Ja det skulle vara tråkigt om du är tvången att kastrera henne när hon är en så fin tjej och du har gjort alla avelstester.

Har du hört av dig till de som annonserar på ragdollklubbens sida?

Ja det är ju det :( Jo jag har kollat överallt och hört av mig till några utvalda som verkar passande. Men det är så synd att det finns så många fina hanar som är "hemliga" som bara nära vänner får se. Där missar man nog mycket och det är så vansinnigt att det sker. Jag tar ju som sagt uppfödningen på allvar och kommer inte para henne med första bästa och det är så synd att planerna ska spricka hela tiden så fort man fått bra kontakt med nån. Jag väntar på löp nu, men med detta så blev det en rejäl pungspark och jag tvingas ännu en gång planera om. :(

Nu är jag ganska ny på det här, och kan säkert ha missuppfattat en del saker, men jag har ändå funderat lite kring det här med restriktioner, och svårigheterna att hitta bra hankatter att para sina honor med. Särskilt för nya och okända uppfödare, men om jag fattat rätt är det ganska svårt även för etablerade uppfödare att få köpa en svensk hankatt som är både välstammad, snygg och har ultraljudade föräldrar.

Med välstammad menar jag då ungefär "från relativt ospridda linjer samtidigt som nära släktingar har egenskaper som många duktiga uppfödare uppskattar".

Tänker inte ge mig in på några diskussioner om tävling, hålla på linjer, och sånt. Konstaterar bara att det vore bra för rasen om flera av alla fina hanar som föds i Sverige användes i avel, och det tror jag det råder fullständig enighet kring.

Jag har full förståelse för, och tycker att det är bra, att någon slags restriktioner finns för att inte de mest eftertraktade hanarna ska få alldeles för många barnbarn i avel. Särskilt inte för snabbt, innan de utvärderats ordentligt. Jag har också viss förståelse för, och tycker det är bra, att man inte vill samarbeta med uppfödare som är allt för gröna, som helt enkelt är för dåligt pålästa, om det inte bygger på någon slags mentorskap.

Men problemen uppstår, som jag begriper det, när de restriktioner som kanske är bra och nödvändiga för de allra mest eftertraktade smittar av sig nedåt i leden. När uppfödare av helt vanliga, trevliga och snygga hanar vägrar att släppa iväg dem för avel till helt vanliga, hyggliga kollegor. Eller sätter totalt orimliga restriktioner. Vad finns det för motiv till detta? Vad är man så rädd för? Eller vill man bara göra som de stora?

Att man inte vill låna ut sin egen hane begriper jag. Dels pga smittorisk, men också för att det kanske räcker med de kullar man tänker ta själv, för just den hanen. Men anledningen till att kräva kastrering av alla andra hanar man föder upp, istället för att låta någon få chansen att prova i aveln, får man nog fundera vidare kring.

::::::::::::::

Hanars avelsvärde minskar såklart när de får söner eller bröder i aveln. Det köper jag helt och fullt, vad man nu ska med avelsvärdet till om man ändå inte säljer något till avel? Jo, sälja honor kan man göra, och där finns helt klart ett motiv, både till att inte sälja hanar till avel och till att ha hårda restriktioner på de honor som säljs. Och "avelsvärdet" består såklart inte bara av ekonomiska värden, utan även av lyckan att ha prickat rätt som uppfödare, och den tid man får njuta av att känna sig duktig och eftertraktad. Ofta sedan tiotusentals kronor och massor av sömnlösa nätter lagts på mer eller mindre misslyckade grisen-i-säcken-importer och liknande. "Avelsvärdet" består också av den uppskattning man får från de kollegor och vänner som faktiskt får låna eller köpa en avkomma, och av beundrarna på avstånd. Den här tiden drar man såklart gärna ut på lite extra, och den är ofta väldigt, väldigt välförtjänt! 👍

Till skillnad från många andra förklaringar och ursäkter, som brukar innehålla fraser som "bra för rasen", "mycket selektiv" eller "svårt att hitta obesläktat i framtiden", är det här den förklaring som jag själv har absolut enklast att begripa och ha förståelse för. Som det känns just nu kommer jag aldrig någonsin att ifrågasätta en uppfödare som förklarar sin återhållsamhet och sina restriktioner på ungefär detta vis.

Men på något sätt måste vi ju ändå försöka komma ifrån att de allra mest egoistiska restriktionerna praktiseras av var och varannan. Det borde inte vara omöjligt att hitta någon slags nivå som känns "lagom" för de flesta. Så att man kan dela med sig "lagom" utan att känna att man riskerar överanvändning eller att någon skor sig. En nivå som kanske gör det rimligt även för små nya katterier att fundera på egen hane. En mycket stor del av rasen föds ju trots allt upp i sådana små katterier, av relativt nya uppfödare, och 15.000 osäkra kronor för "får ej lånas ut och inga hanar får säljas till avel" är ju totalt värdelöst för alla som sitter med bara en mor och hennes dotter…

:::::::::::::::

Så hur ska man göra för att få fler att våga sälja hanar till avel, utan att behöva sätta restriktioner som gör det hela otänkbart, bara för att man är rädd för att de egna katternas gener ska få för stor spridning? Att de egna katternas "avelsvärde" ska rasa? Själv inbillar jag mig faktiskt att det skulle gå att komma ganska långt med bara lite ekonomiska styrmedel. Inte för att någon håller på med uppfödning av ekonomiska skäl, men just för att det kan vara så dyrt när saker inte går ens egen väg, och för att spridning av hangener alltid varit det snabbaste sättet att få pengar att rinna åt andra hållet.

Jag vet inte om idén praktiserats tidigare,  men vad tror ni om standardavtal och restriktioner av den här typen? Ungefär samma typ av avtal som brukar användas vid utlåning av hanar, dvs att man betalar för avkommorna?

----------------------- * En hona för avel kostar 6.000:- plus 600:- per unge hon får. * En hane för avel kostar 6.000:- plus 600:- för varje unge han får i köparens eget katteri. * För varje unge hanen får vid eventuell utlåning tillkommer ytterligare 600:-, alltså totalt 1.200:-. * Max två ungar till avel ur varje kombination varav max en hane (måste alltså avtalas vid eventuell utlåning av hane). * Katten får ej säljas eller överlåtas fertil. * Jag kommer gärna med synpunkter på var avkommorna till din nyinköpta katt bör säljas, eller vem som bör få låna din nyinköpta hane, om du frågar mig. * Om du inte frågar mig så lovar jag att inte bli sur. ;) * Inget är hugget i sten. -----------------------

Går såklart att fila på, och summorna beror självklart på katt och uppfödare, men tanken är att det ger ganska stor säkerhet för både säljare och köpare, och ganska stor frihet för köpare, utan att för den skull medföra en massa onödiga begränsningar till men för rasen.

Fördelar för köparen:
+ Man kan göra de parningar man vill, och är fri att byta en parning med någon annan uppfödare för en bättre matchning.
+ Man kan behålla eller sälja avkommor av båda könen.
+ Det låga grundpriset gör att man inte förlorar massor om något strular till sig, typ fodervärdar som flyttar, hejdlös hanighet, pyo-kastrering eller vad som helst. Man betalar bara om man får något tillbaka av framtida kattungeköpare.
+ Det låga grundpriset gör det möjligt med egen hane i nya små katterier, utan att man behöver ta till utlåning bara för att täcka kostnaderna. Att köpa en hane och göra 2 parningar * 4 ungar kostar i exemplet 10.800:-
+ Fler slipper göra dyra importer av katter som ofta är sämre än de som kastreras i Sverige.

Fördelar för säljaren:
+ Det finns ingen ekonomisk anledning för köparen att sälja parningar, vilket radikalt minskar risken för överanvändning och vind-för-våg-spridning av gener.
+ Om det trots detta, högst osannolikt, skulle inträffa att köparen lånar ut hanen till 10 parningar med ett gäng i avel som följd, så får säljaren av hanen i exemplet ungefär 50.000:- som tröst.
+ En bra hona som ger 4 kullar * 4 katter hos sin nya ägare får man i exemlet 15.600:- för.
+ En bra hane som ger 4 kullar * 4 katter hos sin nya ägare, och 2 kullar * 4 katter vid utlån, får man i exemlet 25.200:- för.
+ Man slipper ovälkomna reklamationer eller osämja pga bristande avelsduglighet, eftersom köparen bara betalt för sällskap från början.

Fördelar för rasen:
+ Liten risk och stora möjligheter för säljare av hanar leder förhoppningsvis till fler hanar i aveln.
+ Fler hanar i aveln ökar den effektiva populationen, och leder till lägre total inavelsgrad.
+ Om antalet bra hanar ökar så minskar antalet dåliga som används.
+ Fler hanar i aveln leder förhoppningsvis till att fler får möjlighet att låna en bra hane, även om många hanar lånas ut färre gånger.
+ Grundrestriktionen, max två ur varje kombination, förhindrar att katter säljs till avel från en parning som upprepas gång på gång.
+ Man slipper känna sig tvungen att para alla sina honor med samma hane bara för att han kostat massor, eller har diverse restriktioner. Man kan alltså göra bättre matchningar.
+ Minskat antal importer av ibland undermåliga, dåligt hållna, och sorgligt inavlade katter, och minskad risk för införsel av parasiter och annat.

Inte vet jag, det här kanske redan existerar, men själv skulle jag gärna både köpa och sälja katter för avel med den här typen av avtal. Vad tror ni, är den här typen av avtal något som skulle kunna öka tillgången på bra hanar?

En fråga? Hur tänkte du där med att hanar och honor kostar 6000 kr occh för varje unge 600 kr? Menar du att man ska betala 600 kr till säljaren för varje avkomma?

#4 Ja, precis som man gör när man lånat en hane.

Man betalar mycket om man får många ungar, och lite om det av någon anledning inte blir så många som man hoppats. Kanske ingen. Och får man betala jättemycket så gör man det först när man fått ungar att sälja. :)

Eller så får man köpa sig en egen hane? Jag har en avelshane men bor långt ifrån.

#6 Jag har redan köat på egen hane sedan länge, men dom finns det ju ännu mindre av OCH det hjälper ju inte denna gång.

#3 Jag skulle nog inte vilja köpa en hane med restriktioner eller liknande. 

Jag och "min" uppfödare har ett muntligt avtal att jag skall meddela henne om jag lånar ut honom och att jag skall vara rädd om linjerna.

#6 Tror faktiskt att det kan vara ännu svårare för de flesta att få köpa en bra hane, än att få låna en, om man har de fullt rimliga kraven välstammad, vältypad, fint uttryck, trevligt temperament, ultraljudade föräldrar och sparsamt med restriktioner som försvårar aveln. Ska han duga för utställning blir det ännu värre.

Därav den milslånga frågan i #3. Svara gärna på den. :)

#2 Ska man låna måste man självklart inse att hankattsägare har samma krav på honans stam, typ, uttryck, temperament och hälsa, som vi honkattsägare har på hanen vi vill låna. Pratar inte specifikt om din hona nu, Kokos verkar absolut ha en del kvalitéer, och det har kanske några av hanarna du ratat också. ;) Men rent generellt behöver nog många av oss som vill låna hane komma till insikt om vad vi har att erbjuda. Man är ju två om en parning och tycke måste uppstå från båda håll. Man betalar inte en avgift för att få det man vill, utan man gör parningen tillsammans, för att tycke uppstått, och delar sedan orättvist på avkommor och pengar. Så ser jag på det.

Tror att jag kom lite i skymundan här. Hur som så är alla hanar kastrerade eller har restriktioner = omöjliga att låna. Det är inte så att hanägarna ratat Kokos. Problemet är att hanarna helt enkelt inte finns.

Ja jag tror att jag har haft ganska tur som fick köpa en så fin hane som jag har utan restriktioner.

#10 Ber om ursäkt för att jag tar en massa plats, trodde du ville ha en mer generell diskussion om lånehanar.

Eventuellt får jag chippa henne och göra ett nytt försök sen när det finns mer hanar, eller då jag hittat min egna hane :)

Fy vilken tråkig situation! 

Jag kan ju tipsa om att vara aktiv i någon av ragdollklubbarna, om du inte redan är det, för att på så vis skaffa lite vänner och kontakter.
Det är ju alltid lättare att få låna en hane på bra villkor från någon som man redan känner.

Jag hoppas att du hittar en hane snart!

Jag undrar ju lite också varför många kastrerar sina hanar så tidigt. När jag letar hane till min skogistjej så hittar man ju fullt med hanar som är 8år och uppåt.
Alla säger "för det är svårt att hålla en okastrerad hane"

Min teori är den att eftersom det finns så få hanar att låna så har vissa "tagit det som finns" eftersom det inte är alla som lägger ner uppfödningen eller avelsplaner pga det hindret. Och i det fallet så kanske det handlar om att det för dagen endast fanns en tillgänglig hane som inte var perfekt och som även strilade och var jobbig. Detta går i arv och nån hane ifrån den kullen som säljs till avel får samma problem (ägaren är det ju som får problemet ;))
Och där var cirkeln sluten och den hanen måste också kastreras tidigt eftersom han var "jobbig att hålla okastrerad"

Ja. Om det fanns fler hanar att välja på, så skulle det nog bli mer lyckade parningar, kombos och en lugn grannsämja med oss alla.

Men hur lätt är det för mig som en ynka person att ändra på det? Vi måste ju alla vara överens och jobba emot en bättre framtid.
Det var någon som nämnde här i forumet att vi unga har för mycket kvar att lära och till det mot-svarar jag - Det är svårt att lära gamla hundar sitta!

Du vet säkert redan om det, men om inte så kan jag tipsa dig om att det finns en mängd grupper för avel, tillgängliga hanar etc på Facebook. Sök på "ragdoll" och sedan "visa fler resultat för ragdoll" och gå sedan in under "grupper".

🙂

#16 Ja jag vet om 4 grupper på facebook iaf, säkert har jag missat nån.

Då kan jag skatta mig lycklig då som kommer få köpa en toppenhane utan restriktioner. Hoppas verkligen du hittar en hane håller tummarna för dig!

Jag tycker att man ska dela med sig lagom. Och vad som är lagom har ju verkligen olika betydelse för olika människor. Därför tycker jag det är bra att man på skrift skriver ner noga, vad man är överens om ang parningskullar och inköpta avelskatter.

Jag har sålt hanar för avel, lånat hanar för parning, lånat ut hanar för parning och sålt en och annan hona också. Lagom är bäst. Och jag tror det är för rasens bästa. Jag har just nu en underbar hane, som fått ungar hos oss, och kommer para några utanför katteriet. Det ÄR ingen dans på rosor att hålla egen hane. Visst kan man ha tur och få en som inte är haning, men de flesta är mer eller mindre haniga, som sig bör, av en okastrerad hane.

Jag är tämligen ny i rasen (2010) men har inte upplevt de problem du beskriver faktiskt… Har liksom ts även fött upp en annan ras också.

Jag har själv inga problem att köpa eller låna avelskatt med villkor/restriktioner. Men själv har lyckats med konsttycket att just nu ha alla mina katter som "mina egna" helt utan restriktioner.

God framförhållning i avel är a och o. Jag vet på ett ungefär hur jag kommer att para nästa år…

Stort lycka till! Och hoppas du hittar en hane som håller för avel att köpa eller para med!

Något jag funderar över TS är om du kan tänka dig att åka en bra bit för att para din hona eller om du bara kollar hanar inom "rimliga avstånd"? 

Jag själv ska förmodligen köpa min första avelshona till sommaren och jag har redan nu börjat kolla efter hanar att para med. Har hittat fina hanar både långt nere i skåne, uppe i norrland och även i norge. Har även kollat upp uppfödare i Danmark och Finland, men inte hittat någon lämplig för min tilltänkta hona som jag kan tänka mig att para med fastän jag bor i Trollhättan. Jag vill  ju para min hona med en testad hane som matchar hennes stamtavla bra så att inavel undviks i allra högsta grad. Har hittat kombinationer med 0% upp till 6:e led och ca 35% fullständig inavelsgrad och om det betyder att jag måste ta mig en bit för att kunna ordna det så får det vara värt det. Ska redan när jag fått hem min hona kolla med dessa avelshane ägare om det finns möjlighet att para om något år och lite till om min hona håller måttet, samt ta reda på ev. restriktioner m.m. för att det ska bli så bra som möjligt. 

Håller med #19 att framförhållning är a och o. Så man får givetvis ha andra avelshanar på G också i fall det skulle gå åt skogen med den tilltänkta hanen. Men jag skulle inte sträcka mig så lågt att jag tummar på att avelshanen inte är ultraljudad eller är kraftigt inavlad eller att det blir hög inavelsgrad på avkommorna.

Jag hoppas kunna få en så smärtfri väg som möjligt när det gäller avelshane till min tilltänkta och kommande honor trots att jag är ny inom aveln och inte har väletablerade kontakter ännu.

Självklart förstår jag att det är svårt att hålla en okastrerad hane som strilar och ropar, men min poäng var att det bör finnas fler som INTE har detta beteende, som det finns hos andra raser. Så att man utan problem kan ha så gott som problemfria avelshanar i flera år.

#20 Jag har i stort sett gett upp tanken på att röra mig för lång bort ifrån Stockholm, det är pga att det krånglar till det hela väldigt mycket då jag inte själv har körkort och väldigt svårt att få hjälp med det. Kommunalt är inte att tänka på med henne.

Min erfarenhet hittills säger att det kommer vara omöjligt för en hanägare att lova parning om ett år, ens om en månad. Det gäller här och nu, och det är så synd för det är nästan för kort tid för att verkligen få rätt kontakt med uppfödaren och känna sig för om det blir bra. =/

Har du hört med alla uppfödare inom stockholmsområdet som har lämplig hane att para med?? 

Kollade lite snabbt vilka hanar som finns och din Kokos (Hera) finns det flera bra matchningar med 🙂

Ja jag har gått igenom de flesta (och hoppat över de uppfödare som jag själv erfarat och andra varnat mig om) men alla är en vecka ifrån kastrering, fullbokade eller lånas inte längre ut (trots att de ligger ute som tillgängliga avelshanar lite här och var) De jag hoppat över har dels kastat ut en hane i veckan till mig "jag har han, jag har han, och så har jag han och han" känns inte seriöst och inget jag vill beblanda mig med, en annan bedriver kattbordell och de andra har jag fått varningar ifrån andra uppfödare om så jag har även kollat upp detta själv så att det bara inte är bullsht ;)

Kan kolla upp några och skicka ett inlägg till dig så får du göra som du vill sen 🙂