i och för sig inget kattmedium. Men det är min uppfattning! Han verkar trivas väldigt bra här hemma med mig, tack och lov, och han är exemplarisk när jag måste lämna honom själv en stund. I framtiden, förmodligen snarare än vad jag tror så lär det bli en ragdoll till. Jag är helt såld verkligen.

Han har aldrig haft problem med lådan, och han äter just nu Royal Canin, både torrfoder och blötfoder för kattungar. Jag blir dock mer och mer sugen på att byta till Eukanuba, fått en väldigt bra uppfattning om det fodret. Men han verkar trivas bra med Royal Canin iallafall, han äter bra :)

Angående allt prat om kastration så ska jag definitivt diskutera det med min uppfödare så fort som möjligt. Hade ingen aning om att man kunde göra det så tidigt, 6 månader är det enda jag någonsin hört något om. Jag vill mest få det överstökat på något vis, så jag gör det gärna tidigare om jag får grönt. :)

Åter igen, tack för alla svar! Får se om han förblir lugn och sansad nu. Han har varit helt underbar de senaste dagarna :')

Jag funderade också på det här med leken i efterhand och nu när du reflekterat lite över det själv dessutom så känns det ju ganska rimligt att det kan ha varit just detta som stressade upp honom.

Jag anar att du inte leker med honom i 3-4timmar i streck, men ändå. Att leka sånna vilda lekar 3-4timmar totalt om dagen kan mkt väl vara orsaken till hans lite stissiga oroliga beteende. Den typen av lek skulle jag nog bara göra en kort stund ibland. Självklart ska du inte sluta leka med din kattunge, men typen av lek kan vara bra att tänka på.

En kattunge har ju väldigt svårt att säga nej till lek och bus. Så som du säger får vi nog hjälpa dom lite där med vad som är lagom och vilken sorts lek man ska leka. Det kan ju väldigt lätt bli uppstissat med den typen av lek och eftersom kattungar har svårt att tacka nej så vet dom inte riktigt när dom ska sluta och kan få svårt att koppla av. Tycker du har reflekterat bra och det gav ju resultat.

Vi leker med våra katter, men ofta låter jag dom leka lite mer självständigt också. Att kasta en papperstuss tex som är vår Tuvas favvorit leksak. Då kastar hon om kring med den en stund och sen kommer hon tillbaka så man ska kasta den igen. Ist för att jag fösöker få henne att leka, då kan hon lättare själv välja när hon tycker det är färdiglekt och kan lättare koppla av efteråt. Man får nog varva lite där med självständig lek och aktiverande lek.

I många fall kommer man ju väldigt långt med sunt förnuft. Och du kommer ju lära känna din kille mer och mer hur han är och kan se snabbt om nått inte är som det ska/brukar vara och vad han trivs med.

Förresten så menade jag inte att han behövde vara olycklig utan kattkompis ;) va bara en fundering som skulle kunna varit anledningen. Skönt att han verkar trivas. Ja suget efter fler kommer nog ändå hehe! Dom är ju så underbara!!

Jag tycker om Eukanuba! Men nu har jag testat ett foder som heter Bozita ett tag och även fött upp en kull på det. Jag är nöjd och katterna verkar tycka mkt om det. Det är ett svensktillverkat foder med svenska råvaror och jag tror gott om detta efter att även varit på studiebesök i fabriken med vår kattklubb. Det är samma tillverkare som Mjau våtfoder fick vi veta som för övrigt är ett bra våtfoder som jag gärna ger mina katter. Dock inte Mjaus torrfoder som inehåller en hel del spannmål!!

Så om du känner att du vill byta till ett annat foder så varför inte, tänk bara på att fasa över långsamt så att magen inte hamnar i obalans. Om fodret du väljer är stor skillnad på i innehåll mot det du har nu blir det ju en ganska stor omställning. Det kan vara jobbigt om magen inte hinner med och ta ett tag att få ordning på det. litet tips som du kanske redan känner till..

Härligt att det verkar löst sig annars!

Fortsatt lycka till :)

/ Emelie

Innan hade han ganska stora problem att leka ensam, det var som att det bara var roligt om jag var med. Köpte massa bollar och andra leksaker till honom men han tröttnade på en sekund. Sen upptäckte jag att han var väldigt intresserad av mina brev och ville leka med pappret. Så då gav jag honom pappersbollar istället och då satte han fart. Snacka om att katter verkar gilla det, inte bara min då. ;)

Så när han "lärde" sig leka själv med pappersbollarna så började han även leka med sina leksaker själv, och det är riktigt skönt. Innan kände jag att jag var tvungen att avsätta så mycket tid precis när han behövde det så fort han hade sovit och jag märkte att han hade energi, men nu räcker det med att få igång honom med en papperstuss sen lägger jag mig i leken när jag har händerna fria.

Var väldigt sugen på Bozita också, gick till min djuraffär och skulle kolla in fodret men då hittade jag inget kattungefoder där och personalen verkade upptagen med annat.. Blev lite irriterad och gick hem igen efter ett tag. :P Men det kanske går att beställa på internet också.

Anledningen till att jag vill byta är att jag läst och hört att RC börjar innehålla mer och mer spannmål…

Ja det verkar minsann vara populart. Tuva kan till och med spara tussarna som jag tror försvunnit in under soffan eller nått, men rätt som det är så kommer hon med samma lilla tuss ett par dagar senare hehe, hon är så söt när hon kommer med den.

Kul att han lärt sig leka lite själv också.

Bozita kommer nog komma mer och mer i djuraffärerna tror jag. Det känns som att fler och fler får nys om det då det inte funnits hur länge som helst. Jag har tur att det finns väldigt nära där vi bor, men om man inte hittar någon affär nära sig så vet jag att foderbilen finns att bestlla ifrån med fri hemleverans.

Gå annars in på Bozitas hemsida, där står alla återförsäljare om du är sugen på att testa det fodret.

Ja jag har också hört att dom ska ha smugit in mer och mer, men det är vad jag hört. Hörde att det var en djuraffär som ratat RC pga detta och en dispyt dom emellan, vet inte om det var något mer eller om det var just att dom ifrågasatt detta.

I vilket fall så tycker jag att Eukanuba och Bozita känns som bra foder, men ingen expert dock. Det här med foder kan ju verkligen vara en riktig djungel!

Jag har en liten Nelson på ca 5 månader (från Emimollies kull ^^) och i början lekte jag ganska "vilt" med honom, lät honom jaga råttor på snören osv intensivt och länge. Det gjorde att han själv jagade upp sig och blev rätt vild om kvällarna och jag förstod inte varför i början då han tycktes få mer energi ju mer han lekte.

Numera leker jag ganska försiktigt med honom (efter tips från Ifokus), låter honom bestämma takten så att säga. Leker aldrig i sängen längre, har bestämt att lekplatsen är ute i vardagsrummet. Fjädervippor och liknande tipsades om att vara bra för lata katter. Försöker vara lite lyhörd och låter honom bestämma själv om han vill leka med oss eller vill leka ensam (vilket han gör - ibland plockar han upp nåt sandkorn från kisslådan och leker med den, ibland går han ut till vardagsrummet och sätter sig bland leksakerna och hojtar efter oss). Skulle nog tippa på att det är 50-50 nu, han leker gärna själv, och vi märker när han börjar vilja leka med oss (när han t ex börjar se lite alert ut i kroppshållningen och blicken, och sen går och stretchar ut på klösbrädan innan spelet kan börja).

Har märkt att han gillar att lurpassa på byten som sakta försvinner bakom ett hörn, kanske kan det vara ett tips.

Överraskningslekar i form av "byten runt hörnet" eller kasta små leksaksråttor så att han får springa av sig lite är populärast. Leker nästan aldrig "hysteriskt" med vipp-leksaker längre.