så nära 0 det bara går!!!

Jag kan acceptera en rätt hög inavelsgrad hos parningar gjorda hos andra - men eftersom jag själv inte känner att jag känner linjerna så bra att jag vågar göra en linjeavelsparning, är 0 % det jag vill ha på mina parningar i 4:e led.

Tycker man ska eftersträva 0% så långt upp i generationerna det bara går.. i största allmänhet. Hög inavelsgrad ökar riskerna för att mindre roliga gener dubblas (även gener vi inte kan testa) och ge upphov till tex knicksvans eller andra defekter, samt sämre immunförsvar mm…

Under fyra procent har jag hört är OK. Det är ju inte bara de dåliga generna man förstärker, vet man vilka katter som ligger bakom, om det är få defekter i linjerna och tycker parningen är motiverad för att förstärka de positiva egenskaperna, t ex ögonfärg, temperament, storlek mm så vill jag gärna tro att det är en bra kombination.

På fyra generationer inget högre än 0%! På 6 generationer kan jag acceptera upp till 2-3%, men jag strävar alltid efter 0%.

Vid varje inavelsparning man gör så förlorar man värdefull genetisk bredd, vilket i längden kan leda till inavelsdepression inom en ras.

Eftersom ragdollen är framavlad från en extremt snäv avelsbas så tycker jag att det är extra viktigt att man bibehåller den genetiska bredden och alltid strävar efter en så låg inavelsgrad som möjligt.

För mig går hälsa alltid före typ, och genetisk bredd är en förutsättning för att en ras ska behålla sin hälsa.

#6 Jag fattade det på dina svar, både på #1 och #3 . Själv har jag inte velat "chansa" på mina egna kullar. Eftersom jag inte är så erfaren så att jag känner till så många katter långt tillbaka i leden, så jag har hållt mig på 0% i fjärde generationen. När jag hört erfarna uppfödare (på andra raser än bara ragdoll) diskutera så tror jag att man blir vis med erfarenheten man får efter hand och efter de kullar man tagit. Det är inte alltid det bästa att alltid satsa på 0% heller för där chansar du också hej vilt och vet inte vad slutresultatet blir, vad det är du blandar samman och hur resultatet blir. Vill man jobba på typ, ögon och temperament måste man nog lägga in backen i vissa led för att behålla det man har som avelsmål, om man har fått fram något bra vill säga. Förstår ni vad jag menar eller har klockan blivit för mycket? Oavsett vilket, nu ger jag mig och kollar in utvecklingen på tråden i morgon. (Dessutom har jag fått in en liten flisa Marianne - chokladpralinerna från Fazer…) precis under mellanslaget på mitt tangentbord så jag måste redigera mina inlägg lääääänge….)

#7 Man når visserligen snabbare resultat typmässigt när man använde sig av inavel, men det sker alltid på bekostnad av genetisk bredd, och i slutändan så har det alltid en negativ effekt på rasen som helhet. Jag skulle därför aldrig kunna motivera en parning tätare än 3% på 6 generationer.

Jag hör väldigt många som resonerar som du, att man ska "jobba med det man har", och att "man känner sina linjer", men man kan faktiskt forma typen på en ras utan att använda sig av inavel. Det tar bara lite längre tid.

Att undvika inavel handlar inte bara om att man riskerar att dubbla negativa anlag (vilket iofs alltid är en risk, hur väl man än "känner sina linjer", alla katter bär ju på defekta anlag), utan det handlar om att man inte vill förlora genetisk information till nästa generation, och det gör man ofrånkomligen om man inavlar.

Jag rekommenderar alla att läsa in sig mer om genetisk variation och varför det är så viktigt att behålla på Per-Erik Sundgrens hemsida www.genetica.se

Jag håller med er, # 5: det är just som du har skrivit!

Finns det någon som kan riktigt säga att "känner sina linjer"? Jag skulle säga att ingen kan, det är omöjligt att känna alla resessiva gener som finns i linjerna.

Och det är inte bara risken att få fram sjuka individa katter, det är också fråga om hela rasens genetisk bredd.

Hälsan måste komma först i avelsplaner. Vi skulle inte avla för några "fina" show katter, som kanske tom dör mycket unga. Vi skulle avla för det bästa av hela rasens framtid.

Hejsan igen! Nu tror jag att det blev ett missförstånd… "resonerar som du"skriver du. Nja, jag resonerar ju som du faktiskt men jag har haft många intressanta och lärorika diskussioner med andra uppfödare som varit med länge i kattaveln och jag känner mig väldigt ödmjuk inför deras kunskaper och erfarenheter.

Jag har haft 0% i fjärde generationen på alla de tre (!!) kullarna jag haft. 0,0, 0,781 och 1,2% på 6:e generationen eftersom jag kan känna att det är bättre att ta det säkra före det osäkra, jag känner inte linjerna och katterna som ligger bakom så jag kan ju för egen del säga att jag håller mig till det ni rekommenderar och jag håller till stora drag med i det ni säger.

Jag skulle däremot inte dra mig för att köpa en katt med högre inavelsprocent av en erfaren uppfödare som kan motivera den "höga" inavelsgraden. De senaste gångerna jag varit på utställning tycker jag att jag upplevt att framför allt ögonfärgen blivit lite sämre, om jag vill behålla den starka ögonfärgen och kan köpa in det i en katt som passar mina katters stamtavlor trots en lite högre inavelsgrad, så ser jag inget negativt i det. Frågan är ju hur jag själv arbetar vidare med "materialet". Detta är ju inte svart eller vitt, det finns en "om" och "men"-faktor som jag tycker är lika viktig att man funderar över.Det handlar i slutändan om vilka avelsmål man själv har.

Självklart sätter man väl hälsan främst men friska katter som tappar ögonfärg, som tappar i typ och som tappar i raggistemperament och raggisslapphet…. Nja, där är ju liksom inget vunnet…

Kul om vi nu kan hålla nivån på tråden på diskussionsnivå, man lär enormt av varandra om man kan lyssna utan att vara fördomsfull. Det hade varit intressant om det fanns någon som var av annan åsikt än ovanstående och som kunde motivera. Tillemora, vad tycker du själv om på procenten på inavelsgraden?

#9, det enda som är är väl att de "fins" showkatterna är de som går mest efter rasstandarden, jag vet då att jag vill (om vi nu bortser från friskheten då det självklart går före allt) hellre ha en ragdoll med 1-2%inavel med bra rasstandard, bra ögonfärg, storlek, temprament osv (en typsikt "fin" showkatt) än en ragdoll som inte längre ser ut som en ragdoll men inte har en procent inavel någonstans.

Sen bara en liten övrig tanke, det är tillåtet för kusiner i sverige att få barn tillsammans och gifta sig ;)

Sen i min egen avel så strävar jag efter 0% inavel, men vill ändå få fram bra typade FRISKA ragdolls.

# 10 "men friska katter som tappar ögonfärg, som tappar i typ och som tappar i raggistemperament och raggisslapphet…. Nja, där är ju liksom inget vunnet…"

Vem har sagt att avla är lätt eller borde vara lätt? Det finns inga goda raka väger till bra ögonfärg och bra typ. Det tar tid, men att syfta till typ och ögonfärg det är vad det är fråga om. Och dessutom tror jag att det kommer lättare problem med temperamenten  med inavel än med att jobba med linjer som är inte nära släktningar. Njaa slapphet då: är det äkta raggisslapphet med en inavlad katt eller har denna individen något fel i hjärnan på grund av inavel?

Död eller sjuk katt med bra ögonfärg och fin typ. Vem har vunnit då?

Hur kan de så kallade erfarna uppfödare påstå att de faktisk känner allt om sina linjer?

Vår ras är redan nu över presenterat ifall av FIP. Det är också en sak som kommer med att genetiska variationen blir för liten.

#10 Jag gjorde en testparning för framtiden och fick en inavelsgrad på 0,7 % i fjärde ledet. Tänkte direkt att det kanske är lite högt i ett sånt tidigt led och därför la jag ut tråden för att höra era tankar.

#7  du skriver att

"_Det är inte alltid det bästa att alltid satsa på 0% heller för där chansar du också hej vilt och vet inte vad slutresultatet blir, vad det är du blandar samman och hur resultatet blir."

_Håller inte med.. bara för att jag satsar på 0% så långt jag kan betyder inte det att jag chansar helj vilt! Lååångt ifrån :) Det är mycket viktigt för mig vilka katter som finns i mina stamtavlor och jag har forskat MYCKET i dem. Så koll har man absolut iallafall!

#8 den länken är superbra! Borde alla läsa..

#13 Jag skulle titta längre tillbaka i stamtavlan och se hur det ser ut, en katt med 0,7% inavel i fjärde led kan ju faktiskt ha en lägre total inavelsgrad än en katt med 0%. Och sen beror det ju förstås på vilka katter som finns där…

Allt kan väl inte kretsa just runt de fyra generationerna, eller hur tänker ni?

#15 nej  precis. Jag kollar alltid ända upp till 9  generationer så klart (!!) och vill ha så nära 0% det bara går där med…

På de parningar jag har planerade nu har den ena kombinationen

-  Inavelsgrad: 4 gen 0 % - 6 gen 0.09 % - 9 gen 1.24 %

och den andra kombinationen ger

- Inavelsgrad:  4 gen 0,0%  -  6 gen 0,43%  -  9 gen 3,0%

#16 Du har helt rätt! Frågan blev i fjärde led för att det var det som visades automatiskt i testparningen

Dags att uppdatera din sida nu med vem hanen är när Lotus ev är dräktig

Sorry, frågan var till Jenny, Shivali

#17 Förstod det i ditt fall :)

menar du min hemsida? *s* Hanen står ju där… ;)

Det är också viktig veta hur hela rasens inavelgrad utvecklar och vet vi det?

om alla jobbar för att i största mån bredda avelsbasen i stamtavlorna strävar vi ju åt rätt håll iallafall…

#16 Ja, då ser man ju hur pass mycket det stiger i varje generation! Jag brukar även titta på den totala inavelsgraden (klicka på "inavelsgrad" i Pawpeds, före själva procenten. Kolla även "foundation" för att se hurpass tilförlitligt det är…). Katter som har 0% på 4 gen kan ju ha uppemot 45% i total inavelsgrad! Nån sa till mig att man ska sträva efter att avkomman har en lägre inavelsgrad än föräldrarna, vet ingen källa till det men det känns vettigt.

#17 Jamen jag är ju sååå osäker! Det kommer nog fram när jag är 100% säker! Men håll tummarna nu!

Jag föreslår de utmärkta kurserna som bl.a Ulirka Olsson föreläser om , med material från Pawpeds. Väldigt lärorika kurser om avelspopulation mm.

Min kattklubb ordnade denna kurs, det finns säkert fler klubbar som har dessa.

Det behöver ju inte alltid bara handla om yttre skönhet utan även om hur katten "ser  ut" intui.

Sen om den har ett snett V eller ej, eller en runners , kan ju kvitta

En liknande diskussion pågår på kattforumet och någon la in denna länk. Kan vara intressant läsning

http://www.birma.se/articles/articles/avelsplanering.asp?print=no

Den kursen som Ulla pratar om #23 med Ulrika Olsson är super bra. Den gick jag innan jag blev uppfödare och tycker jag lärde mig jättemycket.

Försök att hitta den..

# 10 Fast du skriver ju själv att du tycker att du skulle kunna frångå 0% inavelsgrad om "det kan motiveras". För mig finns det inget som motiverar inavel, punkt slut.

Om man tycker att det är ok att göra en tät parning (för mig är tät allt över 4% på 6 generationer, och allt över 0% på 4 generationer) för tex ögonfärg eller något annat i typen så väljer man ju typ före hälsa.

Detta eftersom att inavel på sikt ALLTID leder till genförluster, och det är ALLTID negativt för rasens hälsa.

Och då handlar det inte om de individuella katternas hälsa. Alltså man kan inte titta på en katt med hög inavelsgrad och säga att "den katten är frisk, därför är inavel inte farligt". Det handlar om att rasen som helhet får en sämre hälsa när man använder sig av inavel, eftersom man för varje generation tappar genetisk bredd som hade kunnat skydda mot sjukdomar.

Det finns gott om forskning som visar på vad som händer med en population när de tappar genetisk bredd; försämrad fertilitet, försämrat immunförsvar, mindre storlek osv. Och detta går inte att se genom att bara titta på sina egna avkommor, utan man måste se på rasen som helhet.

Nu finns det ju ingen som gör det, därför ligger det på varje enskild uppfödares ansvar att se till att rasen bibehåller genetisk bredd. Jag gör det genom att alltid sträva efter 0% i inavelsgrad på 6 generationer, och aldrig över 4%.

#13 Nej, allt kretsar givetvis inte kring 4 generationer, men de är de närmaste generationerna som är intressantast. Ju längre bak man går desto mindre är risken för att gener ska ha dubblerats. Att titta på den totala inavelgraden på ragdoll är nästan meningslös, eftersom alla har framavlats från en väldigt snäv bas, så alla får ju en hög total inavelsgrad. Därför är det intressantare att titta på vad vi har att jobba med idag och göra det bästa utifrån det.

"Fast du skriver ju själv att du tycker att du skulle kunna frångå 0% inavelsgrad om "det kan motiveras"."

Dragonfire… Är det verkligen det jag skriver??? Då har du missförstått mitt svar TOTALT! Vad jag skriver är att jag är öppen för att köpa en katt med hög inavelsgrad än vad ni förespråkar om jag köper den av en uppfödare som verkligen har stenkoll på läget!! Själv strävar jag efter exakt samma saker som ni, jag lusläser stamtavlor och tycker det är superintressant att hitta så låg inavelsgrad som möjligt men på snygga katter!!

Jaja, shoot me then… Ni kan ha ert forum ifred, jag ber om ursäkt för att jag över huvudtaget svarade i tråden och retade upp så många. Om ni läser mina inlägg så ytycker jag att ni använder en onödigt aggressiv ton, fast det kanske var jag som la den från början, shit same!

Ha det så mysigt på ert forum!

#28 Hej och hå, när blev det en aggresiv ton här? Stanna du, tycker inte det är några agg mot dig bara olika åsiktet. :)

# 28 Ledsen om jag låtit aggressiv på något sätt, det var inte alls min mening. Ville bara delge min åsikt och kunskap i ämnet. Jag är inte ett dugg uppretad, men det är ju väldigt många uppfödare som anser att inavel är ett verktyg som kan användas i avel för att nå ett visst mål. Jag försökte med mina inlägg förklara varför jag inte anser att det är så.

var inte heller min mening att låta agressiv, vilket jag inte tycker nån har gjort.  I så fall ber jag om ursäkt!

I de flesta trådar råder många olika, starka åsikter, men också mycket stora kunskaper som vi kan dra lärdom av. Det var nog helt säkert ingens avsikt att du skulle lämna forumet!!

#24 Mycket tänkvärd artikel!

Hejsan!

Det fanns en tråd som hette "pengarna tillbaka" för ett tag sedan, och den handlade om en tjuvparning, då sa en uppfödare så här:

**"Hysterin som är med inavelsprocenter är mycket delad det finns mycket fina katter med höga inavelsprocenter som dessutom är friska, sedan finns det katter med 0% som inte är friska.

Men konstigt är det att våra äldre ragdoll lever/levde längre med högre inavelsgrader mot våra ragdoll idag?"**

Så jag tycker vi alla ska tänka på hur vi framför våran åsikt, det finns ingen som är rätt eller fel i detta ämne, bara för att några uppfödare strävar efter 0 % på 4 generationer så finns det lika många som inte gör det, och det är ingen som ska säga att dom andra har fel.

Så för att alla trådar inte få samma "härtska" stämmning som trådar innan har fått, så får nog alla tänka sig för hur man uttrycker sig.

/Kicki

Ja, det var ju jag som startade den tråden och upplever väl att jag med dessa trådar sagt min säg här. Självklart kommer jag smyga omkring och titta på vackra bilder och ropa Åhh, när jag ser nåt vackert .

Over'n'out

Det skrivna ordet kan man alltid läsa med olika ton och få det att låta argt, obekymrat osv. På ett forum måste man kunna diskutera och ifrågasätta folks meningar utan att man för den skull känner sig på hoppad.

Nu stal jag min egen tråd….jaja

#33 Som tidigare sagts så kan man inte titta på enskilda individer och säga att den katten är frisk med hög inavelsgrad och den katten är sjuk med låg inavelsgrad. Det är inte på de enskilda individerna man märker effekten av inavel, utan det är på rasen i helhet. För att utvärdera huruvida rasen har några negativa effekter av inavel så måsta man titta på statistik över kullstorlek, sjukdomsfrekvens totalt, livslängd osv. Om rasen förlorar genetisk bredd så ser man oftast en nedåtgående trend på dessa parametrar.

Man kan inte titta tex på en hona som inte blir dräktig och säga att det beror på att just den katten har hög inavelsgrad. Utan det är när många honor i rasen börjar få problem med fertilitet som man kan dra en slutsats att man går mot en inavelsdepression.

Om det är som du säger att ragdollkatterna för 10 år sedan levde längre än de gör idag (själv har jag inte haft ragdoll tillräckligt länge för att kunna utvärdera det), så är ju det ett illavarslande tecken om att man på vägen har tappat en hel del genetiskt bredd pga inavel.

Ett tillägg till mitt inlägg: Det finns gott om forskning som visar på det jag just beskrivit. Det är handlar inte så mycket åsikter, utan är ren fakta.

#36 och det är mycket intressanta fakta som vi alla iallafall måste ta till sig, sen hur man använder sig av det är bara upp till var och en.

#36, 37. Tack dragonfire. Du har sagt just det vad jag ville säga, men med lite dålig svenska hade jag inte tid att försöka skriva det.

#38 ja "hur man använder sig av det är bara upp till var och en" men man måste komma i håg att vi alla uppfödare är alltid ansavriga för hela rasen.

#39 Absolut - men för att behålla den trevliga "tonen" här inne  så är det ju ändå så att även om man önskar att alla tänkte på samma sätt så är det inte så…

Men självklart förutsätter man att alla uppfödare tar ansvar för rasens framtid, och det tror jag också de allra flesta gör, och inte bara ser till sin egen lilla bubbla… (inget personligt till nån nu!)

Vi har trots allt ett mycket bra hälsoprogram inom rasen iallafall och vi uppfödare inom Ragdoll  testar bra mycket mer än de flesta andra uppfödare av andra raser gör, så det värmer mitt ragdollhjärta

Vad är detta för ett forum???? Jag blir rädd varenda gång jag läser.

Skriver ej pga det är såååå många som är så duktiga på att

visa musklerna.

Hej det är alltid intersant att läsa här på fokus.

Det att jag har köpt en hane från norge.

Av en stor uppföddare,hon var först att ta den första

ragdollen till norge. Och hans inavelsgrad är 7,81 i 4 generation.

Och han har en jätte gå temperamen,pälsen är jätte bra och hans ögon är så att man kan dö av. Och hon arbetar mycket med ragdollen temperamen,päls och ögon

Och jag har haft 2 bilder på fokusen.

Men jag ångrar inte att jag köpte honom.

Ni får ha de.

Vad min åsikt i denna fråga vet de flesta av er och därför har jag inte ens brytt mig om att kommentera överhuvudtaget därför att liknande trådar har utmynnat i samma sak och med samma argument som sägs gång på gång på gång. Tänkte på kommentaren #26. Saxar ur inlägget "…försämrad fertilitet, försämrat immunförsvar, mindre storlek..". Vad har vi för aktuellt problem i Sverige just nu bland många andra? Jo, att ragdollkatten blir allt mindre. För jösse namn, tidigare kunde ragdollen mäta sig med Maine Coon och t.o.m. överträffa den. Tror inte att det finns många, någon, i Sverige som ägnat sig åt "inavel" för att ha uppnått denna ogynnsamma utveckling                                        
Sedan en annan sak. Låt oss kalla saker vid sitt rätta namn. Det vi pratar om är inte inavel. Dvs. mor med son eller far med dotter. Det är linjeavel det handlar om. Alltså minst kusiner.
Slutligen ska man se begreppet linjeavel som en isolerad händelse. Inte så att alla skulle ägna sig åt det och därmed skulle vi få detta kraftiga genomslag på ragdollpopulationen. Snarare nyttjas det övertänkt för att förstärka vissa önskvärda egenskaper och när dessa är uppnådda paras det återigen ut. Detta enligt mina erfarenheter i ämnet. Det paradoxala är också att trots att majoriteten här är helt emot över 0 % på 4 generationer så har jag upplevt att när vi fått kattungar med en av våra katter som har 4,25 % på 4 generationer har vi haft en makalös anströmning av etablerade uppfödare, där väldigt många finns på detta forum och även i denna tråd, som varit intresserade av kattungar. Detta är fakta om något,
Lenmar. Keep on fighting!!!

Jag måste säga att det har varit en bra diskussion. Tror inte heller att det var menat mot någon, men ibland när man tycker något väldigt mycket, kan man gå på lite för hårt…kanske. Fast jag hörde ingen dålig ton..? Det  var intressant att höra vad några tycker.

Tror att allt inte är självklart vad som är rätt eller fel.

Men i stora drag tycker jag att man ska sträva efter så lite inavel som möjligt, men tycker inte att det är fel att vissa ibland gör undantag. Som i katten ovan som #42 presenterar. Tror att den uppfödaren faktiskt har den erfarenheten som kvävs.

Men det skulle ju inte vara bra om vi alla uppfödare gjorde så.

Jag håller mig tills vidare med att köra 0 i 4 led osv..

AC

Katten i # 42 är mycket ung. Vi vet inte nu hur det kommer att bli med honom eller hurdana blir sina avkommor. Fin ögonfärg han har nog. (Ja ser i den fördubblade linjen i stamtavlan något som kanske kan höja risken att RN dyker fram - men den kan ju hända med mindre inavelsgrad också, om det händer vara fel katter i stamtavlan… och vi vet faktisktinte  tillräckligt om RN ännu, vi vet vem alla är de fel katter. Och den är bara en problem som exempel). Och han är bara en individ. Som sagt det ät fråga om inavelsgraden i hela rasen som är det viktigaste.

Och hejssan  #43 OldTowns! Jag föstod att det car fråga om inavelsgraden i tråden inte  om inavel. Och linjeavel är ju bara ett snällare ord för lite mildare inavel. Genetikerna talar om inavel ocså då det är fråga om "linjeavel".

Jag hoppas att denna "debatt" inte ses som "fight" men en tråd vi kanske ke får något att tänka på.

Peace!!! And let's cooperate!!

Hinner inte svara alla inlägg var för sig, men som jag tidigare skrivit så kan man inte titta på en enskild katt och dra någon som helst slutsats av vad inavel har för effekt. Det finns jättefriska katter som har hög inavelsgrad och jättesjuka katter som har låg inavelsgrad. Det är ju inte endast inavelsgraden som avgör en katts hälsa. Men om man använder sig av inavel i flera generationer i en population så tappar man genetisk bredd och det leder förr eller senare till negativa konsekvenser. Detta finns det som sagt en hel del studier på som visar detta.

Och inavel är precis samma sak som linjeavel, det är ingen skillnad. 1% inavelsgrad är ju också inavel, det är ju inte så att det bara blir inavel vid en viss procent. Fråga vilken genetiker som helst, de använder aldrig termen linjeavel, det är en term som uppfödare har uppfunnit.

Jag vet inte varför en del här verkar tycka att det är en hetsk/otrevlig stämning i denna tråd, själv tycker jag att diskussionen är mycket bra och nödvändig! Det är ju viktigt att vi uppfödare delar med oss av kunskaper som vi har, och detta är ett ämne som det verkligen är viktigt att uppfödare har kunskap inom!

Jag skriver som jag gör för att jag tror att inavel är skadligt för rasen, och detta baserar jag på¨fakta som jag inhämtat från studier.

Jag tycker ändå att de allra flesta uppfödare inom ragdollrasen verkar jobba åt ungefär samma håll; att hålla inavelgraden så låg som möjligt. Och enligt min uppfattning så visar ragdollen idag inga uppenbara tecken på inavelsdepression (även om det är väldigt svårt att avgöra när man inte har någon statistik att gå efter), de flesta ragdolls får ju relativt stora eller i alla fall normala kullar, och jag tycker inte det verkar som att fertilitetsproblem är något utbrett problem. Vad gäller storleken så kan det hända att katterna inte är fullt så stora som de varit, men det behöver ju inte bero på inavel. Men man vet ju inte.

Ett tillägg: Om det är så att någon uppfattar det jag skriver som aggressivt eller dyl så är det verkligen inte menat så!

Jag tycker bara att detta är ett extremt viktigt och intressant ämne, så jag skulle kunna skriva och argumentera om det i timmar!

Jag kan tillägga till vad jag tidigare sagt att det finns få saker som är fakta utan snarare empiriska erfarenheter.  Dvs via erfarenhet och beprövad vetenskap. Fakta är liktydigt med absolut sanning, axiom, och den figurerar som ett undantag utan regler. #37 skriver "utan är ren fakta…" Jaså. hur vet du det? Vilka källor åberobar du. En bok? Vilken är den vetenskapliga signifikansen som säger att du har rätt?  Dvs avvikelsen från ett resultat från standardsvar.Den som åberopar fakta för att understryka sitt argument gör mig bara trött.

Att Lenmar lämnde forumet gjorde mig ledsen. Men jag förstår henne.

Än så länge tycker jag inte tråden har urartat utan har hållts i god ton trots väldigt delade åsikter. Jag tror det är nyttigt att ha diskussioner om sådana här ämnen, men tänk på hur ni skriver till varandra så denna diskussion bibehålls i godton!

Jag själv använder mig inte av inavel då jag inte känner att jag har den erfarenheten och kunskapen för detta. Dock tror jag inte att om man vet vad man gör och gör en parning med hög inavelsprocent för att sedan para ut i nästa led med 0% inavel, gör någon större fara för rasen.

Då ser jag allvarligare på de som chansar och tar en kull på en sjuk katt eller på en katt med ett otrevligt temperament, vilket förekommer oftare än man tror…men man pratar inte om det och det syns inte så som inavelsgraden.

Det är mina åsikter och de står jag fast vid, lika väl som ni som pratar emot inaveln gör. Hur vi än vänder på det så kan man inte säga att någon har fel här! Vi har bara olika åsikter och det får vi respektera.

Nu vet vi ju varandras åsikter i denna tråd och jag tycker inte att samma personer behöver upprepa sina åsikter, utan att vi istället välkomnar andras åsikter också. Ibland blir man lite envis och vill inte ge sig och då finns det de som inte vågar träda fram och ha någon åsikt istället.

Martina

Jag håller med Martina där, har man långsiktiga planer och tar en kull med högre inavel om målet sedan är att para ut i nästa led så kan jag tycka att det är ok. Jag tycker också att det är värre att para på en katt med dåligt temerament, vilket jag tror att är vanligare än man tror.

Sen är det det här med storleken, jag fattar inte att folk inte tycker att det gör något om katterna är små, raggisen ska vara en stor ras, men i mina ögon kan folk para på vilket skit som helst, hårda ord men så tycker jag. Dom väger 3-4 kg, är snipiga med för stora öron, det förstör för rasen.

Jag ser helst att ingen vrider detta till att jag tycker att utseende går före hälsa, för så är det inte, men jag tror inte att det gör något om man nu har långsiktiga planer, tar en kull med målet att spara en hona för att sedan para ut men 0%.

Visst man kan absolut göra en 0% och få stora, snygga, trevliga katter, men det kan finnas gånger då man verkligen vill förstärka vissa egenskaper, det är mycket från fall till fall, och jag tycker att det är fel att helt rata tanken.

Jag förstår bara inte en sak (säger detta i trevlig ton!! obs..*ler*) - ni skriver att det "inte gör nåt att nån gång göra en kombination med högre inavelsgrad" om man sen parar ut den…

För mig är det det samma som (nu drar jag in fel ämne, sorry) att para/para med en bärare av HCM. För den kullen man tar som får de här förutsättningarna med högre inavelsgrad (dvs linjeavel) som start i livet… blir ju inte lika starka i immunförsvar mm… hur försvarar man det? Liknande att man parar en N/N med en N/HCM och det visar sig att hela kullen då blir bärare av HCM och tids nog kommer insjukna i det.. hur försvarar man sånt??.. Sånt känns knas i mitt uppfödartänk…

Vi tänker ju så olika märker man och det är intressant att höra vad ni säger? ni som tycker att man kan göra så…

Jag är stenhård då det gäller allt sånt här i min uppfödning, det finns tillräckligt många snygga, stora, kraftiga, trevliga och friska ragdolls i sverige idag, dessutom med nya linjer, så man kan jobba för den standard de ska ha iallafall. Jag strävar efter just stora, friska Ragdolls med så låg inavel det bara är möjligt, alla tester ua och tycker jag lyckas bra!

#50 jag förstår till en viss del vad du menar, vissa ragdolls borde inte gå i avel (för små, dåligt typade mm) men hellre en mindre bra typad ragdollbebis som går tillsällskap än en som bär på hög inavel eller HCM och är snygg!

Nu babblar jag bara på… men intressant diskussion som jag hoppas hålls kvar på en bra nivå! Observera att jag skriver i "trevlig ton" så  ni inte uppfattar mig fel. Sånt här är intressant och måste ju komma ut i luften… det är väl meningen med ett forum? :)

#51 Tycker inte man kan jämföra detta med HCM-bärare. Men om man nu ska göra det så ska man ju inte plocka bort alla HCM-bärare heller…vad skulle då hända med rasen?

Man kan ju inte bara jämföra pest med kolera.
Jag vet uppfödare som använt sig av linjeavel/inavel och det är inte de som sitter med sjuka katter och dåligt immunförsvar. Åtminstone inte i någon högre grad än oss andra som håller oss till 0%. Så man kan inte säga att det rakt av blir så…

Tänk bara på när Ragdollen "skapades". Hur mycket inavel förekom inte då med far/dotter parningar osv. Inte startades rasen på en grund med sjuka katter för det. Jag står fast vid att jag inte tror det är någon större fara att göra en kombination med högre inavelsgrad för att sedan para ut, likväl som jag står fast vid att jag inte tycker man ska plocka bort HCM-bärare ur aveln.
Däremot är det viktigt att kattungeköparna blir väl insatta i avelsarbetet och förstår vad det innebär att köpa katt från en sådan kombination.

Observera att jag också skriver i god ton.
Jag respektera din åsikt Carro och ni andra som inte tycker som jag…
Vi kommer nog alltid ha olika åsikter om detta och det kan diskuteras i timmar fram och tillbaka…

Martina

#52 klart man respekterar andras åsikter.. det är ju därför vi är här fär att dela med oss av dem…

Mycket intressant…

En fråga bara… om du nu informerar en kattungeköpare om att den här kattungen de ska köpa har en förälder som bär HCM (för att lämna ursprungliga tråden igen *s*) och att kattungen bär på den här genen - hur reagerar den då? Informerar ni alltid köparna om att de bär på HCM-genen? Köper de kattungen då? Har nån backat då de fått veta det här?

Nyfiken … (obs god ton igen.. )

#53, jag har inte haft egna kattungar som är hcmbärare men jag har snackat med en som har haft. Han sa till alla sina sällskapsköpare om detta och visst han fick folk som backade men han ansåg att det är ingen idé att gå och dölja något sådant utan att det alltid i slutändan är bäst att berätta även om det inebär en risk att aldrig få katten såld. Nu har jag för mig att han sålde dem till lågt pris till köpare inom familjen men men det är en annan fråga :)

#54 tack för ditt svar.. Intressant att höra!

Om vi skapar en ny tråd istället så kanske vi får mer diskussion om detta med HCM-bärare, men i och för sig finns det nog redan en tråd om detta som vi skulle kunna fortsätta i om man inte finner svaret där.

Jag tycker vi ska hålla oss till ämnet här som handlar om inavel så vi inte svävar ut för mycket…

Diskuterar gärna vidare i annan tråd..

Martina

Tänkte bara tipsa om Dokument Utifrån på SVT om någon missat det. Tävlingsdriven inavel som blir till världens bästa reklam för blandrasavel.

Snor en gammal tråd istället för att göra en tom, och här är länken till SVT Play.

http://www.svtplay.se/video/913655/ett-renrasigt-helvete-vad-hande-sen

#43

Kalla saker vid sina rätta namn… vem bestämmer vad som är rätt namn? 4 års studier av biologi (bla. inom genetik) och jag har aldrig hört ordet linjeavel nämnas i universitetsmiljön. Vi snackar om inavel i olika grader.

Det är uppfödare som är skraja för ordet inavel för att det låter så negativt. Står man för vad man gör så bryr man sig inte om termer. Jag har gjort parningar med inavelsgrad (notera att det heter inavelsgrad och inte linjeavelsfrad) 3,12%. Inte tusan spelar det någon roll för mig om det kallas för inavel eller linjeavel. Själv talar jag konsekvent om inavel eftersom det är vetenskapligt vedertagen term. Linjeavel är en ytterst subjektiv term.

"Line breeding is inbreeding gone well. Inbreeding is line breeding gone bad."