Hej, jag kan berätta om när jag skaffade raggis nummer 2! Först var det bara jag och Snowdoll sen kom Liam, innan var jag och Snow bästisar, men när Snow fick Liam, en vän han kunde få ut mer av än bara en människa, blev dem riktigt bra vänner och Snowdoll blev mycket mer självständig och den en gång extremt gosige Snowdoll fanns ej mer! Jag saknar den gamle Snow, men vet att den nye Snow är en lyckligare katt som aldrig är ensam och alltid har en kattkompis. Som han tvättar dagarna långa, slåss med och trivs med. Generellt tycker jag att kisen ska ha en kompis om man har möjlighet till det. Med vänlig hälsning, Stephanie på S*Fabolousdolls

Ja det är ju lite så jag också tänker - men jag glömde att skriva att jag inte enbart menar ensamkatt - utan också enmanskatt!!!

Hon vill bara vara med mig - bryr sig inte om andra speciellt - kanske kan det vara som med vissa hundar - det är bara matte som räknas - andra göre sig icke besvär?? Eller?

Precis det du beskriver är ju det jag vill för min katt - se dem busa, mysa ihop och sova tillsammans, slåss och jaga och leka och allt det där…

Och mestadels är det de historierna man hör och läser om - men de som inte slutar lyckligt - där katterna INTE kommer överens - och vad gör man då? de vill jag också gärna höra om.

Nu har du två hanar tillsammans och jag tänkte ha två honor, kastrerade - tror du det är någon skillnad i beteende? Och förresten - hur gammal var Snow när han fick sällskap - och är de släkt med varann?

Men jag tycker också att du ska tänka på att de du läser om, de ber om hjälp. Men jag kan GARANTERA att de är en ett fjuttigt antal om du ser på helheten och hur många kissar som får en kompis! De som inte behöver hjälp, de frågar inte :)

Kan du inte höra om du kan få "låna" hem katten och se hur det går innan du bestämmer dig? Det kommer du ju du och uppfödaren/ägaren att tjäna på :)

Jag känner igen det där med att nosa på näsan. Min katt gör det också, jag brukar pussa henne då och då slickar hon sig om munnen ;)

Lycka till! 

Ja fast att låna hem en katt kan ju bli svårt.. Det kan ju ta flera månader innan de kommer överens och kan slappna av tillsammans, om det sen inte funkar måste ju uppfödaren hitta en ny köpare till den numera kanske 6 månader gamla kattungen, det tror jag inte många uppfödare är så pigga på..

Själv har jag nyligen skaffat en kattkompis till min ragdoll, som precis som din har trivts väldigt bra i att vara ensamkatt. Han har dock fått träffa andra katter ibland, bland annat sin kullbror som bor hos sambons föräldrar, och vi såg då att han trivdes med riktigt kattbus. Nu har vår kattunge bott här i en månad, och de har verkligen blivit bästa vänner. Fast jag tror inte att vår ragdoll är lika avslappnad som han var tidigare när han var ensamkatt, nu måste han liksom alltid vara på vakt så han inte får en busig kattunge flygande över sig. Men jag tror det kommer släppa med tiden, dom verkar må bra av varandras sällskap. :)

Min äldste var 1,5 år när jag bestämde mig för att skaffa en kompis till honom. Som du var jag väldigt osäker om hur det hela skulle gå till. Balthis hade varit ensamkatt ganska länge och det funkade bra men jag var oroligt pga att han var ensam hemma alldeles för länge då jag är borta från 6 till ca 16.30 på vardagar.  Jag märkte att han var superberoende av mig. Om ja kom hem senare än 16:30 blev han skitsur. Han vaktade mig, sov brevid min kudde, följde mig överallt, gnuggade sitt ansikte mot mitt. Så kelig och underbart

Då skaffade jag Tsutey och de blev vänner efter bara några dagar. Balthis är min lille katts idol. Deras relation blir bara bättre och bättre. De sover tillsammans med mig, gosar med varandra och med mig, de är alltid hos mig. Nu har jag 2 godingar istället. Positiv är att Balthis blir inte alls lika sur när jag är sen men annars är han precis lika gosig och kelig som innan jag skaffade min Tsutey.  Så för mig har det funkat jättebra med två katter. Samtidigt måste jag säga att de går igenom olika mognadstadier och det märks. Balthis var kelig, gosig, social & lekfull tills han fyllde 2 år. Från  2 till 3 blev han lite grynig, ville vara själv, ville inte leka, osv. Nu när han har blivit 3 har han ändrat sig igen till det positiva. Lekfull och väldigt gosig men nu är min andre katt som har fyllt 2 i det jobbiga stadiet.

Lycka till!!

Hej igen, Snowdoll Liam kombinationen bestod av 2 fertila kattungar! Nu är de båda lite över året och kastrerade! Snowdoll kom till mig när han var 3 månader och fick kompis en månad efter Liam var 5 månader 1 månad äldre än Snowdoll! När jag drog igång min avel fick jag omplacera pga. av flytt till mindre lägenhet! Nu bor kastrerade Liam med min fertila 7 månaders hona Beauty! Hos min mamma bor kastrerade Snowdoll med fertila 7,5 månader killen Eilert! Båda kombinationerna älskar varandra och gör allt tillsammans, dock är Snowdoll och Liam tyvärr ej kompisar mer, kan vara revir tänkandet och förmodligen hade de blivit vänner igen om de bott tillsammans, men sist när vi hälsade på blev Liam mobbad av Snowdoll och han blev ledsen så visiten blev kort! Hmm det är svårt men överlag tror jag en kompis är bra! Det borde fungera! Svårt det där med att låna alltså. Kan tillägga att Liam var en riktig enstöring när han kom till mig men allt förändrades och speciellt när han kastrerades han är nu världens keligaste katt om man bara undviker att bära honom;) Man får ge det tid oftast tar det månader men vissa finner varandra direkt! Skulle det absolut ej fungera får man omplacera, möjligen kan uppfödaren hjälpa dig med detta om det skulle behövas! Uppdatera oss gärna sen så vi vet hur det går! Med vänlig hälsning, Stephanie på S*Fabolousdolls

Utan att ha läst andras inlägg så förstår jag inte varför du ska ha en till. Min upplevelse är att man får en mer nära relation till en ensamkatt. Det blir ett helt annat band. Det verkar som att hon vill ha dig som sin människa och är nöjd med det. Även om hon är krävande med dig och behöver mycket uppmärksamhet är det inte alls säkert att hon gillar att dela sin människa med ngn annan katt. Jag upplever dessutom att honkatter är mer till att  vara enmanskatter och att man dessutom med en honkatt kan få en alldelles speciell relation på ett sätt som man aldrig får med en hankatt.

Jag har haft många typer av katter. Nu har jag en ragdollhane. Han fick sällskap av en till raggis. Visst lekte de med varandra och kunde sova nära osv. Den nya katten fick dock flytta pga olika omständigheter och då var det som att den andra ragdollen plötsligt blev kelen, social, kontaktsökande och liksom blommade i sin personlighet. Han har börjat ta plats och är mycke mer angelägen om att ha en nära relation till oss människor. Eftersom vi har mycket tid att ge honom så upplever jag det så mycket härligare att ha en misse. Jag anser inte att katter behöver ha sällskap av en annan katt. Tror till och med att många trivs bättre ensam. Jag upplever vår hane som mycket gladare, nöjdare och mer tillgänglig och harmonisk nu som ensam. Och detta trots att han faktiskt kom bra överens med den andra katten.

Jag tycker att innekatter bör ha en kattkompis. En innekatt lever ett väldigt begränsat kattliv och att bara ha sin människa som levande stimulans (när denna råkar vara hemma) är inte rätt mot katten anser jag.

Är man hemma hela dagarna och dessutom har en äldre katt kan det dock vara ok.

Jag gjorde precis som alla säger. Skaffade en kompis till min ensamma ragdoll men oj så fel det blev. Min katt som var 3 år vid tillfället blev så stressad av kattungen att hon utvecklade foderallergi och blev jättesjuk. Hon blev inlagd på djursjukhuset två gånger innan jag gav upp efter sex månader och omplacerade kattungen.

Det tog en månad efter kattungen hade flyttat innan min kisse blev frisk och pigg igen. Visst min katt är ensam hemma när jag jobbar men jag ägnar väldigt mycket tid åt min henne före och efter jobbet.

Min katt påminner väldigt mycket om Raggadishas katt och jag tror att det finns ragdolls som inte vill ha kattkompisar.

Jag har också en katt som trivs ganska bra med att vara själv tror jag. Hon är väldigt lugn och mysig i största allmänhet. Ibland får hon dock lite ryck på kvällarna och vill att man ska jaga henne och springa runt :)

Jag ska hämta en liten kattunge i juni, och jag håller tummarna för att de kommer komma bra överens! Min hona sen innan tror jag inte det är några problem med för hon är inte det minsta aggressiv eller territorisk så jag är inte så rädd för att de kommer bråka. Däremot så går hon oftast undan och gömmer sig när hon inte trivs i en situation, och det vill jag ju absolut inte att hon ska behöva göra för att det kommer en ny kattunge.

Men jag tror ändå att de flesta katterna tycker att det är ganska kul att få en kattkompis, eller accepterar det åtminstone :)

Hej allihopa och tack för era svar!

#3 Njaaa - låna hem tror jag inte är så gångbart. Det kan röra sig om en ganska lång tillvängningsperiod tänker jag. Så då är det är mer en sista utväg att lämna tillbaka katt nr 2 om det absolut inte skulle fungera med min nuvarande katt.

Min katt vill nosa ANDRA människor på näsan och i ansiktet, jag får lyfta upp henne så att hon kan läsa vilka dom är. Hon stryker sig aldrig mot benen på någon - inte mig heller - bara allt annat här i hemmet.

#4 Tänker som du gör att det inte är så enkelt att lämna tillbaka vid 6 månaders ålder. Krisar det och det absolut inte går så kanske man måste men det är ju en liten individ som man fäster sig vid och hon fäster sig vid mig. Det där med att vara på sin vakt hela tiden jämfört med när man är ensamkatt kan nog vara mindre avslappnande helt klart - det har jag tänkt på faktiskt. Men det kanske är en vanesak - men jag vill ju inte att min redan känsliga katt ska bli hypernervös och tro att hon inte kan blunda med båda ögonen för att vi har fått utökning med en liten till…

#5 För er har det ju gått jättebra. Precis en sådan utveckling man vill ha när man skaffar en katt till. Roligt att höra eftersom din katt var 1,5 år. Precis så skulle mitt drömscenario se ut. Tänk om man hade en kristallkula och kunde skåda in i framtiden. Facit i hand liksom. Min katt är nu 1 år och 2 månader och jag tycker att de flesta har skaffat nr 2 när deras första bara är några månader gammal så det är ju betryggande att höra om dina katter.

#6 Har börjat kolla nu faktiskt - men det blir om några månader i så fall - det vimlar inte av uppfödare nära mig faktiskt - men jag berättar om och när det blir allvar av - vill ha en colorpointflicka eftersom jag nu har en bicolor.

#7 Jag har precis som du tidigare haft bara en katt. Men det har varit en hane. Både perserhanen och senare birmahanen var så mycket "nöjdare" med allt. Mer tillfreds och lugnare än vad min raggdollflicka är. De var inte krävande på samma sätt. Om det sen har med ras? kön? eller helt enkelt bara är en personlighetsgrej är ju svårt att veta. Men jag funderade aldrig på att skaffa en kompis till någon av de ensamkatterna för de var så fullständigt tillfreds med tillvaron som den var. Så jag förstår dig helt och fullt. Och vi har en speciell relation - men det hade jag med min förra hane också. Han var mycket mer kelig och ville ligga hos mig och var bara nöjd. Kollade i fönstret och var på balkongen o s v. Min raggisflicka nu är inte så intresserad av att kolla i föntret trots träd och fåglar på alla sidor. Hon är gärna på balkongen om jag är där också. Hon ligger helst där jag är - i samma rum men inte på mig - inte heller intill mig. Min säng undantaget.

#8 Jag är hemma hela dagarna men känner ändå att jag inte räcker till. För ibland vill jag ju göra "människosaker" som nu - att skriva här på forumet - se en film - umgås och prata med vännner m m. Då tycker hon att jag är tråkigast i världen när jag inte tittar på henne hela tiden och det är just vid sådana tillfällen som jag upplever att en kattkompis hade varit bra. Och när vi har lekt och hon ändå vill ha mer. Hur det än är så måste man ju få vara människa också trots att man har katt - visst är det så?

Har försökt med all stimulans man kan ge en ensamkatt men det räcker ändå inte - innätad balkong - utepromenader - laserpekare - dvd filmer för katter - tunnlar - flera olika klösträd - Da Bird m fl leksaker - jaaaaa massa saker helt enkelt… Slår knut på mig själv ibland för att försöka räcka till.

#9 Tack för att du delar med dig av din historia. Jag uppskattar det som du vet :) Jag har mina funderingar fortfarande, vacklar, men tror jag ska våga försöka ändå…

#10 Men vad kul! Det låter ju som om du är i en liknande sitution som jag. Så går mina funderingar också - jag vill inte att min katt ska gå undan och tycka att det är jobbigt. Och så vill jag att hon ska tycka att det är superduperkul att få en kattkompis - jag vill inte bara att hon ska acceptera det - det ska vara total kattlycka! Fast de första månaderna handlar det nog om acceptans förstås.

Har du fått hem din kattunge än? Hur går det? Jag vill jättegärna höra hur det går…

Är ni fler där ute som har historier om hur det har gått med er katt nr 1 när katt nr 2 kom??? Jag är fortfarande nyfiken på olika varianter om hur det kan gå…

Ha en fortsatt bra midsommarhelg!

Raggadisha - Ja, vi hämtade våran lille kattunge i onsdags kväll. Vi kom hem ganska sent, och då var han av förklarliga skäl ganska rädd och tillbakadragen. Jag hade gått och funderat på hur jag skulle introducera dem för varandra, men till slut bestämde jag mig för att låta min äldre katt Bella vara i sovrummet medan jag släppte ut den lille Boston i vardagsrummet (jag bor i en tvåa). Han tillbringade första timmen i transportburen, sedan la han sig i ett hörn av rummet. Då öppnade jag dörren till sovrummet så de skulle få ses bara, för att se reaktionen liksom. Mycket fräsande och konstiga ljud (djupa morranden liksom?) från Bella, och Boston blev skiträdd.

Boston sökte flykt uppe i våran ganska stora divansoffa, och eftersom det var rätt sent på kvällen och både människor och djur verkade trötta så sov min sambo i sovrummet med Bella och jag sov i soffan med nykomlingen.

Boston har nu varit hos oss i ganska exakt 3 dygn. Han har börjat äta men har lite svårt för att dricka vatten fortfarande, han går på lådan och utforskar lägenheten på egen hand mer och mer hela tiden. Han springer dock alltid tillbaka till soffan när han blir skrämd eller osäker på nåt.

Det närmsta katterna har varit varandra är med ca 2 dm mellanrum (om man inte räknar när Boston snubblade från soffkanten och landade på en sovande Bella, men det tog 1/10 sekund innan han flög iväg därifrån…) :) . Det märks att båda katterna är väldigt nyfikna på varandra, de kikar hela tiden efter den andre när de går in i rummet men de hälsar inte på varandra.

Första dagen morrade de lite grann, men de börjar acceptera varandra mer och mer tror jag, de är hela tiden avslappnade i varandras sällskap när det är ett par meter ifrån så jag tror inte de är så stressade. De är liksom inte på vakt hela tiden.

Däremot tycker jag att det är synd att de inte hälsar, de flesta tipsen på hur man släpper ihop katter går ut på att låta dem "ryka ihop" och göra upp rangordningen och sen är det klart. De här två smyger bara runt och plirar lite på varandra? Men jag tror den lille behöver bli lite mer säker i sitt nya hem först, det är så mkt på en gång för en liten kattunge som flyttar hemifrån så det är nog därför han är lite försiktig :)

Jag tror man får ge det tid innan man kan säga om det var rätt beslut eller inte, tyvärr går det nog inte att förutse innan.

Ha en fortsatt trevlig midsommarhelg du också :)

Skickar med en bild på bästisarna :P

#12 Boston89

Tack för fototHåll mig gärna uppdaterad. Om du vill kan du skicka meddelande direkt till mig i stället…

Hi, hi - Bella ser INTE nöjd ut när hon naglar fast den lille med blicken. För jag antar att det är Bella på golvet? Är det en exotic eller en lite korthårig perser? Jag har själv haft en perser för måååånga år sedan. De är jättehärliga tycker jag!

Här nedan länkar jag till en himla söt filmsnutt på en ca 1-årig Ragdoll som får hem en liten Ragdoll-syster. Det syns verkligen hur tveksam han är till det hela.

www.youtube.com/watch?v=e1ZLFp_W7z0&feature=related

Hoppas det funkar - om inte så heter filmsnutten; Ragdoll introduced to new baby sister! Mycket nöje!

En fråga till dig; när du skriver att Boston går på lådan - har han fått en egen helt ny eller går han på Bellas? Tänkte köpa en helt ny om jag skaffar "lillasyster" för enligt konstens alla regler ska de ju ha vars en låda för att slippa den andra kattens lukter?

Gulligt faktiskt att han springer till soffan - det har väl blivit  hans "trygghetszon" eftersom du sov med honom där första natten. Vad bra att han äter och går på lådan i a f. Han kanske tar en sak i taget så att drickandet är nästa steg…

Stort lycka till!

Raggadisha - Åh, vilken söt video! De verkade komma bra överens ändå, den lilla kattungen var ju ganska modig och gick ju rakt fram till den andra katten. Inte riktigt som det gick till här hemma, haha.

Yes, det är Bella. Hennes ansiktsdrag gör ju att hon alltid ser lite småsur ut, men där tror jag att hon faktiskt är det också :) Hon är en perser, men jag har inte stamtavla på henne, så en "huskatt" egentligen då. (Lång historia kort, jag var ung och dum och föll för henne, idag hade jag definitivt velat ha stamtavla med en såpass "sjuk" nos och ögon som hon har…). Anledningen till att hon ser lite mer exotic-aktig ut är för att jag klippt ner hennes krage, den är alltid ivägen när hon ska äta och tvätta sig så jag tänkte att det var smidigast så :)

Jag gjorde iordning en till låda och ställde den i sovrummet, men ingen av katterna använder den. På natten ligger gärna Bella på tröskeln mellan sovrummet och vardagsrummet, där man måste passera för att ta sig till den andra lådan i badrummet. Därför tänkte jag att det vore praktiskt att ha en extra, för Boston är fortfarande lite tveksam till att gå förbi henne så nära, men änsålänge har det gått bra :)

Ja, det är lite gulligt :) Han hoppar upp där för att sova, men idag har han även hitttat en annan favoritmöbel, klösträdet! Jag hoppas han kommer igång med drickandet, jag har sett honom ett par ggr dricka ur skålen så det verkar fungera. Igår var det så varmt, och då blandade jag ut lite blötfoder med vatten som han lapade i sig glupskt. Kändes skönt att han fick i sig ordenligt med vätska i alla fall så han inte blev uttorkad :)

Ett litet framsteg har gjort idag vad det gäller kontakt, Boston låg och sov i soffan när Bella plötsligt hoppar upp och stegar fram till honom, luktar honom lite i ansiktet och sedan vänder på klacken och springer därifrån. Ingen av dem fräste eller morrade, Boston förstod nog knappt vad som hände, haha :)