Jag har inte hört om det uppförandet tidigare.

Bita o klösa är något som mina ragdoll inte vet hur man gör. Det låter så fel i mina ögon.

Dom möter mig alltid i dörren, vissa är ovana vid gäster och går undan men aldrig något aggresivt uppförande. När besökande satt sig i soffan så kommer dom och vill ha massa kärlek.

Att hon biter dig kan vara en kärleksförklarning om det inte är för hårt. Uppförande mot barnen i dörren kan jag inte förklara och hoppas att det går över snabbt.

Är hon kastrerad? Det kan annars vara massa hormoner i hennes kropp som rusar runt.

Jag tycker Du hanterar henne rätt med tydligt nej osv.

Massa lycka till

Kom på att är Du säker på att hon har klorna ute och vill skada barnen?

Inte som Julle som vill krama barnen, lätt att missförstå. Han reser sig på på sina bakben och låter sina framtassar smeka barnens ansikten med alla klor indragna. Han spinner och buffar och kan även ta ett litet kärleksbett.

Jag tror egentligen aldrig att hon är ute efter att skada…Det är snarare så att hon blir "provocerad" när hon får en hand framför nosen och reflexmässigt ser den som en leksak/byte som hon vill jaga (när hon är på det humöret). Ofta är klorna indragna, men tyvärr inte alltid. Samtidigt som hon gör det kan hon spinna och tycker uppenbarligen att det är jättekul. Hon attackerar gärna våra bara ben också och då är det alltid på lek med mjuka, gosiga tassar.

När det gäller gäster (både små och stora) så handlar det inte om att hon "anfaller" dem, utan jag tror mer att det är en integritetsfråga att hon tycker de kommer för nära när de böjer sig ner för att hälsa (vilket man ju gärna gör på en söt katt!) och vill trycka bort dem lite. Tyvärr händer det ibland att klorna är framme då. Samtidigt så är hon alltid nyfiken när det kommer gäster och går aldrig undan som du beskriver.

Hon är kastrerad sedan ett halvår.

Klipper ni klorna på henne? Inte för att det förändrar hennes beteende, men håller ni klorna kortklippta så gör det ju inte ont när hon "klöser". Om mina katter har för långa klor händer det att de river oss i misstag, just för att långa, vassa klor lätt fastnar i saker.

Jag har iallafall lärt mig att man måste tänka på hur man håller i katten, och är runt den. Är det en osäker katt så ska man helst inte stå över och klappa den för då kan den uppleva detta som ett hot, man ska försöka vara på deras nivå.

Man bör inte heller bära dem eller ha dem i famnen på ett sätt som får dem att ligga med magen uppåt, då detta gör dem mer underlägsna. 

Vet inte om detta är något ni gör men ni kan ju försöka komma på exakt i vilka situationer hon bits..

Jag har haft min katt i en månad nu, och jag är extremt noga med att ingen får leka med sina händer eller fötter med honom.. för de är inga leksaker man ska jaga eller försöka bita i. 

Är ju också ett tips, om någon nu gör det med honom.

Problemet jag har med min katt är att han är efter mitt hår, och jag tror han tuggar på det när jag sover för jag hittar mystiska hårtussar överallt på morgonen.. :P Inte kul!

Mina ragdolls kan börja nafsa och ta med klorna under en kelstund. De kommer buffar och har sig och jag tolkar det som att de vill kela. Då kan de börja bita istället och fånga min hand med klorna… De blir lite övertända. Dock skulle de aldrig rivas eller bita för att markera agressivt av missnöje. Kanske din hona är uttråkad och frustrerad?

#6 Jag brukar knuffa bort dem då ganska bestämt. Sedan en stund senare ser jag till att leka med dem så att de får utlopp för dessa känslor. Ragdolls är smarta katter och kan enligt mig uppfostras ganska lätt om man är konsekvent.

Råkade få syn på mitt gamla inlägg och måste kommentera hur det gått för oss, ifall någon annan har samma problem!

Loka fick ett helt annat beteende när vi skaffade en till katt i somras. Helt uppenbart saknade hon någon att leka med tidigare och försökte få med oss människor på "kattlek" ibland. Nu har hon en kompis att jaga och brottas med (ömsesifdigt!) och tar i princip aldrig mer till klor och tänder mot oss. Istället har hon blivit en gosig katt som tycker mycket om att bli klappad och smekt.

Det är endast mot okända gäster som hon fortfarande är lite reserverad och vi brukar be dem att inte sträcka fram en hand mot henne för att hälsa, då detta fortfarande provocerar henne.

Vad skönt att höra att det går så mycket bättre. Föder upp andra raser men detta är ett av skälen till att jag aldrig säljer en kattunge som ensamkatt! En människa har ju svårt att ersätta en katts aktivitets nivå.

Har också märkt då folk hälsat på att de stirrar o går på katten/kattungen o ska hälsa .Be folk nonchalera katten så kommer den själv om den vill. Det är stor skillnad hur vissa kattungar/katter reagerar på olika människor har jag också märkt.

Jag lider av lite samma problem som du hade tidigare! Vår ragdoll på ca 8 månader bits mycket i armar och fötter (dock endast när hon leker) och är en riktig liten energikatt. Vi busar med henne flera gånger dagligen annars blir hon alldeles för busig. Men man kan ju inte fylla alla hennes vakna minuter med lek, det har man tyvärr inte tid med. Jag vet att hon är väldigt ung fortfarande och har såklart massa lek i sig men hon är verkligen en riktig busa. Vi vill verkligen att hon ska vara glad så vi har också börjat fundera på att köpa en till katt som kan underhålla henne när inte vi riktigt räcker till och de är det jag tänkte fråga om. 

Det verkade som om din gamla och nya katt gick så bra ihop. Vad valde ni för "ny" katt. Var den en kattunge eller vuxen? Hona eller hane? Var det också en ragdoll? Hur lång tid tog det innan eran gamla katt accepterade den nya? 

Vi är nämligen lite rädda för att vi ska skaffa en till katt och så funkar det inte alls.

Vi valde att köpa en till ragdollhona. Hon kom hem till oss som kattunge (12 v), för övrigt redan kastrerad.

Vi var också oroliga innan, ifall vår första katt skulle uppvisa ett aggressivt beteende mot kattungen med tanke på att hon ibland bet oss osv. Det gick dock jättebra! Visst var det mycket fräsande och bevakande första dagarna, men efter 2-3 dagar vågade vi ha dem fritt tillsammans utan problem. Det kan fortfarande se ut som om det går vilt till när de leker då de ligger och brottas och sparkar varandra rakt i ansiktet ibland, men det känns som om det är deras naturliga lek. Det har t ex aldrig blivit blodvite mellan dem. Ända från början har det också märkts att katterna turas om att ta initiativ till brottningsmatcherna och jakten, vilket känns bra.

Det märks att de verkligen har utbyte av varandra i leken, men de har inte funnit varandra så till den grad att de ligger och sover tätt ihop, men är ofta i närheten av varandra (och oss förstås).

De är inte speciellt lika till sättet då vår första katt är mer "vaken" och energisk, medan den andra är lugnare och "softar" gärna. Därför tror jag att man inte nödvändigtvis behöver ha en katt av samma ras/typ för att de ska må bra av att vara två.