Min ragdoll Oberon är definitivt ett flockdjur och ganska osjälvständig. Han har 3 kattkompisar (två äldre skogisar och en yngre helig birma) som han kommer väldigt bra överens med (leker och gosar). Han är även kompis med grannens utekatt som brukar slå följe med oss på promenaderna.

Han blir väldigt bekymrad och börjar skrikjama om han blir lämnad ensam utan kattkompisarna i lägenheten eller om kompisarna försvinner bakom en buske när vi är ute. Var jag är har han stenkoll på utomhus och följer som en hund (utan koppel).

Oberon är väldigt nyfiken och lekfull, men ganska försiktig av sig mot människor. Han är inte en knäkatt, men kommer gärna och lägger sig brevid och visar att han vill bli klappad. Han vill alltid vara med och kräver att få följa med in på toaletten när man försöker stänga in sig där.

När alla är hemma är han en väldigt lugn och harmonisk katt som går omkring och trivs, ligger och ser mysig ut, och som då och då får sina roliga busryck där han far omkring som ett jehu, antingen själv eller med sin yngre birmakompis.

#1. Låter precis som min katt, fast han är inte ragdoll någonstans utan huskatt (perser/huskatt). När hans kattkompis skulle vaccineras gick han runt och letade och pep. När vi är ute följer han efter oss som en hund. Han nosar gärna på grannkatterna (alla gillas dock inte! men han är en väldigt gentil herre som låter den andre katten få bestämma förhållandet ungefär). När vi har honom ute (lös, men under uppsikt) så lämnar han aldrig vår gräsmatta trots att han potentiellt KAN göra det. Detta trots att vi hade honom som utekatt första året och han då fick gå fritt. Han vill helt enkelt vara med oss. Reviret är där vi är.

Sen är katter inte flockdjur, men de som säger att katter inte är sociala vet jag inte riktigt vad de pratar om faktiskt. Jag tror att katten blir mer och mer social och då särskilt de raser som hållts inomhus och avlats på utefter mer domesticerade (anti-aggressiva) drag som är typiska för exv ragdollen/persern/britten. Inte sagt att huskatter inte är sociala, men jag tror som sagt att rena raskatter kommit längre i domesticeringen då bondkatten avlades för musjakt medan raskatterna avlades efter utseende och personlighet. Och ja, då är mina huskatter ändå sociala. Till och med min lilla hittekatt.

Jag har i princip alltid en katt liggandes bredvid mig på skrivbordet eller i sängen :).

#1: Då har vi två som verkar ganska lika. ^^
Amadeo ligger också mest och myser när vi är hemma men hoppar upp ibland och busar eller om man lämnar rummet. Stänger man in sig någonstans eller när man tar en dusch står han utanför och gör små ljud tills man är färdig eller öppnar.

#2: Nej, jag borde ha skrivit "flockdjur" inom citationstecken. :P 
Menade självklart bara sociala katter som trivs med andra, även om de inte är flockdjur på riktigt.

Han låter ju nästan precis som min kille. Han sprang också runt och letade, pep och ville inte leka när min britthona kastrerades och det tog ju bara några timmar. Han har aldrig velat gå ut, jag försökte få ut honom på koppelpromenader när han var liten men han vägrade tills jag gav upp så han är en riktig innekatt.

Vilken liten sötnos du har förresten! :3

Jag har haft två kullsystrar, rasrena Ragdolls, tillsammansi 13 år. Jag ville köpa två eftersom jag inte ville att ha en katt som skulle vara ensam hemma när jag var på jobbet. Även för lek och aktivitet tyckte jag att två skulle få mer ut av livet.

Nu dog den ena i höstas och jag tänkte dela med mig av för och nackdelar med att skaffa två katter.

Både till sätt och utseende var mina systrar helt olika. Den ena stor och rastypisk, den andra liten och mer orientalisk i kroppsformen. Den stora var aldrig särskilt människotillvänd, väldigt sävlig, emellanåt nästan saktfärdig som en sengångare när hon rörde sig. Hon trivdes allra bäst gömd under en buske varifrån hon kunde kika ut, flera timmar kunde hon  ligga så när hon fick en chans. Den andra - som fortfarande lever- är som ett kvicksilver. Hoppar 2 meter utan problem, skriker och gapar oavsett om det finns en vettig anledning.

De första åren låg de ganska ofta tillsammans och lekte ibland. Allteftersom åren gick "gled" de mer och mer ifrån varandra. Den lilla var redan från början dominant och hade för vana att börja slicka den stora tills hon blev irriterad och flyttade sig om det var så att den lilla fick för sig att det var en skönare plats att ligga på.

Nu när den stora är död tänker jag att de visserligen ju alltid hade sällskap av varandra men samtidigt tyckte man också alltid synd om den stora.

När den lilla var på sjukhus en gång ett par dagar blommade den stora upp och visade en större personlighet än hon vanligtvis gjorde. Då tänker man att hon hade kunnat utvecklats bättre som ensamkatt.

Den lilla visade inte överdriven sorg. Nu har hon fått en hundvalp som mer matchar hennes personlighet och det känns nästan som om hon älskar honom mer än vad hon brydde sig om sin syster.

Den lilla är alltså supersocial men accepterar att vara ensam. Hon älskar dock som sagt att "tjata" med tutande ljud när hon har det tråkigt. Vad gäller huruvida katter är flockdjur eller inte är min teori att det finns en linje bland katterna som brås på lejonen- som ju är flockdjur- och en linje som brås på "äkta" vildkatter- som ju är helt ensamlevande. De flesta orientaler tillhör nog de förra och de flesta mer satta raser den senare!

Tack!

Jag börjar undra om min Teodor är en "ensamkatt". Han älskar att vara nära matte och husse och han vill alltid kunna öppna ögonen och se att vi sitter snällt i soffan och ständigt är till hans förfogande ^^ När jag tar med honom till mamma och pappa går han raka vägen fram till deras katts matskål och gör sig hemmastadd. Han försöker busa med den stora katten men han blir bara arg och fräser åt honom. När Teodor fått besök hemma hos mig så har han däremot varit den arga och försökt hoppa på den andra katten (inte mammas och pappas utan en annan). Så jag vet inte hur jag ska tolka det..

#5 Det är helt naturligt att katter blir arga när det kommer en främmande katt på deras eget revir. Det tar oftast minst en vecka innan en katt accepterar en nykomling.

Att din katt är nyfiken på dina föräldrars katt är ett tecken på att han troligtvis skulle ha stor glädje av en kompis när de väl vant sig vid varandra.

#5. Mina katter hatade också varandra i början. Nu är de bästa vänner.

Om några år kanske de börjar ogilla varandra, det vet man ju aldrig, men det är väldigt naturligt att katter fräser och till och med slåss i början. Så länge man inte låter en katt mobba en annan allt för mycket så är det en del i deras samspel - som ibland kan leda till acceptans efter bara några dagar! Och har man tur, så även till starka band och vänskap.

Vi har precis skaffat vår andra katt, en sibirisk buskille. Vår plan var redan från början att skaffa två katter, känns lite tråkigt med bara en katt, speciellt om den måste vara ensam hemma när man jobbar.

Även när vår Ragdoll var ensamkatt så hälsade vi ofta på hos svärföräldrarna - där ragdollens kullbror bor! De kommer så bra överens och det syntes ju att han tyckte det var kul med en annan kattkompis. Nog för att han är en väldigt lugn katt, ha busar inte i onödan, men det märks att han även trivs med sin nya lilla kattkompis! :)

#4 Har liknande erfarenhet av mina 2 katter.

Vi köpte 2 kullsyskon (Ragdoll) men förlorade den ena redan när han var 10 månader. Vi skaffade då en ny, för att vår tjej skulle få sällskap.

De är nu 6 respektive 7 år gamla.

De är så olika som 2 katter kan bli. Den första är lugn och mysig, väldigt sällskaplig mot oss och hunden.
Hunden älskar hon över allt annat. Hon trivs bäst när hon får vara ensam med någon av oss utan att "lillebror" kommer och terroriserar. 

Den nya katten (lillebror) är ett riktigt kvicksilver (damp?) som är överallt, högt och lågt, pratar oavbrutet och kan vara en riktig plåga när man vill sova på nätterna. Han ska alltid ha precis den platsen hon ligger på eller ta den leksaken hon valt ut. Han gör allt för att vara i centrum och den andra katten backar och går till hunden.

Vi älskar ju så klart båda katterna och försöker ge dem egentid båda två, men skulle jag skaffat 2 nya katter hade jag letat efter att hitta 2 mer likasinnade individer.

#6 och #7 tack för delade tankar! Just nu studerar både jag och sambon så det är nästan alltid någon hemma hos grabben. Men sen när vi båda börjar jobba kanske det blir en till liten lurvboll :)

Nu när jag åker bort några dagar så ska lillen få vara hemma hos mina föräldrar och då hoppas jag verkligen att kissarna kan acceptera varandra. De har ju tidigare bara träffats ibland under en dag och då är det klart att det inte är så lätt att acceptera varandra; så nu ska det bli riktigt spännande! Skönt att det är naturligt för dem att de fräser och så, för det gör de här katterna en del..