För att få annonsera att de är "n/n genom föräldrar" gäller endast för
1 generation överallt gissar jag, åtminstone gäller det pawpeds

Ganska säker på att detsamma gäller för rasklubbarna.

(Testet är knappast "ganska nytt", jag testade mina första 2009 och då var jag låååångt ifrån först och på de ca 4 åren hinner man ganska många generationer framåt…)
Personligen skulle jag testa generation nr 2….alltså de som har mor- och farföräldrar som är n/n, men dömer absolut ingen som väntar ytterligare en generation…..

#1 Det är uppenbarligen tillräckligt nytt för att du "skulle" testa om generation nr 2. Och jag tvivlar på att det ens finns någon som testat om sina katter mer än en gång. Så nog är det nytt.

Men anledningen till att jag undrar är att vissa hälsoprogram som testar recessiva anlag, om man läser hos sverak, uttryckligen säger att det är EN generation som gäller (PK, PRA), medan andra uttryckligen säger att antalet generationer är OÄNDLIGT (GM2, GSD IV).

För just HCM1 däremot, används den luddiga formuleringen "båda föräldrar är känt negativa", och det blir ju svårt att gissa vad "känt negativa" betyder när det varierar så mycket för övriga program.

Så vad händer när jag skickar in kopior på 3 st intyg till RK respektive SRC, som visar att min katts pappa, morfar och mormor DNA-testats negativt för HCM1? Betraktas min katt som n/n då?

Men nu hänger jag inte riktigt med, om en katt är negativ i testet så finns ju inte rimligen genen. Eller hur? Om man då parar 2 negativa katter som saknar genen så kan ju inte avkomman få genen någonstans ifrån oavsett hur många generationer senare den föds (förutsatt att ALLA inparade katter är n/n då förstås).

Men så länge testen inte obligatoriskt utförs av veterinär och resultaten inte officiellt redovisas ex som krav för att få registrera avkomma, så går det ju inte att lita till att n/n verkligen stämmer på alla katter som hävdas vara det.

Men för övrigt så undrar jag varifrån HCM-genen skulle kunna komma om båda föräldradjuren DNA-testats, och saknar den, dvs är n/n?

Jag födde tidigare upp dvärgpudel och där var kravet från SKK att avelsdjuren skulle DNA testas (blodprov) av veterinär och det var obligatoriskt för att få registrera avkomma (inga hemmatester). Var föräldradjuren n/n så blev avkomman det hereditärt, och var de väl fria så var de, inga hereditärt n/n djur behövde DNA-testas.

Jag menar förstås HCM1 genen, lite slarvigt av mig att bara kalla den "HCM-genen" då HCM kan finnas i många olika genvarianter.

#3 Nej precis, om alla inparade katter är n/n så uppstår såklart inte mutationen spontant på nytt, utan det borde gå alldeles utmärkt att betrakta katten som n/n.

En förutsättning är då självklart, som du skriver, att alla tester är utförda av veterinär så att identiteterna är säkerställda.

Men frågan är hur rasringarna RK och SRC ser på saken. Det finns ju som sagt en praktisk sida av det också, när antalet intyg växer för varje generation. Vi får se om någon vet.

Det finns ju också möjlighet att man kan ha fått fel resultat från labbet eller att det blivit nåt fel med testet…knappast något som händer ofta men det KAN ju hända…

I Finland/SRK MÅSTE katten vara DNA-testad för att få avlas på, eller fri genom föräldrarna, testat hos veterinär I FINLAND med ID intygat och insänt till SRK. Det duger inte mest test gjort utomlands hos tex importer. Jag kan höra med nån nästa gång jag pratar med nån uppfödare, hur de gör där, om samma resultat gäller alla generationer fram eller efter hur många generationer de måste testa!

#6 Jo, det är klart att det KAN bli något fel i labbet, och det är kanske just detta som är anledningen till att en del andra hälsoprogram har valt att testa om samma gener efter någon generation?

Men mest nyfiken är jag som sagt på hur rasringarna ser på saken, även om det är både kul och intressant att jämföra med Finland, så kolla gärna det. Tack.

Jag är ju alldeles färsk som uppfödare på riktigt, även om jag hängt här några år och låtsats, och det dyker såklart upp saker nu som man inte funderat över i detalj innan. Det här är en sådan sak.

OM det nu är så att man måste testa om samma gener en gång till för att få hävda att en katt är n/n, samtidigt som det verkar vara helt OK att hävda att hjärtat är U.A. för att det scannats vid 11 månaders ålder på en 5 år gammal kattmamma, så tycker jag det verkar lite bakfram.

Vem har hittat på det, typ? Generna ändrar sig inte, men själva hjärtat kan ju definitivt ha ändrat sig sedan någon gammal skanning som ungkatt. Kan inte hjälpa att jag tycker det verkar bakfram, om det nu är på det viset.

Hehe…jag menade absolut inte att en testad katt kan visa sig vara bärare (av just den testade genen) utan jag tänkte ur "annonseringssyfte"

Just för att det blir ohållbart för alla att bläddra långt bakåt i generationer för att se resultat så TYCKER JAG att det är både enklare och smartare att DNA-testa typ varannan generation…

Då drabbas man inte av några överraskningar heller….om det exempelvis skulle visa sig vara en "feltestad" katt med i leken.

#7
Förstår absolut att du tycker det är bakfram med scanningen…och tanken var väl egentligen att katterna skulle scannas årligen/vartannat år….men samtidigt har man ju intresse i vad som sker kring "sina" linjer, man håller koll och när inget dyker upp så slappnar man av.

(Det finns dessutom fall där katten scannats u.a ena veckan och haft konstaterad HCM veckan efter och i vissa av de fallen så tror JAG att det kan röra sig om en HCM som inte är ärftlig utan "spontan"….
Jag har inga planer på att spekulera i VARFÖR den uppstår, eftersom jag inte har nån medicinsk utbildning.
Och den spontana kan vi aldrig gardera oss emot, tyvärr….)

Kan inte svara på hur rasringarna ställer sig till det IDAG, men för ett år sedan var det ok att annonsera "n/n genom föräldrar" om intygen var inskickade till respektive klubb.
Men "n/n genom far/morföräldrar" godtogs inte…..
Maila avelsråden på respektive klubb så får du klara svar på vad som "krävs"

//Pernilla

#8 Jo, jag mailade faktiskt RK:s hälsoråd för över en vecka sedan, för att få veta om man behöver dna-testa om samma gener just för annonseringen, men har inte fått svar ännu.

Sen skulle jag aldrig hitta på något jag kallade "spontan" HCM om jag saknade medicinsk utbildning. Då skulle jag lita på informationen i hälsoprogrammet istället. Den som säger att ungefär 200 mutationer som i olika grad ökar risken för HCM hittats hos människan, men ännu bara 1 för våra ragdolls. Sannolikt för att det forskats minst 200 ggr mer på människor än på katter.

Om någon katt fick diagnosen HCM trots att den var n/n för den enda mutation vi känner till, så skulle jag misstänka att det kunde bero på några av de 199 andra eventuella mutationerna som inte identifierats ännu. Istället för att hitta på något eget som jag kallade "spontan" HCM. Och då kan vi faktiskt gardera oss. Men det skulle såklart vara billigare och bekvämare om man kunde tro att allt berodde på den där "spontana".

Jag tycker faktiskt att man inte borde få annonsera sin katt som U.A. hos rasringarna om den inte är skannad enligt hälsoprogrammet. För det lurar garanterat en massa kattungeköpare att tro att kattungens föräldrar är friska, trots att de kan ha varit sjuka i HCM i flera år.

Ragdollen har så pass få ärftliga problem med hälsoprogram, att det inte borde vara för mycket begärt att uppfödarna följde de som finns. Men om någon ändå tänker låta bli alla skanningar utom 1, av en eller annan anledning, så tycker jag att det vore bättre att strunta i skanningen inför första parningen, och istället skanna innan första avkomman paras. Dvs när sjukdomen haft en rimlig chans att hinna utvecklas, så att den går att upptäcka, men innan man för den vidare.

Men det är som sagt jag, och jag tänker inte heller döma någon som tycker annorlunda.

i har haft katter scannade UA som dog i HCM

Detta före DNA testet kom

#10 Tråkigt. Men det kommer garanterat att fortsätta hända. Det är ju helt orimligt att skanna alla katter så ofta att man alltid på förhand lyckas fånga en klockren diagnos i ett sjukdomsförlopp som kan vara så varierande och snabbt. Det skulle bli alldeles för dyrt för uppfödarna.

Men det är ju inte för de drabbade katternas skull man skannar efter en ärftlig obotlig sjukdom, det säger sig självt när den är obotlig, utan för att förhindra att avkommorna sprider den. Och då kommer man nog ganska långt med att bara följa intervallen i hälsoprogrammet.

Nu har jag fått svar från Ragdollklubben. Det går alldeles utmärkt att använda testresultaten DNA HCM1 i många generationer, så länge de är id-verifierade.

Erica Osterman ordforande@ragdollklubben.com 17:34 (6 timmar sedan)
       
"…Mitt svar är hur många som helst så länge det inte finns några "hål" förstås. En katt vars mormor, morfar, farmor och farfar är n/n kan ju inte vara något annat än n/n, det gäller oavsett hur många generationer tillbaks det handlar om. :)

Värre är det ju med den detaljen att väldigt få dna-resultat är id-verifierade, vilket vi även skrivit en reservation om på kullsidorna. Så egentligen är inga resultat som inte är id-verifierade hos veterinär pålitliga, om man ska hårdra det! ;)

/Erica

"

Tar mig friheten att svara här själv (tack för att du uppmärksammade mig på diskussionen!) och förtydliga mitt svar på frågan. :)

RK har inga krav på att DNA-resultaten ska vara id-verifierade och har heller aldrig haft, så när det gäller DNA-resultaten i vår hälsodatabas så är det ingen som rent krasst kan svara på om de stämmer eller inte. Därför har vi valt att lägga upp följande informationstext på våra kull-sidor:

"**Viktigt angående DNA-resultat!
**Observera att i stort sett alla DNA-resultat som sänds in till klubben saknar ID-verifiering, dvs ingen identitentskontroll har gjorts för att styrka att katten som testats verkligen är den katt som ägaren uppger. Vill du vara helt säker på att DNA-resultatet stämmer krävs att DNA-testet har gjorts med ID-kontroll hos en veterinär."

Inte heller Pawpeds har något krav på att resultaten ska vara id-verifierade. Mina egna katter har jag t.ex. tagit svabbprov på själv och skickat in till Pawpeds, dessa resultat är inte id-verifierade (se t.ex. S*Morellos Another Blue). Har dock för mig att det tidigare stått vid dessa resultat att de inte är id-verifierade men nu gör det inte det?!? Någon mer som upptäckt att det försvunnit? Såhär står det i Pawpeds egen information:

"Tills vidare kommer vi att acceptera även resultat som inte har id-säkrats; sådana resultat kommer att få en kommentar om detta vid publiceringen av resultaten. Vi vill dock uppmana kattägare att se till att få sina resultat identitetssäkrade så långt det är möjligt, eftersom förtroendet för registret kan försämras om för många resultat saknar denna verifikation. Om vi i framtiden får in alltför många resultat som saknar id-säkring kan vi komma att bli tvungna att sluta acceptera overifierade resultat för att bibehålla förtroendet för hälsoprogrammet. "

Sedan håller jag helt med om att det är galet att folk låter bli att ultraljuda. Vid det här laget inbillar jag mig att de flesta vet att jag är lätt fixerad vid just det faktum att det är så få som ultraljudar sina katter mer än en gång, om ens det. Ett ultraljudstest runt 1 års ålder säger mycket lite om huruvida katten har en ärftlig disposition för HCM. Först när katten börjar bli 5-6 år gammal kan man anse att ett ultraljud u.a. är att betrakta som någorlunda pålitligt - men hur många ragdolls vet ni som är testade i den åldern?!? Inom andra raser, t.ex. NFO, ser det HELT annorlunda ut, här är man betydligt duktigare på att följa hälsoprogrammet jämfört med hos ragdollen. Kan ni förstå varför?

Vi i RKs styrelse har under alla de år jag suttit med där (och innan det också förmodar jag) jobbat stenhårt på att lyfta fram betydelsen av ultraljuden, arrangerat seminarier, föreläsningar, uppfödarträffar etc för att sprida mer kunskap om hälsoprogrammet, HCM, njurproblem, DNA-test etc. Tyvärr känns det lite som att vi stångar oss blodiga mot en vägg, fortfarande verkar trenden bara vara att färre och färre ultraljudar mer och mer sällan. Det känns som att vi testat det mesta men jag vet inte mer vad man ska göra åt saken faktiskt. Mer än att fortsätta tjata, tjata, tjata kanske… ;)

Jag har också lite frågor angående detta.

När är tidigast man kan göra ultraljudet?

Min en a katt är N/N genom föräldrarna och den andra skall testas och så skall båda ultraljudas men jag funderar på när jag skall göra det eftersom honan är lite äldre än hanen och vi har ganska långt att åka å jag vill ta båda samtidigt.

Kort svar - Så sent som möjligt. ;) Det finns ingen nedre gräns helt enkelt, enligt hälsoprogrammet ska första testet ske vid "ca 1 års ålder". Testet får anses vara mer tillförlitligt ju senare i kattens liv man gör det. Extremt få katter har utvecklat HCM vid 1 års ålder, ju yngre desto färre kommer man hitta. Däremot om det har någon praktisk skillnad att testa vid 9, 10, 11, 12 månaders ålder osv är ju svårt att svara på.

Själv har jag försökt vänta så länge som möjligt, ingen av mina katter har varit under 1 år när jag testat första gången. Men jag säger det igen - det viktigaste är att man fortsätter testa flera gånger.

Torkel Falk säger såhär: "Det viktigaste testet är det sista." Han menar att de katter som inte utvecklat HCM vid ca 6 års ålder med största sannolikhet inte kommer göra det senare heller.

Ja Mina katter kommer att testas flera ggr.

Det jag tänker på är att de flesta katterna paras ju första gången innan de är två och oftast upptäcks inte HCM förrän katterna är äldre. Det innebär ju att man kan ha hunnit ta flera kullar på sin katt innan HCM visar sig.

Om jag vill att DNAresultaten på mina katter skall vara ID-verifierade innebär det då att en veterinär måste göra testet.