Nu är jag lite blödig, men de enda som nog kan förstå min situation är ni.

För snart 1,5 månad sedan upptäcktes en vattenläcka i mitt kök, och jag har sedan dess levt med fläktar och utan riktigt golv. Det första jag gjorde var såklart att evakuera min älskade ragdoll Mao, som sedan dess bott hos min farmor. Jag försöker hälsa på så ofta jag kan, men jag saknar honom något så fruktansvärt och är så himla rädd att vårt samspel kommer förändras av att jag nu "övergett" honom. Och när jag är där är det väldigt tydligt att han blir förvirrad och går mellan min farmor och mig utan att riktigt veta vad som gäller, vilket krossar mitt hjärta. Jag hoppas så att han snart kan komma hem!

Till saken hör att jag var ganska deprimerad när jag skaffade honom och han är utan tvekan ett av de största skälen till att jag mår rätt bra i dag. Att en liten katt kan få en att känna sån tillgivenhet och kärlek och göra så mycket gott! Att låta honom flytta in och ta över varje millimeter av mitt hem och mitt hjärta är det absolut bästa jag någonsin gjort! <3