Min ena vägde bara 62 gram när hon föddes och hon klarade sig jättebra. Vet vad du går igenom, hade nyss en kull där bara 1 av fyra överlevde. 2 av dem tappade i vikt och trots stödmatning så tappade dem mer. Den sista var dödfödd. Han som överlevde har stadigt gått upp i vikt och väger nu snart 4kg.

Så länge de är pigga och livliga kan de klara sig trots att de är pyttesmå. Hade en liten hona en gång som föddes prematur, flera dygn innan resten av kullen. Hon vägde 48gram som lägst, och såg väldigt underutvecklad ut, inge päls, inge hull, men hon klarade sig och väger idag mer än sin syster. Hon hade hela tiden god livsgnista och full av liv, jag gav ersättning de första dygnen för extra energi.

Annars har jag haft flera olika kattungar i olika kullar, som vägt strax över 70gram, men klarat sig fint, utan hjälp, och diat och varit livfulla från start.

Om de lägger av, och tappar i vikt så snabbt som din gjorde, tror iallafall jag, att det är något medfött på ungen. Det är verkligen en hemsk och sorglig baksida av uppfödning att nån inte klarar sig ibland.

Tröstkram!

Min minsta har nog vart 72 gram och klarat sig galant:) Utan stödmatning. Men större ungar kan också dö för att dom ej är livsdugliga.Något är fel. Tyvärr är det så med uppfödning:( Alla kommer att förr eller senare drabbas av förlust av kattungar när man hållit på ett tag.Många drabbas direkt i början av uppfödning..

Men jag önskar dig styrka och lycka till med allt!