Hej,

vad kul att ni hittat vad ni sökte:)

Men jag tänker inte gå in på några detaljer nu varför vi är så misstänksamma…Men TYVÄR så är vi uppfödare det. Ragdoll är idag såpass populär att det cirkulerar en massa oseriösa människor som vill ha just den rasen! Till VARJE PRIS!! Speciellt avelskatter så billigt som möjligt! Köpare kommer med en massa lögner om varför dom vill ha den ena eller den andra katten!

Blir vi misstänksamma så varnar vi andra uppfödare!Så är det.Och så ska det vara! Vi måste ju skydda oss på nåt sätt för MÅNGA av oss har blivit lurade eller iaf har köpare försökt blåsa oss.

Det är levade djur det handlar om. Vi har ansvar för att försöka hitta det BÄSTA hemmet för varje katt.

Ni som köpare måste vara totalt ärliga med vad det är för katt ni är ute efter.Har ni tankar på att EVENTUELLT nån gång i framtiden vilja föda upp en kull så säg det.Då får ni en katt som är fin nog.Men samtidigt tycker vi att den som vill ha en avelskatt ska vara registrerad  uppfödare med hemsida helst…

Du får ursäkta men jag är lite upprörd just nu för jag har själv nyligen blivit "blåst!…

Kanske någon annan kan beskriva saken på ett lättare sätt..

Men samtidigt är det synd att oskyldiga drabbas:(

Kan bara säga att man ska föra en ordentlig dialog köpare och säljare emellan och vara ärlig. Men det kan ändå bli fel i slutändan.

Det finns av varje sort.

Oseriösa säljare och köpare.

Jo jag förstår.

Men om man ska kräva av andra att vara ärlig så ska man vara ärlig själv. Att tissla och tassla och skriva massmail baserade på lögner är inte schysst mot köparna, eller människor övh.

Vi var ärliga men det vi sa skulle vridas och vändas på för att "hitta" fel.

Ska en köpare stå i kö i 9 veckor för att senare få till svar "Du får ingen katt härifrån" Ska man som köpare ta sådant utan någon förklaring, bara för att uppfödare blivit blåsta.

Man måste ge alla människor en chans.

Den som började förstöra för oss bad om ursäkt efter att jag fått reda på det. Men då är det ju för sent.

Vi hade redan "förlorat" vår katt som vi väntat på i 9 veckor. Och den katten hade redan förlorat ett underbart hem hos oss.

#2 Hann inte läsa din andra kommentar innan jag skrev min. Men jag håller med!

Det lät inte alls kul, men skönt att det iaf löst sig så att du får dina missar snart!

Jag tycker att man som säljare ska vara noga och kanske ibland lite "krävande" mot de som är intresserade av att köpa, för det handlar ju om en levande varelse, och katten har redan sådan låg status att det krävs extra noggrannhet, mina egna tankar.

Sedan är det naturligtvis synd när misstänksamheten drabbar oskyldiga, men tyvärr verkar 9 av 10 misstänksamma uppfödare ha "rätt" i sin misstanke…

Jag kommer obönhörligt att kastrera framtida kattungar innan leverans om de är köpta till sällskap, och bara sälja avelsdjur till registrerade stamnamnsinnehavare. (vill man börja avla är de 1500 kr som ett stamnamn kostar inga stora pengar).

Tråkigt när det blev så här. Förstår både uppfödare och köpare. Det är en balans.

Däremot är det ingen som idag vet hur katter påverkas av att kastreras så tidigt. Hade inte ett bättre alt varit att följa upp och se till att katten verkligen kastrerades vid låt oss säga 6 månader? Enl en föreläsning jag var på som hölls av veterinär, är det lite två läger här. Hon ansåg att det händer alldeles för mycket i kattens utveckling för att man riskfritt kan kastrera så tidigt.

Skulle vara intressant att höra mer om detta, och vad andra anser.

// Liselotte

Jag är visserligen inte uppfödare, men jag tycker att det är jätteviktigt att både köpare och säljare är väldigt tydliga när det gäller avel och vilken sorts avel som i så fall är aktuell.

När jag vill köpa en kattunge har jag alltid redan från början berättat att alla mina katter är, och har varit, kastrater och att jag inte är intresserad av uppfödning.

Personligen har jag sålt en hankatt till sällskap, vars kattungar jag sen av en slump fick se på Blocket…..
Blandraskattungar!!
Att se att ens fina, rasrena ragdoll med stamtavla parats med en fin renrasig perserhona med stamtavla är som att se hela sitt arbete och noggrannhet grusas och trampas ner…ovärdigt…
Man kämpar för att göra allt rätt, testar katter och lägger själ och hjärta i sin uppfödning OCH skriver i kontraktet att katten är såld till sällskap och får därmed INTE användas i avel, varken renrasig eller blandras….

En annan hane skulle omplaceras (och som mina köpare vet, så vill jag ALLTID veta var mina avkommor finns….) Ny ägare hittades och katten hämtades en fredag.
Nya köparen ringer säljaren på sönd fm och säger att; "allt är fint, han är underbar".
På söndag kväll ringer hon upp mig och säger att "barnen är allergiska" så han ska omplaceras…hon har hittat ny köpare!!
Och där sätter jag stopp!! Första köparen åker och hämtar hem honom igen, för VAR kunde han hamnat?? "Vandringspokal?? Han var iaf kastrerad, tack och lov…

Så jag är noga när det gäller kattungeköpare!
Om någon vill "ta en kull" och är seriöst intresserad av avel, så kan jag jättegärna ställa upp som bollplank/mentor!! Och det SERIÖSA intresset märks… Då ser man faktiskt fram emot att söka och få stamnamn!  (och tycker inte att 1500:- är "mycket pengar", för då ska man inte ge sig in i det)
Då kan vi också välja en katt som är lämplig för avel och som har starka kvaliteér….

Alla uppfödare, oavsett ras eller djurslag, går efter magkänslan!!
Och man kan ju enbart be om ursäkt om den visar oss fel….
Men i 99 fall av 100 så är den rätt!!

Kanske skulle du sagt direkt att du ville ställa ut??
För om du i ena andetaget sagt att du vill ha sällskapskatt och i andra att den ska va perfekt tecknad, så skulle jag också bli fundersam…..

Så bra att du hittat en "modig" och seriös uppfödare……
Jag funderar lite på varför du använder ett ord som "modig" i den meningen… …..
Gör din uppfödare STOLT!
Mvh
Pernilla

#9

Modig använder jag för att det är modigt att kunna frågasätta rykten och fråga rakt ut istället för att snacka bakom ryggen och tissla och tassla. Många människor är fega och vågar helt enkelt inte fråga rakt ut. Denna uppfödare frågade mig rakt ut om det som hon hört stämde. ;)

Jag funderar däremot vad du menar med att jag ska göra min uppfödare stolt?

Att jag ville ställa ut har jag alltid varit väldigt tydlig med från första början och förklarat att jag vill ha en katt som kan passa till detta.

Jag har all förståelse att uppfödare är rädda om sin uppfödning. Meningen med tråden var att frågasätta hur långt denna misstänksamheten ska gå. Hur man kan och inte kan behandla sina köpare. Är det rätt att trampa på folk hur som helst?

Jag kan vara hård när jag säljer kattungar och jag vill att det ska kännas rätt för mig. Detta är i grund och botten på grund av att jag tidigare haft dåliga erfarenheter och mått väldigt dåligt själv på grund av att kattungar hamnat i dåliga hem. I det värsta fallet fick kattungen inte veterinärvård (antibiotika hade räckt) och dog sedan efter en långdragen sjukdom och jag hamnade i tvist med kattungeköparen som ville ha skadestånd.

Kattungeköpare som försöker komma åt sällskapskatter billigt för att sedan kunna avla och "tjäna pengar" är dock tyvärr ganska vanligt och man är alltid lite orolig.

Så jag är idag extra noga med var mina kattungar hamnar. Jag vill att köparna ska känna sig trygga med mig som uppfödare och jag vill känna mig trygg med dem.

Däremot ska jag vara helt ärlig och erkänna att jag avskyr rykten och jag vet av erfarenhet vad de kan göra och hur ofta de faktiskt är fel. Att bli utsatt för felaktig ryktesspridning är något som själv har hänt mig (både inom kattvärlden och i livet) och det är inget jag önskar någon.

Jag är av åsikten att man bör ge alla människor en chans och bilda sin egen uppfattning. Om någon ber mig om en åsikt gällande vissa uppfödare eller vissa kattungeköpare så kan jag självklart dela med mig av MIN uppfattning, men jag ber å andra sidan att personen i fråga ska bilda sig en egen. Däremot tycker jag det är stor skillnad på att sprida rykten och VARNA andra uppfödare. En varning är bara en varning att någon fått en dålig känsla eller har en dålig erfarenhet. En varning gör fortfarande att man kan bilda sig en egen uppfattning och kanske man inser att varning inte var berättigad eller så inser man att den var det. Man måste ha rätt att varna någon om man tror att andra kan "ta skada". Att sprida rykten är en lite annan sak, men visst är det så att linjen mellan de två är otydlig och det är lätt att kliva över. Jag kan väl egentligen bara säga att jag önskar att jag hade blivit varnad för en viss "uppfödare" utomlands för snart 10 år sedan för då hade jag sluppit köpa en katt för flera tusen som inte existerade.

Ärlighet är alltid viktigast och jag tycker att man ska vara öppen med vad man vill så att det inte blir missförstånd. Dyker det upp en fråga tycker jag också att man ska ta mod till sig och faktiskt FRÅGA. Är man bara tyst blir det ingen skillnad. Om man undrat över någons agerande och tycker att det verkar suspekt så kan man ju i alla fall ställa en enkel fråga. Baserat på svaret kan man antingen lösa problemet eller så kanske man är korrekt i sin misstanke. Sen är det inte lätt att vara uppfödare alla gånger heller. På grund av alla oseriösa köpare därute så krävs det att man får rätt känsla och är det så att man känner att en spekulant inte verkar vara ärlig så är det tyvärr oftast så att de har något att dölja.

Sen är det ju faktiskt så att varje uppfödare har rätt att säga nej till kattungespekulanter, oavsett anledning. Däremot anser jag inte att någon har rätt att sprida rykten och varna andra innan man verkligen vet att det man säger är sant.

Seriöst – ja både
från säljare och köpare ska detta vara

En familj kommer på besök, barnen leker med katterna, mamman
i familjen säger att de vill ha en chokladkatt, hane! den ska vara perfekt, bra
profil, huvud o.s.v.

Kanske tänkt att avla! Priset då lite högt då ska det vara
till sällskap, helt okey!

Berättar med att de bokat en katt uppe i landet, en blå, efter
ett tag ringer de och säger att de bokat flyg för att hämta henne.  Ett tag senare har de ångrat sig och tänker sälja katten vidare? Det ska finnas en uppfödare som är intresserad av denna.  Sen sägs det att de förlorade pengarna på resan för det blev ingen katt.

Varför?

Samtidig kommer ett samtal från en annan uppfödare, där vill
de ha en hona – choklad!

Får samtal igen från paret där de undrar om de kan ta hem
mamma katt till sig och ungarna föds där?

För att de ska lära känna kattungarna?
Lämnar ALDRIG ut en hona som är dräktig till någon!

Detta tycker jag bara är så konstigt och där kommer tvivel
för oss, tvivel för oss blir just detta med katten från norr också då

Då säjer jag ingen katt från oss, tycker det hela är väldigt
konstigt. Då ringer de igen och jag faller i ett svagt ögonblick till föga då
de använder barnen som argument

Då kommer ett nytt tvivel!

De har köpt katt från annat håll och då kommer en annons på
Blocket - barnen allergiska så de
kan inte ha kattungen kvar! Denna annons kommer fram till uppfödaren och hon tvingar dem att lämna tillbaka katten till henne.

Varför säljs katten vidare?  Då kan man lämna tillbaks till uppfödaren av den anledningen!

Barnen om de är allergiska, hur kunde de leka med katterna här? Hur kan man köpa ny om de skulle sälja den de köpte just på grund av allergin?

Vad kunde, skulle hända vår kattunge?

Nej det ska kännas bra, bra från båda håll!

Då är måttet rågat för mig ingen katt härifrån.

Fick frågan om vi UF talar med varandra – ja det gör vi (en del) och det är jag glad för!

Massmail, jag har inte sänt sådant och inte fått tillsänt
mig något!

Vidare tycker jag att uppfödaren har rätt att neka köpet innan leverans  om nåt inte känns rätt. Även om man väntat i flera veckor på sin kattunge.Om nåt verkligen inte känns rätt så ska man inte släppa sin kattunge/katt.För då får man bara ev mer bekymmer att ta itu med senare.Hellre betalar jag idagsläget tillbaka tingavgiften om det inte känns rätt istället för att genomgå ett h-vete!

Magkänslan är viktig! Jag har lärt mig den tunga vägen!

Och att sprida rykten gör ingen för nöjes skull.Det gör man när man känner att nu är det läge att varna för att man har en mycket dålig känsla för någon spekulant och man inte vill att någon annan råkar ut för en blåsning.

Sen finns det ju köpare som uttrycker sig så klumpigt av nån anledning även om dom menar nåt annat så då blir det ju svårt för dom att få köpa en katt från en seriös uppfödare. Jag har själv nekat folk från att köpa av mina kattungar för att dom varit dryga eller ändrat sig angående kattens uppgift under besökets gång.En frågade om dom fick köpa 2 kattungar för priset av 3000 kr fast jag hade pris för en kattunge på 6000!Och om dom fick en fin hona till avel ännu!! Jo säkert!!Hallå!

Även om vi är många uppfödare i Sverige så känner inte alla till varann.Så massmail tror jag är helt uteslutet.